Lärarförbundet: Det måste bli tydligare vad som är okej och inte

Den första juli 1958 var det slut med agan i skolan. Då infördes ett förbud mot ”kroppslig bestraffning eller kränkande behandling”.

Men exakt vad en lärare får göra eller inte får göra finns inga tydliga regler och lagar för.

Som lärare måste du ta hänsyn till flera lagar; skollagens kapitel om studiero, brottsbalken och föräldrabalken, som är den som styr skolans tillsynsansvar.

Det gör att det inte finns ett tydligt rätt eller fel.

Det enda som slagits fast i en prejudicerande dom i Högsta domstolen 1988 är att det:

”... får förutsättas att en lärare vid utövning av sin tillsynsplikt inte kan vara avskuren från varje möjlighet till kroppsligt ingrepp mot en elev även då det inte är fråga om en nödvärns- eller nödsituation. Var gränsen för det tillåtna i så fall skall dras är osäkert och måste ytterst bli föremål för en bedömning med hänsyn till samtliga närmare omständigheter i det enskilda fallet.”

Osäkerheten är något som många lärare kan vittna om.

Därför vill Lärarförbundet ha tydligare definition om vad som till exempel är kränkande behandling.

– Definitionen av vad som är kränkande behandling behöver förtydligas i skollagen. En elev kan inte ha den absoluta rätten att känna sig kränkt, om den har orsakat en ordningsstörning som leder till att en lärare måste ingripa för att utöva sitt tillsynsansvar och skapa trygghet och studiero, säger Maria Rönn, vice ordförande i Lärarförbundet och fortsätter:

– Skolans syfte är att förmedla kunskap, och då är studieron oerhört viktig. Självfallet finns det en gräns för vad en lärare kan göra och säga även när hen ingriper utifrån sin tillsynsplikt, men om lärarens agerande bedöms nödvändigt och proportionerligt ska det inte samtidigt kunna bedömas som kränkande.