Ska vi dela ut betyg på prov och uppgifter?

När jag gick i skolan var “påverkar det här betyget?” en fråga som ställdes varje dag, om inte varje lektion. Det verkade inte hjälpa att lärarna förklarade att allt man visar utgör ett betygsunderlag. Men om man får en bokstav tillbaka på en del saker man gör men inte andra, är frågan relevant. Mina gamla lärare kan få komma att förklara detta tills de går i pension. Nu är jag lärarstudent och inför mitt stundande yrke som svensk- och engelsklärare funderar jag på vad som är bäst: att sätta och ge ut betyg på prov eller enbart termins- och slutbetyg? För att komma närmare ett svar ska jag minnas den klass jag gick i under högstadiet, och jag ska försöka minnas vilka platser jag och mina klasskamrater valde att sitta på i klassrummet. 

De hade alldeles rätt och helt fel på samma gång, men det var inte deras fel.

Längst bak satt de som sov under lektionerna. De stängde av under lektionstid för att ”vi betygsätts ju ändå inte på det här”; tänk att de hade alldeles rätt och helt fel på samma gång, men det var inte deras fel. Under prov och inlämningar (”nu bedöms vi”) blev stressen för påtaglig och de gjorde dåligt ifrån sig. 

På fönsterraden satt jag och några andra och tittade ut; vi drömde oss bort och hade ingen lust att lära för vi var mätta av lärarens bekräftelse, den smakade inte bra längre. På fritiden däremot skrev vi dagböcker och läste romaner. Jag visste det inte då, men jag ville söka kunskapen som var sin egen tjänare, inte den som var slav till en bokstav. 

De som fick A såg ingen anledning att förbättra något och de som fick E eller F gav upp.

Utspridda på resten av stolarna, längst fram, i mitten och där bak, satt de som aldrig utvecklades. Det här var klasskamrater med allt från högsta- till bottenbetyg. När läraren hade rättat och de fick tillbaka sina texter läste de knappt den skriftliga återkopplingen för de var som alla andra mest intresserade av betyget de fått. De som fick A såg ingen anledning att förbättra något och de som fick E eller F gav upp.

Sådär, då var alla räknade och bilden är klar. Jag vet precis vilket val jag kommer göra. I skolan är det bara jag, inte mina elever, som kommer att se på texter som A:n, E:n eller C:n. Jag ska bjuda in till att låta dem utforska deras sinnen, deras ideér och det främmande; ”Live the full life of the mind, exhilarated by new ideas, intoxicated by the romance of the unusual” (Ernest Hemingway).

Ludvig Ternberg, lärarstudent på Stockholms Universitet