DEBATT: Obalanserat om nya läromedel

En uppgiven lärare i Österåkers kommun skriver i en aktuell insändare: ”Om vi har några läromedel är de ofta inaktuella och mycket väl använda. Vid nyinköp läggs många timmar på att räkna vad anslaget räcker till och mycket måste väljas bort.” (Kanalen vecka 8, 2022).

Läromedelsutredningens betänkande och remissinstansernas svar bereds för närvarande i Regeringskansliet, men några politiska förslag har inte kunnat skönjas, varken från regeringen eller oppositionen. Ett stalltips är att utredningens förslag till särskild skrivning om läromedel i skollagen så småningom kommer att antas av riksdagen. Formuleringarna innebär emellertid inte tvingande påbud för kommunerna och övriga huvudmän att förse samtliga elever med kvalitativa läromedel. Det handlar snarare om en skyldighet för huvudmannen att tillse att relevanta läromedel finns tillgängliga för lärare och elever. Problemet är att många huvudmän nog anser att så redan är fallet och att några större höjningar av läromedelsanslagen således inte behöver göras med anledning av ändringen i skollagen.

Tryckt eller digitalt

Merparten av läromedelsdebattörerna har under senare tid kommit att ta ställning för den tryckta läroboken och mot det digitala läromedlet. Argumenten kan sammanfattas sålunda: tyckt text är lättare att läsa än text på skärm och läroboken ger bättre möjlighet till överblick än vad det digitala läromedlet gör.

Mot detta kan invändas att det digitala läromedlet ger många fördelar som läroboken saknar; det kan till exempel: individanpassa undervisningen, ge individuella läxor, rätta uppgifter per omgående, visa undervisningsfilmer på rätt nivå, ge läraren omedelbar översikt och bedömning av elevernas resultat. Eleven kan själv välja storlek på textens bokstäver, välja en förenklad text, få ordförklaringar, få texten uppläst med mera. Tjugotre forskare reser i en debattartikel i DN (16 december 2021) starka invändningar mot läromedelsutredningens ensidiga ställningstagande för tryckta läroböcker och mot digitala läromedel.

Vi kan inte bortse från att pengar spelar stor roll i läromedelsfrågan. Läromedelsföretagen är mycket lönsamma och lämnar stora vinster till sina ägare. Detta trots att företagens försäljning under de senaste decennierna har halverats. I avsaknad av fungerande konkurrens kan företagen tämligen obehindrat höja priserna och på så sätt kompensera sig för volymbortfall. Eventuella höjningar av skolornas läromedelsanslag slukas omedelbart av förlagens prishöjningar. Dessutom erhåller läromedelsföretagen årligen omkring 25 miljoner kronor i kopieringsersättning från kommuner och övriga huvudmän avseende tryckta läromedel.

25 miljoner till författare

Även Läromedelsförfattarnas förbund erhåller en lika stor kopieringsersättning. Författarna berikar sig själva genom att årligen dela ut skattefria stipendier om närmare 25 miljoner kronor till utvalda författare. Något motsvarande finns inte vad gäller författare till digitala läromedel som säljs på licens (merparten). Det är svårt att bortse från att detta förhållande kan påverka läroboksförfattarnas ställningstagande vad gäller frågan om analogt kontra digitalt.

För de flesta lärare och elever framstår frågan knappast som ett antingen eller, utan snarare som både och. Modern undervisning i svensk skola ska naturligtvis tillvarata alla de möjligheter till förbättring av undervisningen som står till buds. Bäst vore om alla elever hade tillgång till kvalitativa och fullständiga läromedel i samtliga förekommande ämnen i såväl digitalt som analogt format. Totalt skulle en sådan läromedelstilldelning inte kosta mer än cirka 3 procent av skolpengen. Det har vi råd med!

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, f d läromedelsförläggare och tidigare ordförande i branschorganisationen Föreningen Svenska Läromedelsproducenter (FSL)