Debatt: Jag önskar att jag kunde reklamera lärarutbildningen

Jag var 47 år när jag äntligen visste vad jag ville bli när jag blir stor. Jag skulle bli F–3-lärare! Det kändes klart och tydligt efter några somrar som simlärare i en liten sjö på orten där jag bor. Jag skulle bli den där läraren som såg till att inga elever hamnar efter i undervisningen, den där läraren som motiverar och sprider kunskapsglädje och ser till att även de elever som har lätt för sig ska få sitt och inte behöver ”sitta av tiden”. Så glad i hågen sökte jag in på grundlärarprogrammet och lyckades komma in efter att ha läst in några gymnasieämnen jag saknade. Glädjen var total! Nu jäklar ska jag lära mig ALLT och lite till. Mitt intresse var på topp och jag var supertaggad på att få lära mig mer om hur man undervisar lågstadieelever.

Plötsligt har det gått tre år som varit fyllda med prestationsångest, bitterhet och frustration. När jag nu kommit fram till den sista kursen den här terminen funderar jag på att hoppa av. Allt på grund av att jag inte fått det jag var övertygad om att utbildningen skulle ge mig, det vill säga kunskap om hur man undervisar. Så i påskas fick jag nog och tog ett tufft beslut: Jag vägrar att göra den sista kursens tentamen den här terminen. Det är mitt sätt att visa att jag är missnöjd med programmet. Efter tre års studier och stora studielånsskulder känner jag mig fortfarande som en outbildad lärare, för jag har ingen aning om hur jag ska omsätta all kunskap jag blivit försedd med i konkret undervisning. Jag känner mig inte stolt över vad jag åstadkommit.

”Du lär dig på plats”

I artikeln ”Lärarstudenten: Vi får inte lära oss hur man lär barn att läsa” i Grundskolläraren lyfter Aron Ihse Trägårdh, som studerar till lärare vid ett annat lärosäte än jag, exakt samma saker som jag upplevt under mina tre års studier: Var är vår undervisningskunskap?

Jag började redan under första årets studier lyfta denna problematik med högskolan, men då möttes jag bara av kommentarer som ”vi hör dig” och ”vi förstår din frustration”. Sen lutar de sig mot styrdokumenten och menar att de är låsta av dem och att de inte håller med om att det saknas undervisningskunskap i programmet. Jag har även mötts av kommentarer som ”du kan läsa extra kurser efter avslutat program om du vill lära dig mer” eller ”du lär dig på plats genom att prova dig fram”. Men för mig är det inte okej att använda mina framtida elever som labbråttor. Hur många elever kommer lida på grund av att jag provar mig fram?

För mig är det inte okej att använda mina framtida elever som labbråttor. Hur många elever kommer lida på grund av att jag provar mig fram?

Jag har även blivit lovad att det ska komma mer undervisningsmetodik i den och den kursen, men nu när jag gjort den och den kursen har jag inte fått någon mer undervisningskunskap. Då får jag höra att det fick du ju i den och den kursen. Man blir snurrig om man ska försöka hänga med i svängarna. Visst har det funnits inslag på utbildningen om olika sätt att undervisa på, men det är lätt att räkna de exemplen på en hand. Jag har även fått lära mig att jag inte kan få en komplett verktygslåda då tiden inte räcker till. När jag frågade om vi ens får en verktygskatalog med oss ut fick jag inget svar. Just nu har jag en stor verktygslåda där det skramlar runt några skruvar och spikar, men inga verktyg för att använda dem.

Kan lika gärna jobba som outbildad lärare

Jag har meddelat högskolan att jag vägrar göra den här terminens sista tentamen som en protest mot den undermåliga utbildningen jag fått. Jag önskar att det skulle gå att reklamera en utbildning man är så här missnöjd med. För hade jag vetat hur dålig utbildningen skulle vara hade jag inte tagit det här stora studielånet. Vid ett möte med representanter från högskolan får jag bara till svar att om jag inte gör tentan blir jag inte examinerad, men de tycker ändå att jag ska läsa år fyra för då kan jag fördjupa mig i ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Jag kan tyvärr inte se någon logik i det – för varför ska jag ta ett års studielån till om jag ändå inte får någon undervisningskunskap? Då kan jag lika gärna jobba som outbildad lärare.

Så nu sitter jag här och känner hur den brinnande lågan jag hade för tre år sedan sakta slocknar.

Jessica Johansson, 50-årig lärarstudent

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Grundskolläraren

LÄS ÄVEN

Lärarstudenten: Vi får inte lära oss hur man lär barn att läsa

Debatt: Kränkande påstående om lärarutbildningen

Replik: Vi har nog olika bild av vad god läsundervisning är

Replik: Viktigt att ta hänsyn till olika typer av forskning