DEBATT: Därför bör vi inte ge läxor till de yngsta

LÄS ÄVEN: Raset: Läxläsandet har halverats

LÄS ÄVEN: Hjärnforskaren: Då får läxorna störst effekt

I skrivande stund rasar en debatt om läxors vara eller inte vara. Enligt min uppfattning finns det en skiljelinje i denna debatt mellan de som diskuterar hur läxor bör se ut i ett sorts idealtillstånd och de som diskuterar hur effekten av läxor faktiskt ser ut.

I denna debatt placerar jag in mig i den senare kategorin och i detta inlägg kommer jag att argumentera för att det finns goda skäl för att minimera antalet läxor eller avstå från läxor helt när det kommer till de yngsta barnen och att använda god urskiljningsförmåga när det kommer till läxor för de äldre barnen och ungdomarna.

Skolan är en mycket gammal samhällsinstitution som i mångt och mycket styrs av traditioner, konventioner och samhälleliga normer. Den uråldriga devis som ofta används för att rättfärdiga användandet av läxor är ”repetition är kunskapens moder”, och även om ordstävet har några år på nacken så finns det goda skäl att tro att repetition främjar inlärning. Det är dock viktigt i detta sammanhang att påpeka att läxor inte är liktydigt med repetition. Läxor är ett utbildnings- och samhällsfenomen med lika många varianter som det finns lärare. Att utgå från att man kan få varje lärare att utforma och administrera läxor på samma sätt är i alla praktiska hänseenden omöjligt i dagens Sverige, och ett sådant projekt skulle troligen bli en administrativ mardröm. Det skulle däremot vara möjligt att reglera om lärare överhuvudtaget bör dela ut läxor eller ej, vilket kan vara en av förklaringarna till den uppkomna debatten.

"Stora skillnader mellan skolstadier"

För att kunna diskutera frågan om huruvida läxor är gynnsamt för elevers studieresultat eller ej bör vi vända oss till utbildningsforskningen. En bra startpunkt när det kommer till en kartläggning av denna typ av forskning är att läsa metaanalyser av ett specifikt område. En metaanalys är en vetenskaplig studie som summerar resultaten från en serie vetenskapliga artiklar och rapporter. Resultaten från metastudier rapporteras som en effektstorlek, vilket är ett mått på hur starkt samband två variabler har. I fallet med metastudier på forskning rörande läxor är det alltså studier på studier om hur starkt sambandet mellan variabeln ”läxläsning” och variabeln ”goda studieresultat” är.

I en amerikansk metastudie som sträckte sig över åren 1987 till 2003 uppmättes överlag en svag, men positiv, effektstorlek (Review of Educational Research; Spring 2006; 76, 1; ProQuest. Does Homework Improve Academic Achievement? A Synthesis of Research, 1987-2003. Cooper, Harris; Jorgianne Civey Robinson; Patall, Erika A)

I samma studie kunde forskarna se stora skillnader mellan olika skolstadier. Upp till årskurs 6 återfanns flertalet studier med direkt negativa samband mellan läxläsningstid och studieresultat och med alla studier inräknade kunde inget reellt positivt samband uttolkas för detta åldersspann (r = .06 [p = <.0001]).

I motsvarande högstadiet och gymnasiet tycktes framförallt tid spenderade på läxor som syftade till repetition vara länkade till svaga, men positiva, effektstorlekar (r = .25 [p = <.0001]).

I en annan metaanalys som gjordes på resultat från de senaste omgångarna av kunskapsmätningen TIMSS i ämnena matematik och naturkunskap återfanns en överlag liten positiv effektstorlek, men även där identifierades negativa effektstorlekar för de yngre barnen (För årskurs 4 uppmättes en negativ effektstorlek [d = -0,057] och i årskurs 8 en positiv, men liten, effektstorlek [d = 0,256], Psilogía Educativa; Vol. 28; 1. 2022. Páginas 13 – 21. Time Spent on Homework and Academic Achievement: A Meta-analysis Study Related to Results of TIMSS. Ozyildirim, Gulnar).

John Hattie identiferar i sin bok Visible Learning (2008) en svag, men angränsande till utebliven, effektstorlek för de yngre barnen och en medelstor positiv effektstorlek för gymnasieungdomar. ([d = 0,15]) för yngre barn och [d = 0,64] för gymnasieungdomar).

Vidare varnade Hattie för att han identifierat betydande risker i forskningsfloran han utforskat när det kommer till läxor för de allra yngsta barnen.

Ökar klyftor

Det finns även studier som pekar på att läxläsning i högstadiet och gymnasiet ökar socioekonomiska klyftor över tid och att de som gynnas mest av läxor är de som från början har bäst förutsättningar (Res Soc Stratif Mobil. 2012 Sep;30(3):246-264. Parental income and the fruits of labor: Variability in homework efficacy in secondary school. Daw, J).

Från ett sociologiskt perspektiv är det lätt att tänka sig att familjer med goda ekonomiska och utbildningsmässiga resurser är bättre rustade att hjälpa sina barn under läxläsningen och med tillhandahållandet av allmänna studiestrategier. Detta faktum bör det svenska skolväsendet ta på största allvar då Skollagen är tydlig med att svensk skola har ett kompensatoriskt ansvar. Med detta menas i korthet att skolan ska tillhandhålla det som hemmet inte kan i relation till vad som krävs för att klara sig i skolan.

Sammanfattningsvis skulle jag uppmana beslutsfattare, skolor och lärare att avstå från läxor till de allra yngsta barnen. Två av tre metastudier visar på uteblivna eller negativa effektstorlekar för låg- och mellanstadieelever medan den tredje identifierar en knappt mätbar effektstorlek, men lyfter ett varningens finger. För högstadie- och gymnasieungdomar tycks det finnas ett visst stöd för att läxor kan vara gynnsamt för studieresultaten, men även där bör försiktighet iakttas. Framförallt är det viktigt att socioekonomiskt utsatta elevdemografier inte drabbas negativt av läxtilldelning och att skolan upprätthåller sitt kompensatoriska ansvar. Möjlighet till läxläsning på skoltid, eller i direkt anslutning till den, skulle kunna vara en lösning bland många.

Tommie Petersson, lärarutbildare och doktorand i utbildningssociologi vid Uppsala universitet, författare och legitimerad gymnasielärare i olika humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen