Digitalisering leder inte till mer lärande i förskolan

Malin Nilsen, Göteborgs universitet.

I avhandlingen, författad av den tidigare förskolläraren och IKT-pedagogen Malin Nilsen, framkommer att de nya teknologierna riskerar att begränsa de pedagogiska aktiviteterna snarare än förstärka dem.

– Det finns en övertro på apparna, som egentligen har en begränsande design. Ett stort problem är att de är utformade som trial and error, alltså att spela genom att prova sig fram, inte genom strategiska val, säger Malin Nilsen.

Det leder till att barnen tror att de ska klara en uppgift så snabbt som möjligt, medan lärarna vill att de ska reflektera.

– Men då tappar barnen intresset, när de förstår att det finns krav på att reflektera eller förstå. Barnen lär sig att spela appen, men det behöver inte betyda att de lär sig vad läraren vill att de ska lära sig, säger hon.

Digital teknologi blir obligatoriskt i förskolan när den reviderade läroplanen börjar gälla den 1 juli nästa år. I läroplanen står bland annat att ”barnen ska ges möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik”.

Är det din uppfattning att detta inte görs i dag?

– På vissa ställen, men jag skulle säga att det är ovanligt. Vi vet alldeles för lite om vad det innebär för en ettåring att bli digitalt kompetent. Ändå måste vi förhålla oss till den verklighet vi har, att 25 procent av barn under ett år använder internet hemma, och 96 procent av fyraåringarna. Vi har ett utbildningsväsen som kastar in digitala prylar på förskolorna, men som inte ger stöttning i hur de ska användas. Att barnen har mycket erfarenhet av den digitala världen betyder inte att de är kompetenta.

Vad är lösningen?

– Om lärarna ska stötta barn att ha ett kritiskt förhållningssätt så måste de ha det själva, men så är det inte i dag. Och med kritiskt förhållningssätt menar jag inte negativt utan reflekterande. I dag är många förskollärare antingen teknikpositiva eller teknikoroliga. Personalen i förskolan behöver stöd och utbildning för att kunna avgöra vilka material som är bra.

Ett annat resultat som Malin Nilsen noterade var hur ordet ”spela” används på ett värderande sätt av förskollärarna.

– Om aktiviteten är Fia med knuff säger de gärna spela, men så fort det handlar om digital teknologi så undviks ordet. Det visar att det finns ett konfliktfyllt förhållningssätt till teknologierna. Man vill visa att här på förskolan spelar vi inte på appar, som i hemmet, utan har en mer pedagogisk verksamhet. Men även om det används andra verb så är det faktiskt väldigt mycket spela man gör, säger Malin Nilsen.

Vilka konsekvenser bör dina resultat få?

– Att vi börjar titta på den faktiska användningen av plattor och appar snarare än att utgå från vad vi tror ska hända när de används. Det är inte konstigt när man får nya redskap att man använder dem i redan kända praktiker, för att det känns tryggt. Men det går inte att översätta analoga aktiviteter digitalt. Det handlar inte om bra och dåligt, utan om att det är olika saker.

Avhandlingen kan läsas i sin helhet här.