Hon sågar Skolverket: ”Tror inte lärare kan läsa”
Anna-Karin Wyndhamn är doktor i pedagogisk arbete vid Göteborgs universitet, debattör och skribent.
Kritik
I Anna-Karin Wyndhamns ögon lutar sig Skolverket på överspelade pedagogiska teorier och pratar till lärarna som om de vore barn.
– Lärarkåren behöver handfast hjälp. Inte trams, säger hon.
LÄS ÄVEN: Skolverket svarar på den hårda kritiken
Under rubriken ”Skolverket förnedrar lärarkåren” levererar skribenten Anna-Karin Wyndhamn svidande kritik mot Skolverket och dess generaldirektör Peter Fredriksson i en kolumn i Göteborgs-Posten.
”Skolverkets mål att den svenska skolan ska bli ett ”bildningstempel” saknar trovärdighet så länge myndigheten själv håller sig med ett infantilt, antiintellektuellt och floskulöst tilltal i kommunikationen med lärarkåren” skriver hon.
Ser ett negativt mönster
För Vi Lärare berättar hon att frustrationen bottnar i ett personligt engagemang för skolan.
– För mig är skolan och läraryrket någonting jag är djupt och ärligt engagerad i. När jag då ser vad jag menar är ett negativt mönster i tilltalet från den myndighet som ska stötta lärarna så blir jag upprörd, säger hon.
För det handlar om ett mönster, menar hon. Att hon vågar ta ut svängarna så pass mycket i sin kritik beror just på att det inte bara handlar om de enstaka exempel hon väljer att lyfta fram, utan snarare en genomgående tråd i det material som Skolverket publicerar.
Stödet till lärarna präglas enligt Anna-Karin Wyndhamn av en misstro mot lärarkårens intellektuella kapacitet och en ovilja eller oförmåga att ta tag i skolans verkliga problem.
”Säger bara självklarheter”
Hon tar som exempel ett animerat, sex minuter långt filmklipp om betygsättning, där tecknade figurer på en cykelväg symboliserar att läraren har ”tagit sina elever på en resa i sitt ämne”.
– I den här filmen sägs bara självklarheter, och det tecknade ska illustrera den infantila texten, säger hon.
Rösten i klippet berättar bland annat att ”ibland har du behövt stanna upp och se till att alla elever är med på resan. Ibland har du gett dina elever återkoppling under resans gång, för att ge deras kunskapsutveckling en skjuts”.
– Det måste vara formulerat av någon som föreställer sig läraren som ett barn. Skolverket har accelererat i sin filmproduktion. Jag vet inte om det hänger ihop med att man inte litar på lärarnas läsförmåga. Är 5–7 minuters film vad man tror att lärare mäktar med? frågar sig Anna-Karin Wyndhamn.
Kritisk mot kunskapssynen
Hennes kritik av myndigheten grundas i någonting djupare än tonalitet. Hon upplever att verksamheten präglas av en syn på kunskap och på lärare som hon menar att ”de allra flesta av oss har lämnat bakom oss för att den inte fungerar”.
– Analyserna efter det stora Pisa-fallet visade att en stor del av problemet med svensk skola var att man jobbade med metodik som inte gynnar lärande. Det var för lite lärarledd undervisning och för mycket eget arbete.
– Men Skolverket håller fast vid sina gamla käpphästar där normkritik är allena saliggörande och pojkars betygstapp har att göra med antipluggkultur. Detta är till skada för Sveriges elever och en lärarkår i behov att handfast hjälp, inte trams, säger hon.
En del av kritiken i hennes ursprungliga text vänder sig också direkt mot myndighetens generaldirektör Peter Fredriksson.
– Det är signifikant att jag använder orden ”potemkinkuliss” och ”bildningstempel” för att rama in min text. Peter Fredriksson älskar att tala på metanivå om skolan och lärare. Men han talar väldigt lite om de faktiska problemen som lärare i svensk skola möter.
Försöker du skapa opinion i den aktuella frågan kring Fredrikssons fortsatta förordnande?
– Det är inte min sak. Jag har varit kritisk till Peter Fredriksson och Skolverket i många år. Det som behöver komma in på Skolverket är röster och personer som säger ”vänta lite, är det rimligt att vi lägger pengar på en queer-feministisk poetry slam-tolkning av läroplanen och betygskriterierna?”.
– Att man inte själv har stoppat de här usla produktionerna innan de publiceras tyder på att de, fram till kritiken, var samfällt övertygade om att de gjorde rätt. Det är pinsamt, säger Anna-Karin Wyndhamn.
LÄS ÄVEN: