Lärarnas skilda vardagar – ”Det har urvattnats”

Varje vårtermin genomför Skolinspektionen en enkätundersökning bland hälften av Sveriges skolor. Under en rullande tvåårs-period deltar samtliga skolor.

En genomgång av årets enkätsvar från pedagogisk personal i kommunala grundskolor visar bland annat (se grafik längst ner i artikeln):

• Ungefär tre av tio anser att det i ganska eller väldigt liten utsträckning eller inte alls finns organisatoriska förutsättningar i skolan som främjar samverkan mellan lärarna.
• En av fem menar att de själva och kollegorna i ganska eller väldigt liten utsträckning eller inte alls delar med sig av kunskap och lär av varandra (kollegialt lärande).

”Begreppet har urvattnats”

Carl-Henrik Adolfsson, docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet, forskar bland annat om skolans styrning och systematiska kvalitetsarbete.

– Kollegialt lärande, samverkan och samplanering mellan lärare kan vara viktiga motorer och drivkrafter i skolans systematiska kvalitetsarbete. Däremot får inte dessa sätt att arbeta bli ett mål i sig. De utgör ett medel för att uppnå något annat, till exempel en utveckling av undervisningen, vilket i sin tur skapar bättre förutsättningar för elevers lärande.

– Begreppet kollegialt lärande har i viss mån urvattnats och kan i dag innebära allt ifrån ett mycket systematiskt sätt att arbeta med en tydlig organisation, tydliga mål, tydligt innehåll och tydliga uppföljningar till att man bara träffas och pratar lite allmänt.

Får inte uppfattas som belastning

För att lärare ska kunna lära av och samverka med varandra systematiskt och långsiktigt krävs det rimliga ekonomiska, organisatoriska och tidsmässiga förutsättningar.

– Det ska ses som en naturlig del av arbetet med undervisningen och inte uppfattas som något som belastar och tar tid från det som man ”egentligen” ska göra, alltså något som är utöver den ordinarie verksamheten.

– Systematiskt kvalitetsarbete handlar i stor utsträckning om att synliggöra och få en större förståelse för de resultat som man har på sin skola, varför man har dem och varför eleverna inte lyckas bättre i exempelvis matematik eller något annat ämne.

– Utifrån den förståelsen skapar man bättre förutsättningar för att kunna utveckla undervisningen och möta eleverna utifrån deras behov. Det är viktigt att detta blir en naturlig och återkommande del av lärarnas arbete, säger Carl-Henrik Adolfsson.

Frånkopplat deras eget arbete

En central fråga är vem som bestämmer vad lärarna ska arbeta med som utvecklar undervisningen. Huvudmannen betonar kanske vissa frågor eller områden, medan lärarna har en annan uppfattning.

– Jag tror att många lärare ibland uppfattar frågor kring skolutveckling som ganska så frånkopplade från deras eget arbete och de egentliga behoven. Det är någon annan som bestämmer och pekar ut vad de ska jobba med, vilket gör det svårt att få ett skolutvecklingsarbete att fungera i praktiken.

Viktigt med rätt förutsättningar

Pontus Bäckström, utredningschef vid Lärarnas Riksförbund och forskare i pedagogik vid högskolan i Jönköping, menar att kollegialt lärande har blivit lite av ett modebegrepp.

– Det är klart att det är intressant för mig som samhällskunskapslärare att diskutera med kollegor hur de undervisar om vissa begrepp, lär eleverna resonera om olika samband eller vad som krävs för att eleverna ska lära sig saker och ting. Samtidigt finns det annat som inte är bra.

– Förutom att det är professionen själv som i hög utsträckning bör avgöra frågor som handlar om den direkta undervisningen, samverkan och liknande, är den springande punkten vilka förutsättningar som ges. Kollegialt lärande en tisdag eftermiddag klockan 16–17 när alla är urlakade efter en dags undervisning är det knappt någon som orkar.