Dags för fackförbunden att bli miljöpopulistiska

På Lärarförbundet Students årsmöte i slutet av november togs beslutet att flygresor inte får förekomma inom förbundets verksamhet. Inte alls. Allt resande ska framöver ske via miljömässigt hållbara alternativ och i de fall där avstånden blir för långa får man helt sonika lösa det genom att placera sin glåmiga nuna i webbkameran och hålla mötet över nätet.

Vi är helt på det klara med att förbudet säkerligen kommer leda till vissa obekvämligheter för de som valt att engagera sig i vårt förbund i syfte att förbättra sina respektive lärarutbildningar och sitt framtida yrke. Någon fackligt aktiv lärarstudent kommer antagligen tvingas sova rätt taffligt på ett nattåg, ett antal resor lär saboteras av det svenska tågnätets lynnighet och antagligen kommer våra företrädare få ta emot klagomål från någon halvt klimatförnekande debattör som redan nu – när hen kommit hit i texten – börjat smattra på en text om Lärarförbundet Students rentav oansvariga alarmism och miljöpopulism.

Den texten skulle säkert kunna innehålla vissa poänger. Påståenden om att ”flyget står faktiskt inte för en så stor del av världens utsläpp” har viss bäring och nog skulle vi kunna få rättmätig kritik för att vi (ännu) inte satt stopp för alla de onödiga plastprodukter vi regelbundet prånglar ut till nya och gamla medlemmar eller för de profilkläder vi envisas med att trycka upp via den miljömässigt vedervärdiga textilindustrin.

Men det här är en start och ett första kliv i rätt riktning. Vi måste börja någonstans och det här är ett första beslut från en facklig organisation med över 30 000 anslutna lärarstudenter som vi hoppas ska inspirera andra fackförbund att också börja sätta klimatfrågan i första rummet.

Som framtidens lärare kan vi inte stå och försöka engagera eleverna i den pågående globala klimatkrisen på samhällskunskaps- eller naturvetenskapslektionen på torsdagen för att sedan förklara att vi till helgen ska ta flyget iväg för att, säg, närvara på en digitaliseringskonferens om hur du gör snyggare powerpoints i klassrummet.

Vi tror förstås inte att klimatkrisen löses på individnivå– att privatpersoners konsumentmakt ska kunna besegra flygbolagens ständiga lockrop – men som facklig organisation tror vi på att det finns en väldig styrka i att försöka göra någonting tillsammans. Vi är 30 000 lärarstudenter som säger att vårt ideella engagemang inte kräver flygande. Det stora, vuxna Lärarförbundet har drygt 230 000 medlemmar och från vår sida vill vi pressa på underifrån för att den svenska fackrörelsen blir mer miljöpopulistisk.

Vad vore Unionen utan illgrön merchandise i billig plast? Vad vore LO om det inte vore för att fackliga företrädare fick chansen att flyga till en konferens?

Ganska mycket, tror vi. Vårt fackliga engagemang sitter i viljan att skapa en bättre arbetsmiljö och bättre arbetsvillkor för svenska lärare – inte i att kunna svassa omkring i profilkläder i en flygplatslounge.

Att framtida generationer skulle döma oss för vårt beslut ser vi som en omöjlighet. Det finns inte en möjlighet att vi inte ställt oss på rätt sida av historien. Vi ställer oss på framtidens sida, på ungdomarnas sida, på Gretas sida och då får flyglobbyister och näringslivslakejer stämpla oss som ”miljöpopulister” bäst de vill. Vi bär det med stolthet.

Vi går i bräschen – och fler fackförbund borde följa efter.