Så drabbar pandemin skolan på sikt – område för område

1 ÅR MED CORONA – LÄS ALLA DELARNA
25 lärare berättar: Så har pandemin förändrat våra liv
REPORTAGE: Deras kollega dog i corona
Digi-varningen: Mardröm om vi får en ”Kry-skola”
Lärarförbundets styrkebesked: Fler ser nyttan

Inget har varit sig likt i skolan sedan pandemin slog till.

Både lärarnas och elevernas vardag har förändrats radikalt. Förändringar som kommer att sätta sina spår i skolan, också långt efter att pandemin är över.

Det är experter, skoldebattörer och lärare som Läraren pratat med överens om.

Men på vilket sätt råder det delade meningar om.

Lite förenklat kan man säga att det handlar om fyra nyckelområden.

• Ekonomin. Pandemin kostar pengar. Hur ska kommuner och staten klara skolans finansiering?
• Utbildningsskulden. Sämre och utebliven undervisning har ett pris.  Kommer eleverna att kompenseras?
• Digitaliseringen av skolan. Den digitala undervisningen är här för att stanna. Som en nödlösning eller som framtiden?
• Likvärdigheten. Pandemin har drabbat dem med sämst förutsättningar hårdast. Hur ska likvärdigheten garanteras?

Oavsett vilken fråga det gäller är det pengarna som styr. Och redan före pandemin var skolans ekonomi ansträngd. Enligt Lärarförbundets lokalavdelningsenkät 2019 planerade nio av tio kommuner att skära ned på skolan 2020.

Pandemin har dock inneburit att nedskärningarna blev mindre under 2020 än befarat. Staten har också stått för olika former av stödåtgärder.

Statens coronastöd till skolan har fortsatt i år, bland annat med en miljard kronor till ökad likvärdighet.

– Men om miljarden räcker för att komma ikapp vet vi inte, säger Annika Wallenskog, chefsekonom på SKR, Sveriges kommuner och regioner.

Statens extrapengar ska i första hand se till att betala av den så kallade utbildningsskulden – utbildning som elever är berättigade till, men aldrig fått.

Hur stor utbildningsskulden är vet ingen.

– Men alla som gått i skolan under pandemin har fått sämre förutsättningar och hårdast drabbas sannolikt de med svagast förutsättningar. Det spär på den ojämlikhet som redan finns, säger Björn Åstrand, skolutredare och forskare vid Umeå universitet och som nyligen skrivit rapporten ”Den svenska skolan och coronapandemin” åt Delmos, Delegationen mot segregation.

Björn Åstrand betonar att det är kommunerna som har huvudansvaret och att det är upp till dem att få fram de resurser som skolan behöver.

– Allt annat vore anmärkningsvärt. Kommunerna kan absolut inte minska anslagen.

Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Lärarförbundet, är inte alls säker på att kommunerna klarar det.

– Det finns inte de ekonomiska marginaler som krävs hos kommunerna att ta hand om uppskjutna behov. Ska vi säkra en likvärdighet i skolan och klara av investeringsbehoven som finns i hela skolsystemet så måste staten säkra finansieringen och betala mer. Det är bara staten som har de musklerna, säger Johanna Jaara Åstrand.

Marcus Larsson, mellanstadielärare i Kungälv och aktiv i tankesmedjan Balans, tror varken att kommunerna eller staten kommer att kompensera skolan fullt ut för pandemin.

– Nej, det finns inget som pekar på att skolan kommer att få så mycket mer pengar. Kommunerna kommer att få minskade skatteintäkter när arbetslösheten ökar och staten kommer att trycka in mer pengar. Men det räcker inte. Allt prat om att reglera utbildningsskulden tror jag kommer att falla i glömska på sikt, tror Marcus Larsson.

Något som i så fall kan få stora ekonomiska konsekvenser.

Det menar IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.

Kombinationen av försämrad undervisning samtidigt som frånvaron bland både lärare och elever ökade med 70 procent under pandemins nio första månader kan medföra ett framtida produktionsbortfall på tio miljarder kronor, enligt IFAU.

– Jag tror inte att frånvaron kommer att påverka betyg eller resultat i internationella kunskapsmätningar. Men konsekvenserna för samhällsekonomin kan bli stora om elevernas förmågor och färdigheter försämras eftersom det påverkar produktivitet och inkomster på lång sikt, säger Björn Öckert, professor vid IFAU.

Pandemin slår extra hårt mot elever från socioekonomiskt svaga miljöer eller de med olika funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa.

I utsatta områden har det fått indirekta­ konsekvenser på gängkriminalitet, menar forskaren Manne Gerell, docent i kriminologi vid Malmö universitet, som skrivit rapporten ”Covid-19, segregation och brottslighet” åt Delmos.

Mer distansundervisning och högre acceptans för frånvaro har gynnat kriminaliteten, menar Gerell.

– Fler barn är tillgängliga för att lösa uppgifter åt gängen och dras sedan in i deras verksamhet.

Vad ska man göra för att motverka det?

– Dels bör man försöka att upprätthålla de satsningar som gjorts eller är planerade trots försämrade ekonomiska förutsättningar, dels bör man följa utvecklingen noggrant för att kunna parera eventuella negativa tendenser.

Att försöka minska skolavhoppen är extra viktigt, menar Sofia Zere, avdelningschef på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Risken är annars stor att gruppen unga som varken arbetar eller studerar (uvas) kommer att öka. Den är i dag runt 70 000 i åldrarna 16-24 år.

– Hamnar man i den gruppen riskerar man att bli kvar under en lång tid. En av de absolut främsta riskfaktorerna är att man inte fullföljt gymnasiet, säger Sofia Zere.