Att ”kunna rita” är bara en liten del av bildämnet
Replik Det är sorgligt att eleven Jonathan Svensson tycker att bildämnet har noll koppling till samhället. Han har missat vad ämnet handlar om och hur kunskapskraven fungerar, skriver bildläraren Johanna Bristulf i en replik.
Bildämnet förstör mer än det lär ut, anser Jonathan Svensson som ser sin dröm gå i kras för att han inte har ”förmågan att rita”. Han förstår inte varför han ska ”lägga fokus på ett ämne som bild”.
Som bildlärare kan jag inte låta bli att reagera. Jonathan har uppenbart missat vad ämnet handlar om och hur kunskapskraven fungerar – något han tyvärr inte är ensam om.
Det finns nio kunskapskrav i bildämnet varav ETT handlar om bildspråk. De andra kunskapskraven lyfter bland annat fram förmågan att kombinera färg och form, förmågan att driva arbetsprocessen framåt, och förmågan att beskriva och tolka bilder av olika slag.
Även om Jonathan inte kan rita har han goda chanser att få både C och B i betyg, men då måste han visa att han tar till sig av undervisningen när det gäller till exempel tekniker, att han är aktiv under lektionerna och att han förmår analysera bilder på ett välutvecklat sätt. Att man endast skulle kunna få E eller D i betyg om man ”inte kan rita” stämmer alltså inte.
Däremot har man svårt att få A om man inte har ett välutvecklat bildspråk och väl genomarbetade uttrycksformer. Lika väl som man har svårt att få A i svenska om man inte skriver ”... texter med (...), välutvecklade textbindningar samt väl fungerande anpassningar till texttyp, språkliga normer och strukturer. Eller A i musik om du inte visar att du ”sjunger eller spelar på något instrument (...) med väl fungerande teknik och passande karaktär.”
För att bli skicklig på något måste man öva. Varje gång du lyssnar på engelska, övar du. Varje gång du läser en bok, övar du.
Elever som har intresset övar hemma och har ett försprång när det gäller bildspråk. Samma sak gäller för de elever som idrottar, läser mycket eller spelar något instrument på fritiden.
Då bildämnet är ett av skolans minsta ämnen tidsmässigt (45 minuter per vecka på mellanstadiet och 50-60 minuter per vecka på högstadiet) ges mycket lite tid till övning i skolan. Detta innebär att de elever som har intresset ofta övar hemma och därmed har ett försprång när det gäller till exempel bildspråk. Samma sak gäller för de elever som idrottar, läser mycket eller spelar något instrument på fritiden. Övning ger färdighet - även när det gäller förmågan att teckna.
Det är sorgligt att Jonathan endast uppfattat ämnet som ett färdighetsämne med noll koppling till samhället ”om man inte väljer estetlinjen”. I ett samhälle där bilder används mer än någonsin är det också viktigare än någonsin att elever lär sig grunderna i bildskapande och bildanalys.
Att handens arbete dessutom har en stark koppling till hjärnans utveckling och människors välbefinnande är en allmänt känd kunskap inom forskarvärlden i dag – något som tyvärr inte avspeglar sig i skolans värld där ämnen som bild, musik och slöjd ofta nedvärderas och har låg prioritet.
Jag hoppas att Jonathan – och alla de elever som tror att det är kört för att de inte ”kan rita” – förmår lyfta blicken och se vad bildämnet egentligen handlar om, istället för att dra ner rullgardinen och ge upp.
