Riksrevisionen kritiserar styrningen av ämneslärarutbildningar

Riksrevisionen har granskat vilka förutsättningar som Stockholms universitet, Linnéuniversitetet och Högskolan i Gävle har för att kunna skapa en god kvalitet och utveckla sina ämneslärarprogram och kompletterande pedagogiska utbildningar (KPU). Granskningen visar att alla lärosäten behöver utveckla och förbättra sin styrning. Och öka studenternas inflytande över utbildningen.

Men ju större universitet desto större är utmaningarna.

Stockholms universitet har enligt er granskning störst behov av att göra förändringar för att utveckla ämneslärarutbildningen?

– Det är så många inblandade i ämneslärarutbildningen, till skillnad från andra universitetsutbildningar, att ansvaret för utbildningens kvalitet och utveckling faller på så många att det är svårt att överhuvudtaget få till en förändring, säger Jens Pettersson, revisionsledare på Riksrevisionen.

Bevakar sina egna intressen

Ämneslärarutbildningen har både ett brett och ett djupt innehåll som sträcker sig över många olika vetenskapsområden. Om man jämför lärosätena i granskningen så har Stockholms universitet, som har Sveriges största ämneslärarutbildning, betydligt fler inblandade i sin utbildning. Ämneslärarutbildningen sker vid 31 av lärosätets 53 institutioner. Det leder till att det är otydligt vem som egentligen ansvarar för olika delar i utbildningen och kan fatta övergripande beslut och leda utvecklingsfrågor.

Intervjuer som Riksrevisionen gjort med anställda lyfter att uppdelningen mellan institutionerna är ”bergfast” vilket kan leda till att institutioner bevakar sina egna intressen och riskerar att motarbeta varandra vid förändringar ifall deras egen enhet riskerar att tappa anslag och anställningar.

– SU har fem olika ämneslärarutbildningar vilket innebär att man har 5 olika programråd som ansvarar för utvecklingen på utbildningarna tillsammans med alla andra inblandade. Om man då vill förändra något så måste man komma överens inom sitt eget program men också med de andra. Så det överlappande ansvaret gör det svårt att förändra och otydligt vem som egentligen driver alla utvecklingsfrågor. Därför behöver man hitta en lösning där någon eller några har mandat och besluta och äger de här utvecklingsfrågorna, säger Jens Pettersson.

Clas Hättestrand, prorektor och ansvarig för övergripande lärarutbildningsfrågor vid universitetet:
– Lärarutbildningarna är de mest komplexa utbildningarna vi har vid universitetet, med mer än 30 institutioner involverade. Det innebär utmaningar vad gäller samordning och styrning, vilket Riksrevisionens granskning sätter fingret på, säger han
Stockholms universitet startade i våras en utredning om hur man ska kunna organisera och styra lärarutbildningarna i framtiden. Utredningen ska presenteras i oktober i år.
– Redan nu kan vi se att många av Riksrevisionens rekommendationer kommer att tillgodoses genom de förslag som utredningen nu diskuterar, säger Clas Hättestrand.

Kritiken inget nytt fenomen

Ända sedan 1990-talet har kritiken varit hård från främst forskare och studenter mot kvaliteteten på ämneslärarprogrammet. Man har bland annat ansett att de praktiska och teoretiska delarna i utbildningen inte håller samman och balanseras på ett bra sätt. Under 2019 och 2020 fick 44 av 103 granskade ämneslärarutbildningar omdömet ”ifrågasatt kvalitet” när Universitetskanslersämbetets (UKÄ) granskade utbildningarnas kvalitet på 27 lärosäten. UKÄ visade att lärosätena hade svårt att skapa sammanhållna utbildningar och att de kännetecknades av bristande utbildningsvetenskaplig didaktisk och ämnesdidaktisk kompetens.

– Trots det som Riksrevisionens granskning nu visar har Stockholms universitet kommit väl ut i de utvärderingar av utbildningarnas kvalitet som UKÄ nyligen har genomfört. Så även om det finns utmaningar med samordningen håller universitetets lärarutbildningar hög kvalitet, säger Clas Hättestrand.

I jämförelse med andra professionsutbildningar har lärarutbildningen i stort också fler avhopp och lägre genomströmning. Färre än hälften av studenterna som påbörjat en lärarutbildning är kvar efter sin sjätte termin. Och flest är avhoppen på ämneslärarprogrammen.