Krönika
- Tror du att skolan kommer att stängas ned?
Den ständiga frågan surrar bland elever som ett slags lågintensiv muller.
I deras röster hörs frustration, förhoppning, oro och ilska i olika grad. När statsministern skrämmer med förbud mot offentliga tillställningar med mer än åtta personer urskiljs upprörda elevröster i surret:
– Åtta personer, men vi då? Vi är ju hur många som helst, hela tiden.
Jo, men er utbildning är ju så viktig försöker jag och går ett varv till och skvätter handsprit på elevernas framsträckta händer. Det där med att försöka stå still bakom katedern och undervisa som vi uppmanades till i höstas fungerade ju aldrig.
Efter utbildningsministerns pressträff på onsdagen pratar vi inte om något annat:
– Jag hoppas att det blir distans igen, utbrister en elev vars närvaro och resultat förbättrades avsevärt i våras när hon slapp ta sig till skolbyggnaden och kunde studera i lugn och ro.
Charlotta Hemlin, gymnasielärare och krönikör och med i trion bakom Lärarens podcast ”Kvarsittning”.
Jo, för en del var fjärrlektionerna en befrielse, men för de flesta var distansstudierna en katastrof. Studiemässigt och socialt. En elev darrar på rösten när han uttrycker sin farhåga att det blir årskurs tre som drar nitlotten i kampen om klassrummet. En annan hävdar att treornas gymnasieexamen bör prioriteras.
Ingen vet hur det blir. Vi vet hur det är nu. Det är tjockt av människor i korridorer och passager. Hur många klisterlappar vi än sätter på golven, är det hart när omöjligt att tvinga hungriga tonåringar att hålla avstånd i en matkö eller motivera morgontrötta elever att ta den längre vägen runt skolbyggnaden för att välja alternativ entré.
Så trängsel känner vi till. Och svårigheten att bedriva undervisning när vi själva, elever och kolleger är sjuka eller har symptom. Hur snacket går när det ryktas om någon smittad. Men att återgå till vårens fjärrundervisning vet jag ingen som vill. Vi lärare har ägnat hela hösten åt kompletteringar i kurser och restaureringar av kunskaper. Vi vill inte dit igen.
Därför är jag tacksam att Anna Ekström inte känner sig tvingad att panikstänga skolor för att visa handlingskraft och jag blir glad när utbildningsministern säger att hon litar på att huvudmännen kan hitta lokala lösningar som passar här och nu, med vårens erfarenheter i bagaget.
Vi lärare är luttrade. Vi är lugna (även om jag delar ut en klassuppsättning romaner lite tidigare än planerat för säkerhets skull). Vi väntar hellre på besked ett par dagar för att få en lösning så vi slipper distans för alla.
Så slå alla kloka huvuden ihop nu och varför inte tänka lite utanför skolans trånga väggar. Det finns många konferenshotell med ljusa och rymliga lokaler som står tomma och mängder av coronapengar som skulle kunna betala hyran.
