Lindström: Vi ska inte stänga, vi ska ställa upp

Världen har fått Corona. Först var det ganska långt borta, något som hände någon annanstans, men nu är det här, inte bara utanför och knackar på dörren, utan inne i vårt innersta. Plötsligt händer det, det som förändrar allt från en dag till en annan. Som ett sånt där samtal som förändrar hela livet, någon är kanske allvarligt sjuk eller skadad. Allting stannar, alla planer ändras.

Bara en sak spelar nu roll. Nu har världen fått samma samtal. Corona. Det som brukade betyda en ganska god öl, betyder nu kaos, katastrof och död. Allting ställs på ända, livet, plötsligt fullständigt upp och ner.

Vad händer? Rädda människor överallt. Vad gör vi? Tvättar händerna, badar i handsprit, stänger gränser, bunkrar toalettpapper, ställer in konserter och frågar alla om någon vet vem som var i Italien på sportlovet. Alla helt rimliga logiska konsekvenser, eller, ja alltså, lite beroende på vem man frågar.

Stäng alla skolor och förskolor skriker många, nej säger de som bestämmer. Skolorna håller öppet och förskolorna likaså. Vi ska skicka hem alla barn som är snoriga, hostar eller verkar lite ut form från förskolan. Det brukar vi göra, sjuka barn har rätt till vila och att få bli friska. Men det där med snoret, som min kollega sa, om vi ska skicka hem alla som är snoriga, då blir det ju inga kvar, behöver vi ens ha öppet då? Ska vi stänga, borde vi stänga? Vad innebär det, kan vi bara gå hem då?

Vad händer då med alla barn som behöver oss, som behöver förskolan? Jag kan tänka mig att en hel del lockas av att stänga förskolorna, kanske en del av dom som brukar ropa på strejk. De som vill visa hur viktiga vi är, att hela samhället skulle stanna om vi stängde igen.

Eva Lindström, förskollärare, Bromma, Stockholm.

Ja, jo, jag tror att det skulle ställa till en hel del för väldigt många om förskolan stängdes. Beroende på hur man ser det, om man tänker på bara sig själv, hur det skulle drabba just mig. Eller om man tänker på det i ett större perspektiv. Men många vet redan hur viktig förskolan är. Vilka vi är för barnen, trygghet, närhet, det normala.

Ska vi vara rädda, låta livet stanna, eller låter vi det fortsätta. Vi är ju de som ska vara stora, veta bättre, vi får inte få panik. Jag tycker inte att vi ska stänga, jag tycker att vi ska ställa upp. Jag tycker att vi ska visa på mod, vi är inte rädda, barnen ska inte behöva vara rädda. Förskolan vet vad den håller på med, vi är jätteduktiga på att tvätta händerna, hosta i armvecket och ta hand om varandra. Vill man och kan man hålla sina barn hemma, gör det.

Jag är helt medveten om att många barn tillhör riskgruppen. Men visst vill vi att om dessa barn behöver uppsöka sjukhus eller få vård på annat sätt, ska få den vården av utbildad erfaren personal. Inte att personalen är hemma för att deras barn inte får gå på förskola för den är stängd. Förskolan är en av grundpelarna i vårt samhälle, vi finns för barnen men också för att allt annat ska fungera. Jag är frisk och jag vill jobba, i en tid av kris måste alla hjälpas åt, och jag tänker ställa upp.