Avgående ordföranden: Ändra namnet till rörelse och hälsa

Jag har suttit som ordförande för svenska idrottslärarföreningen östra under två aktiva år där vi bland annat har inlett samarbeten med universitet som KI och GIH men även olika förbund, borgarråd, politiska partier och ministrar både regionalt och nationellt.

Jag är glad och stolt att vi fått upp flera punkter på agendan och bidragit till beslut som att öka takten att skaffa fram fler hallar i hela landet samt att Stockholms stad beslutat att oavsett om det är utbildnings- eller idrottsförvaltningen som upprättar nya hallar så skall dessa vara fullstora och anpassade för varierande aktiviteter som ett led i långsiktig planering.

”Obegripligt liten uppmärksamhet”

Vi har varit referensgrupp åt Skolverket inför de nya kunskapskraven i LGR 22 där vi kunnat påverka utförandet av innehållet. Vi har i flera artiklar och möten påvisat behovet av ökad rörelse i samhället för att förhindra den ökade psykiska och fysiska ohälsan. Det är helt obegripligt hur ett av vår tids största problem i samhället inte får mer uppmärksamhet, där våra ungdomar aldrig historiskt mått sämre till en kostnad på över en miljard per år vilket påverkar hela deras skoltid och framtid.

Var är journalisterna, skolverk och politikerna i denna fråga? Om vi fortsätter som vi gör idag offrar vi en generation av unga. Vi vet idag att rörelse är en framgångsrik faktor vilket skolor måste bli bättre på att implementera för att få unga att må och prestera bättre.

”Kravet på simkunnighet ett problem”

Vi har i möten med nya social- och idrottsministern gått igenom förslag på hur vi kan få fler i rörelse vilket vi kunnat märka har gett viss effekt i nya förslag som presenterats – men vi hoppas på mycket mer.

Ett problem inom idrottsämnet är krav på simkunnighet. Vi har idag fler elever som inte klarar kravet och med begränsad möjlighet till simhall blir den enda kvarstående lösningen att anmäla enskilda elever till lovsimskola. Men denna process är krånglig och sker i flera led. När vi väl får in anmälning är ofta tiderna uppbokade. Så vi kommer ha ett antal elever som inte kommer nå godkänt på grund av brist på platser.

Skolan har ju begränsade möjligheter och det kostar märkligt nog för kommunala skolor att gå och simma i kommunala simhallar. I slutändan måste uppdragsgivaren förklara hur de tänker sig hur skolan skall lösa problemet. Vi föreslår daglig simskola under hela året med anställd simlärare där skolor kan anmäla löpande under året. Ibland behövs inte mer än en vecka, ibland mer. Men att uppdragsgivaren tar ett större ansvar. Det är svårt att följa Skolverkets krav när kommunen ger begränsade möjligheter där det blir en form av lotteri.

Saknar simlärarutbildning

De lärare med 15 eller 30 poäng har ingen simlärarutbildning vilket blir problematiskt då de skall bedöma elever i simning. Utifrån vad? Om du inte vet hur du skall bedöma eller kan grunderna blir det svårt att göra en korrekt bedömning. Detta gäller inte enbart idrottslärare utan även musik, slöjdlärare med flera. Det måste vara en likvärdig utbildning för alla, sänk kraven för de som läser med studielån eller förläng för de som skall in på olika snabbspår.

Vi har lagt mycket energi på att belysa orättvisan i att skapa olika grupperingar inom läraryrket där vissa skall ha 300 poäng medan några kan ha 30 men får samma behörighet och konkurrerar om samma jobb där vissa lärare som har flerårig utbildning riskerar att få gå ned i lön för att få tjänst.

I samtal med universitet skyller de ifrån sig att det är ett politiskt beslut. Det är anmärkningsvärt hur institutioner inte protesterar mer för att värna om sin trovärdighet och visa på orättvisan och orimligheten i att vi ska ha kollegor med en dryg termins utbildning som skall anses vara lika kompetenta. Denna orimlighet skapar ett A- och ett B-lag som tenderar sänka vår status och likvärdighet som lärare ännu mer. Alla håller med om orättvisan men ingen verkar vilja lösa det.

Många stressade

Framtiden då? Det blir allt svårare att få lärare att engagera sig för sitt ämne, att få fler kollegor som vill vara med att utveckla sig själva men även ämnet och vår vardagssituation. Många upplever stress och att det är svårt att hinna med fler åtaganden. Det ser dessvärre lika illa ut på fler orter i landet där många distrikt saknar representanter och måste lägga ned verksamheten.

Vi är långt ifrån storhetstiden där nästan samtliga aktiva idrottslärare i landet var medlemmar. Risken är överhängande att svenska idrottslärarföreningen dör ut och blir en liten klubb för inbördes beundran. Så här ser det ut för flera ämneslärarföreningar. Det ska bli intressant att se om det blir förbättring i och med hopslagning av de fackliga förbunden. Det är viktigt att ämneslärare har en nationell förening som verkar för ämnet och dess utövare.

Rörelsebanken

Den insats och det bidrag jag värderar högst är kommande Rörelsebanken där vi i östra under ett års tid kontaktat en mängd kända och okända personer inom idrott, tv, musik och film och olika yrkeskategorier, där deltagarna utför korta rörelseövningar som lärare och elever kan följa i klassrummen som fysiska avbrott. Detta för att inspirera och få fler att vilja röra på sig under skoldagen. Rörelsebanken kommer vara gratis att klicka fram olika klipp i och vi har inlett samarbete med Stockholms stad, Pedagog Stockholm och Spring i benen-projektet där staden gett oss en plattform att lägga upp vårt material vilket är tänkt att vara i gång till skolstarten VT23.

Stereotyp bild

Jag lämnar med en tanke om framtiden där mitt förslag är att ämnet ändrar namn, som exempel rörelse och hälsa med bakgrund av den oroväckande ohälsotrenden. Vi behöver komma ifrån den stereotypa bilden av idrottsämnet som lägger fokus på att lära ut sporttekniker där vårt uppdrag inte är att skapa duktiga idrottare utan ge grunder för rörelsemönster och djupare förståelse av förutsättningar för den egna fysiska och psykiska hälsan för ett livslångt välmående. Här använder vi självklart idrotter som ett verktyg, men vad sker om vi så enkelt vänder på titeln så det skapar hälsa och idrott? Där hälsa blir det primära och idrotten det sekundära som blir ett komplement till hälsoaspekten?

För ämnet är idag viktigare än någonsin och bör behandlas med större respekt och prioritet.

Tommy Lénberg, legitimerad lärare Idrott och hälsa, ordförande Svenska idrottslärarföreningen östra

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.