Debatt: Antisemitismen får inte ignoreras

LYSSNINGSTIPS: Podcast: Ny lärare i historia och religion på gymnasiet

I dagarna har en stor konferens om antisemitism genomförts i Malmö. Åtskilliga gäster har berättat om sina egna upplevelser av antisemitiska påhopp och övergrepp, allt från fasansfulla erfarenheter under 1940-talet till hot och glåpord i dagens Sverige. Den olyckliga kontentan är att antisemitismen inte bara lever kvar, utan att den till och med har ökat.

Rent historiskt har denna form av fördomar funnits länge, även i Sverige. Redan före nazismens födelse sågs ”juden” av många som en motståndare, ett hot. Exemplen är åtskilliga, och kan skönjas i allt från populärkultur och språkbruk till faktiska försök till begränsning av judar i Sverige rent fysiskt.

I dagsläget kommer antisemitismen inte bara från det nazistiska hållet, utan även från grupper med rötter i den muslimska världen. Konflikter i och kring Israel och Palestina har lockat fram agitation och aktion från olika muslimska grupper som ofta påminner om, eller ibland till och med är identisk med, sådan vi annars ser i nazism.

Det hade naturligtvis varit lätt att därmed slå ifrån sig, att säga att antisemitismen bara återfinns i förvirrade grupper med nazistisk eller islamistisk agenda. Men så enkelt är det inte. Judar i Sverige vittnar om motsatsen gång på gång, antisemitismen återfinns i hela det politiska spektrat. Ett annat sätt att förringa antisemitismen i Sverige är argumentet att det är obildade, okunniga människor som uttalar sig eller agerar antisemitiskt. Även här talar åtskilliga exempel för motsatsen. Politiker (visserligen primärt från SD, ett erkänt ”brunt” parti, men även från övriga partier), läkare, till och med lärare har påkommits med en tydligt antisemitisk agenda. Vare sig okunniga eller outbildade.

Viktigt i detta är att likväl påpeka att alla antisemitiska uttryck inte nödvändigtvis har ett bakomliggande judehat. Skolverkets nyligen mycket uppmärksammade förslag på övning i källkritik, där eleverna skulle hitta argument vilka stödjer Förintelseförnekande, utformades knappast utifrån en medveten antisemitism. Kritiken (som lett till att övningen nu dragits tillbaka av Skolverket) riktar sig snarare mot att övningen utgick ifrån ”kontroversiella frågor”, grund för diskussion. Signalvärdet är i detta ett nyckelord. Att diskutera Förintelsens vara eller icke vara spelar bara dess förnekare i händerna, och gynnar därmed ett antisemitiskt tänkande.

Vi är lärare. Det ligger i vårt uppdrag att eleverna lämnar skolan med en demokratisk samhällssyn, rotad i alla människors lika värde och lika rättigheter. Därför måste vi lärare vara vaksamma, och då vi upptäcker den, agera mot rasism i alla dess former, inklusive antisemitism. Oavsett om den är från vrålande nynazister eller från riksdagsledamöter. Oavsett om den är avsiktlig eller om den sker av misstag. Antisemitism hör inte hemma i skolan, eller i Sverige. Detta är inget att diskutera.

 

Olle Linton

Lyssna på Lärarrådet här!