Huvudmän kritiseras för glädjebetyg – ”Är inte förvånad”

Brister i betygens likvärdighet, ofta benämnt glädjebetyg eller betygsinflation, har konstaterats flera gånger de senaste åren. En rättvisande betygssättning är viktig för att elever ska kunna söka till gymnasieskolan på lika villkor. Elever vars ämneskunskaper skiljer sig för mycket från betygen kan få svårt att hänga med i undervisningen på gymnasiet.

Enligt Skolinspektionen delas ansvaret för en korrekt betygssättning mellan huvudman, rektor och lärare. Huvudmannen bär det yttersta ansvaret. I en ny granskning har myndigheten tittat på hur huvudmännen agerar i de fall då det uppdagats stora avvikelser under en längre tidsperiod mellan slutbetyg i åk 9 och resultat på nationella prov.

– Att slutbetygen avviker rejält från resultatet på de nationella proven behöver inte betyda att de är fel. Men om avvikelserna mellan slutbetyg och de nationella proven är stora och håller i sig år efter år, finns det skäl att reagera och analysera vad det beror på. Om det beror på att betygen inte sätts rättvisande och likvärdigt måste man som huvudman agera och sätta in åtgärder, säger Elina Ekberg, utredare på Skolinspektionen, till SVT.

Stora avvikelser

Skolinspektionen har tittat närmare på trettio huvudmäns arbete med kvalitetssäkring av en likvärdig betygssättning. Huvudmännen är både kommunala och enskilda, och samtliga ansvarar för skolor som under en femårsperiod haft stora avvikelser mellan slutbetyg i årskurs 9 och resultat på nationella prov.

I sin rapport skriver Elina Ekberg att merparten av huvudmännen behöver utveckla sitt arbete. Det handlar om att följa upp, analysera och sätta in åtgärder för att uppnå en rättvisande och likvärdig betygssättning. Myndigheten efterlyser också kompetensutveckling i skolor där det brister i kunskap om betygsättning.

– Betygsättning är svårt men de nationella proven är välgjorda och utformade för att vara ett stöd i betygsättning och ska väga tungt.

Att jämföra satta betyg med samma elevers resultat på nationella prov är ett sätt, men det skulle kunna göras bättre, menar Åsa Fahlén.

”Går inte att jämföra”

– De nationella proven håller ju inte samma svårighetsgrad från år till år så det går inte att jämföra och följa utvecklingen. Likvärdiga prov som rättas centralt och sedan skickas tillbaka till läraren, som kan analysera och diskutera med kollegor, skulle ge lärarna bättre förutsättningar.

Finns det en risk att man pekar ut lärarna som problemet? ”Ni sätter fel betyg”?

– Ja det finns ju en risk att det ses så, och vi vet att lärare utsätts för tryck både från elever och föräldrar. Det handlar om att ge lärarna förutsättningar. Och ska man göra det systematiskt så är det huvudmannen som måste ta det ansvaret.

En grundläggande princip för LR är tilliten till lärarna, att lärarna har mandat att göra sina professionella bedömningar. På frågan om inte det även gäller betygen, svarar hon:

– Ja, men samtidigt får man ju då säga ”ska man ha nationella prov eller inte”… eftersom det är svårt att sätta betyg måste du få tid att göra den typ av utvärderingar som behövs för att göra det här viktiga arbetet. Som lärare kan man bara göra sitt bästa under förutsättningarna.

”Utsatta för påtryckningar”

Hon exemplifierar det med att måla en tavla. Vilken tavla blir bäst, den där du fått tio minuter på dig att måla eller den där du fått obegränsat med tid?

– Det är också det här att lärare är utsatta för påtryckningar. Kunskap har blivit en vara man köper. Det är ju inte så det fungerar, men där finns en inbyggd problematik i systemet.