”Frustrerande att inte kunna ge barnen vad de har rätt till”

Cecilia Bross framför förskolan Stenkolet invid Vitabergsparken på Södermalm, Stockholm.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Arbetsbelastning Hälften av alla förskollärare känner att de inte hinner med sitt arbete, enligt den enkät som Lärarförbundet låtit göra.
– Det är såklart jättefrustrerande att å ena sidan först få lärarstatus och sedan inte ges rätt förutsättningar att utföra undervisningen vi förväntas hinna med, säger Cecilia Bross, förskollärare.

Sten Feldreich

23 sep 2020

Hon arbetar på förskolan Stenkolet vid Vitabergsparken på Södermalm i Stockholm. En kommunal förskola med 90 barn fördelat på 4 avdelningar.

Coronapandemin har satt verksamheten på extra svåra prov. Pusslandet att få ihop verksamheten efter bästa förmåga har inneburit att tid som varit avsatt för planering av undervisningen har utgått, när personalen inte räckt till på grund av sjukdom.

– Barnens bästa kommer alltid i första hand. Men det blir ohjälpligt så att verksamheten utarmas när resurserna kniper.

Cecilia Bross ifrågasätter om makthavare och politiker verkligen har bilden klart för sig hur små marginalerna är inom förskolan. Det finns förskolor med endast en legitimerad förskollärare, huvudansvarig för flera avdelningar.

Framtiden indikerar snåltider.

Sänkta ambitioner

– I Stockholms Stads stadsdelar sänkte politikerna det uppsatta målet för hur många legitimerade förskollärare som ska finnas i verksamheten. Förra året var målet 41 procent, i år är målet satt till 32 procent. Att göra på det viset är svårt att prata bort; det är en klar ambitionssänkning. Och det är klart; det kostar att ha förskollärare.

Förskollärares ambition är att hinna med allt som står i läroplanen, men när besparingar gör att resurserna krymper uppstår stress och frustration.

– Att alla barn ska få den undervisning de har rätt till, riskerar att bara bli ord på pappret. Det blir svårt att alltid räcka till för alla barn med den organisation vi har i dag. Scheman spricker och inte minst barn med särskilda rättigheter kan bli lidande. I tider av stor sjukfrånvaro får de inte alltid den tid och uppmärksamhet man vill ge dem och det känns djupt otillfredsställande.

”Lycka med två förskollärare på samma avdelning”

Cecilia Bross menar att det inte är barngruppernas storlek i sig som är problemet, utan att antalet vuxna per barn inte räcker till.

– Vi har 35 barn på vår avdelning fördelade på sex vuxna, och jag har lyckan att ha en förskollärarkollega. Det är underbart att få vara två förskollärare på samma avdelning och att slippa stå ensam med undervisningsansvaret.

Förskolan delar in barnen i mindre grupper, men det gäller att ha rätt antal vuxna per barn.

– Några givna siffror för vad som är en lagom stor grupp finns inte, alla barn är olika och behöver olika mycket stöttning. Alla barn ska bli sedda och personalen behöver den tid och de resurser som krävs för det, konstaterar hon.

– Visst går det att sy ihop verksamhet med två vuxna på 22 barn, men då riskerar det att bli barnpassning mer än undervisning. Vårdnadshavare vet vad barnen har rätt till och kan vara kritiska. Det med all rätt i vissa lägen.

”Tror alla oroar sig för hösten”

Under pandemin har förskolan Stenkolet haft mycket utomhusaktiviteter med tanke på pandemin, men nu blir dagarna kallare.

– Jag tror att alla förskollärare oroar sig för hösten. Folkhälsomyndighetens restriktioner som gäller vid förkylningssymptom och som säger att man ska vara hemma vid minsta förkylningssymptom och därefter vara symptomfri i två dagar, gör ju inte situationen enklare…