Läraren Sören blev friad – efter 2,5 år

Den 3 juli i somras var det äntligen över för Sören Claesson. En rättsprocess som pågått i 2,5 år avgjordes i högsta instans, Högsta domstolen.

Och Sören vann.

Slutpunkten var satt för ett av de mest uppmärksammade läraringripandena på senare år.

– Skönt, även om jag gärna sluppit all uppståndelse. Även om det var kommunen som var anmäld kändes det som jag personligen var åtalad, säger Sören Claesson, lärare med ett förflutet som landslagsbrottare med ett OS-brons 1984 som främsta merit.

Har det varit jobbigt? Som OS-medaljör och lärare måste du vara en kändis i Lidköping.

– Emellanåt har jag känt mig lite anklagad. Men jag har haft ett väldigt bra stöd hela tiden från både skolledningen, förvaltningen och politiker. På stan har folk ibland frågat hur det går? Det jobbigaste har nog varit att det drog ut på tiden, 2,5 år.

Det var i november 2017 som Sören Claesson lyfte upp en högstadieelev som efter flera tillsägelser vägrat flytta både på sig och den soffa som han och några andra elever ställt på tvären i en rasthall för att blockera för förbipasserande.

”Känns lite som att man blir dömd ohörd och så trodde jag inte att det kunde gå till i dagens samhälle.”

Ingripandet, som Högsta domstolen kallar ”brottargrepp” med anspelning på Sörens bakgrund, tog några sekunder. Efter ingripandet, sade eleven, ”jag ska anmäla dig din jävel”.

Han gör det också. Först till polisen, som lägger ned ärendet snabbt.

Eleven och hans föräldrar nöjer sig inte med det utan anmäler till Barn- och elevombudet, som anser att eleven kränkts och att Sörens arbetsgivare, Lidköpings kommun ska betala 10 000 kronor i skadestånd till eleven.

– BEO gick enbart på föräldrarnas och elevens uppgifter om händelsen. Känns lite som man blir dömd ohörd och så trodde jag inte det kunde gå till i dagens samhälle, säger Sören Claesson.

Men kommunen vägrade betala skadeståndet.
I stället överklagar de till tingsrätten. Och vinner.

Men Skolinspektionen accepterar inte domen. De överklagar. Men Lidköpings kommun och Sören vinner i såväl hovrätten, som i Högsta domstolen.

Högsta domstolen slår fast att Sörens grepp var befogat och inte kränkande ”då han som lärare har en skyldighet att vaka över elevers uppförande och ordning under raster”.

Att eleven hade adhd och skulle behandlas lågaffektivt enligt kommunens handlingsplan var inget som ändrade HD:s beslut. Sören, som inte kände eleven, visste inte ens om vare sig diagnos eller handlingsplan.

För Sören handlade det om att klara av en akut situation.

– Jag såg att skolvärdinnan hade problem när hon försökte lösa problemet med den blockerande soffan. Så jag hjälpte henne. Eleverna var ute efter att provocera och filmade även tilltaget.

– Även om de inte får filma så var det en hjälp i det här fallet, eftersom man ser vad jag gör, säger Sören Claesson, som i dag bytt arbetsplats och jobbar för Statens institutionsstyrelse.

– Bytet har inte så mycket med händelsen att göra. Jag är 61 år och fick ett erbjudande om en ny tjänst.

Har händelsen förändrat dig som lärare?

– Jag, hoppas inte det. Jag tycker att jag brukar ha bra relationer med eleverna. Och kan skoja med dem.

Sören Claesson var klar med sin lärarutbildning på GIH 1985, och har aldrig tidigare blivit anmäld. Han gillar jobbet som lärare i idrott och matematik, men säger att mycket har förändrats sedan 1980-talet.

– Det är mycket större ansvar som vilar på läraren i dag. När jag började sade man att lärarens ansvar var en tredjedel, förälderns en tredjedel och eleven en tredjedel. I dag har lärarens tredjedel blivit mycket större. Det syns inte minst på dokumentationen.  Visst anmäls det mer, men jag måste ändå säga att de flesta föräldrar och elever är fantastiska.