”Fysisk närhet viktig när elev dog”

Charlotta Hemlin, lärare i svenska, svenska som andraspråk och medieämnen på Westerlundska gymnasiet i Enköping:

”På vår skola gick nyligen en elev bort i en annan sjukdom än covid-19. Vi arrangerade minnesstunder med åtta elever åt gången. Då var också första gången som vi lärare och elever sågs på länge.

I vår gemensamma sorg och smärta blev det tydligt för mig hur viktig den icke-verbala och fysiska närheten är. Vi lärare har en upparbetad förmåga att läsa av stämningen i ett klassrum och känna dagsformen hos eleverna. En kunskap som går förlorad i fjärrlektioner. Det är betydligt svårare att stödja och peppa på distans.

Jag har elever som nu hoppar av studierna och flera som inte kommer att kunna ta examen. Många mår dåligt, orkar inte och har tappat geisten. Det är frustrerande att se.

Oftast drabbas de svagare eleverna som behöver mycket tid för instruktioner. Särskilt tufft är det för dem med svenska som andra språk.

Pandemin har gjort det uppenbart vilken viktig social institution skolan är. När vi möts fysiskt blir inte bara undervisningen betydligt bättre. Eleverna lär också av varandra.

Strax före jul var många elever och kollegor sjuka. Jag klarade mig som tur var från att bli smittad. Generellt har vi fått bra information från rektor men jag tycker att man hade kunnat göra mer för att vi skulle kunna hålla avstånd i våra trånga lokaler. Då hade vi kanske kunnat vara på plats i skolan mera.

Även om det negativa överväger har det också funnits några få fördelar med fjärrundervisningen. En del blyga elever har vågat ta plats när de sluppit ha kameran på. Och vissa elever med hög frånvaro har haft det lättare att logga in på en fjärrlektion än att ta sig till skolan.

Det har också varit kul att testa och utveckla tekniken. Den kommer jag att ta med mig framöver. Men fjärrundervisningen kan aldrig någonsin bli lika bra som när elever och lärare är på plats i klassrummet.”