Hälften av grupperna i förskolan är för stora: ”Som ett hån”

LÄS MER: Barngrupperna är för stora – kräver ny lagstiftning

I villaområdet Årby ett par kilometer söder om Borlänge centrum ligger Årbygårdens förskola. Här går 74 barn i åldrarna ett till fem år, uppdelade i två småbarnsgrupper och två grupper med äldre barn.

Förskollärarna Monica Ersbjörs och Ann-Christin Larsson har sett generationer av barn passera genom Årbygården, med sina dryga fyra respektive tre decennier i yrket.

– Barn som gick här när jag började jobba flyttar tillbaka till området och kommer hit och lämnar sina barn. Det är som att vi har fått barnbarn, säger Monica Ersbjörs.

Men även om de olika generationerna går på samma förskola får de en annan upplevelse. Under tiden som Monica Ersbjörs och Ann-Christin Larsson jobbat så har de upplevt en successiv ökning av gruppstorlekarna, från nivåer som håller sig inom de gränser Skolverket rekommenderar till dagens situation med betydligt fler barn.

LÄS MER: Förödande effekter av för stora klasser: ”Finns en smärtgräns”

Skolverkets riktmärke långt från verkligheten

I Skolverkets allmänna råd om måluppfyllelse i förskolan kan man läsa att riktmärket för barngruppers storlek är 6–12 barn i åldrarna 1–3 år, och 9–15 barn i åldrarna 4–5 år. Samtidigt visar myndighetens egen statistik att bara hälften av landets barngrupper lever upp till det.

– Det var femton barn när jag började jobba med fyra- till femåringar. Och tolv på småbarnsavdelningen. Så det var ju en helt annan situation då, säger Monica Ersbjörs.

Femton barn låter som en dröm, som en utopi.

I dag består storbarnsgrupperna av 22 barn och i småbarnsgrupperna går det 16 barn.

– Vi har i många år tyckt att barngrupperna är för stora. När Skolverket kommer med sina riktmärken så är det som ett hån. Det är så långt från verkligheten. 15 låter som en dröm, som en utopi. 15 eller 22 barn gör en oerhörd skillnad, säger Ann-Christin Larsson.

LÄS ÄVEN: För stora elevgrupper på fritidshemmen – kräver lagstiftning

Den skillnaden märks inte minst på ljudnivån som blir högre för varje ytterligare barn som tillkommer. Ann-Christin Larsson har med tiden fått problem med hörseln, något hon kopplar ihop med jobbet.

– Det är många inom förskolan som har problem med hörseln och det tror jag väl i mångt och mycket är på grund av ljudvolymen vi utsätts för på dagarna, säger hon.

Högre risk för konflikter med fler barn

Annat som förändras när barngrupperna växer är att risken för konflikter ökar och att det blir svårare för personalen att till­godose varje barns behov och hinna planera på individnivå.

– Det är självklart att ju färre barn man har desto mer tid får ju varje barn, det är ju ganska enkel matematik. Hade vi mer tid skulle vi kunna följa upp dem på ett helt annat sätt och anpassa mer efter individen, säger Ann-Christin Larsson.

LÄS MER: För stora klasser leder till farlig arbetsmiljö

Varje avdelning på Årbygårdens förskola bemannas av en förskollärare och två utbildade barnskötare. Men det är väldigt sällan all personal är på plats samtidigt på grund av återkommande sjukfrånvaro. Det har inte gjorts någon undersökning för att ta reda på hur mycket av frånvaron som är stressrelaterad, men Ann-Christin Larsson och Monica Ersbjörs misstänker att det är en faktor.

En ond cirkel när vi inte får in någon vikarie.

– Det uppstår ju stressiga situationer i det här jobbet. Och ibland blir det en ond cirkel när vi inte får in någon vikarie, för då blir ju de som jobbar ännu tröttare och ännu mer stressade, säger Monica Ersbjörs.

Kommunen använder en vikariepool men tillgången är begränsad, så när flera förskolor behöver vikarie samtidigt riskerar den som har minst akut problem att bli utan.

– Häromveckan var vi utan vikarie en hel vecka med flera pedagoger frånvarande, säger Monica Ersbjörs.

Sänker ambitionerna för att säkra barnen

Med sin långa arbetslivserfarenhet menar hon att de båda kollegorna lärt sig prioritera under perioder med hög stress.

– Det är säkerheten och tryggheten för barnen som kommer i första hand. Det här med att hinna med planering, reflektion, dokumentation, det får vänta. Det hinner man inte med då. Vi har turen att ha en rektor som stödjer oss i den prioriteringen, säger hon.

Man får dra ner på ambitionerna?

– Ja, på ett vis. Vissa dagar kan det ju vara så.