Hemlin: Tänk om vi fick kramas på studenten
Krönika
VI RÄKNAR NER NU. Idag är det exakt 39 dagar kvar till studenten. Som klassföreståndare i en trea är det omöjligt att inte följa med i nedräkningen dag för dag. Det står skrivet på varje whiteboard, sitter lappar på skolans anslagstavlor och i korridorerna tisslas och tasslas om femtiodagarsfester. Tänk er för, vädjar vi lärare. Det är så lite tid kvar nu. Ni vill inte sitta i klasskarantän på studentdagen. Kanske lyssnar eleverna, kanske inte. Dagarna har de i vilket fall noga koll på.
Årets studenter har räknat ner sedan förra våren. Då när vi pratade om hur synd det var om 01:orna som inte fick något vanligt studentfirande. Då när vi lugnande försäkrade att allt skulle vara som vanligt igen i år. Studentbal, kryssning, studenttåg och flak.
Men nu är det inte mer än en dryg månad kvar och alla är införstådda med Transportstyrelsens förlängda förbud mot både flak och andra farkoster.
– Tåga genom stan kan vi väl få göra, försöker eleverna. Vi kan gå en klass i taget. Om vi sprider ut oss och spärrar av gatorna.
LÄSTIPS Skralt med covid-bonus till lärare
Det som gäller innanför skolans väggar gäller inte på gator och torg.
För den som vill visa upp sig för hela världen känns det futtigt att tas emot av två anhöriga efter klassvis utspring på skolans baksida. Men en klass består ju av fler än åtta och även om eleverna sitter tätt tillsammans i klassrum varje dag blir deras tågande en allmän sammankomst ute på stan.
För ett år sedan var stämningen en annan. Då hade vi fjärrlektioner på heltid och skolans modifierade studentfirande var ett uppskattat avbrott i distansen för både elever och lärare. Nu är treorna i skolan större delen av tiden och restriktionerna upplevs motsägelsefulla. Att det är märkligt att de kan träffas i matsalen till lunch men inte i aulan på mösspåtagning. Att det som gäller innanför skolans väggar inte gäller på gator och torg.
– Och mormor och farmor är ju vaccinerade nu, utbrister någon.
Så är det förstås. Flera av eleverna som jobbar extra inom äldreomsorgen är också vaccinerade. Andra har redan varit sjuka. Men smittspridningen fortsätter ibland oss och viruset är mer påtagligt nu än på studentdagen för ett år sedan. Alla är väl också lite tröttare.
– Hur ska vi hålla kramande studenter ifrån oss? suckar kollegan.
Vi lärare räknar också ner, väntar på vår v-dag och hoppas att vi håller oss på benen terminen ut. Tänk om generaldirektör Carlson ändå kunde kalla till presskonferens i morgon för att berätta att nu, nu är det lärarnas tur att erbjudas vaccin. ”De måste ju kunna krama sina elever på avslutningen.”
Ja, vi hinner. Det är 39 dagar kvar.
LÄS ÄVEN
Hemlin: Känslan av att vara otillräcklig har nått nya nivåer
Lärarprofilens hyllning – efter brevet från sin gamla lågstadielärare
