Debatt: Glöm inte bort att läsning är både nytta och nöje

Sedan överskådlig tid har debatten kring läsning i skolan dominerats av dess instrumentella funktion, där Sverige skiljer sig från övriga skandinaviska länder. Rapport efter rapport har slagit fast samma sak: dels läser eleverna färre sidor skönlitterär text en skoldag, dels har attityden till läsning blivit alltmer negativ. Eleverna tycker att det är jobbigt att läsa, och därmed har läsningen övergått i en förpliktelse, där färre inser något värde alls i att läsa, utöver den diffusa inställningen att vuxenvärlden slagit fast att det är ”viktigt”.

Vi, Expertrådet för läsning, tror att det går att få en mer positiv syn på läsning, som både beaktar förståelsen och betonar upplevelsen, där läsning inte enbart ses som nytta utan också som ett nöje. Det här kan bara ske om vi som tar läsning på allvar blir bättre på att förmedla de aspekter som handlar om glädjen och lusten – kort sagt att läsning ges mer angenäma konnotationer. Varför har vi lärare så lågt självförtroende i att berätta om den lustfyllda läsningen? Tror vi att något går förlorat om vi överger tanken på litteratur som en slags näringsrik kost? Har vi glömt att en bra bok både kan göra nytta och smaka gott?

Dubbel funktion

Självfallet fungerar skönlitteraturen som ett fönster, där vi inbjuds till att få upptäcka världar bortom vår egen tillvaro. Men litteraturen är också en spegel, som låter oss få insikt om oss själva. Denna dubbla funktion dribblas bort om vi entydigt fokuserar på att hamra in budskapet att vi i första hand ska läsa för att lära oss saker om omvärlden. Den bästa litteraturen är den som både lyfter oss ur vår självcentrering och går i dialog med det som är essensen i oss själva.

Läskampanjer har förvisso en viktig funktion, men de kan inte nöja sig med att betona hur viktigt det är att vi läser. Tidsandan råder oss att bejaka det som är mätbart, men läsning kan fungera som en motståndshandling. Vi som arbetar i skolan har ett stort ansvar i att lära ut mer än ett faktastoff, där det också handlar om att få fler att upptäcka den inneboende glädje som läsningen kan medföra. Därför är det positivt att den kommande ämnesplanen för svenska i gymnasieskolan – Gy25 – uppmuntrar till undervisning om ”skönlitteraturens estetiska värde”, men det är inte en tillräcklig fingervisning. 

Parallellt med alarmistiska rapporter om sjunkande läsförmåga hos våra tonåringar ökar alla siffror som har med psykisk ohälsa att göra. Det vore att ta alldeles för lätt på saken om vi inbillade oss att det går att läsa sig frisk från svåra psykiatriska diagnoser, men vi ska inte heller ignorera att biblioterapi har en bevisad effekt. Att vara en läsande människa är inte enbart en asocial verksamhet, utan kan erbjuda tillfällen till sammankomster, som i de alltmer populära bokcirklarna. Att ungdomar ges inträde till läsning tack vare #booktok ska vi i vuxenvärlden inte heller blott se med oblida ögon, eller raljera över att denna läsning i så hög grad betonar identifikation och känsla, på bekostnad av ett mer kritiskt och intellektuellt mottagande. En kritisk läsning som bottnar i något annat än ett djupt engagemang blir stentrist.

Motstånd mot förenkling och polarisering

Den läsare som en gång lärt sig läsa med inlevelse ska tids nog bli kapabel att skaffa sig de verktyg som krävs för att också läsa kritiskt. Till dess är det en utmärkt början att skaffa sig läsvana utifrån engagemanget och entusiasmen – inte minst eftersom det är en läsning som uppmuntrar kontakt med andra läsare. Det är i utbytet med andras läserfarenhet ens egna läsning utvecklas och blir mindre inåtriktad. Världen rör sig mot alltmer förenkling, polarisering och sökandet efter tydliga svar. Litteraturen övar oss i att hantera osäkerhet och gör oss bättre rustade mot dogmatisk propaganda.

Vad som behöver göras är att i högre grad betona hur lustfyllt det är att läsa, utan att göra avkall på vare sig nyttan eller att det skulle vara ett nöje utan ansträngning. Den läsare som lärt sig mer om sig själv genom läsningen – dess funktion av spegel – utrustas med bättre verktyg för att orientera sig i omvärlden och kan ta del av den med större kunskap – dess funktion av fönster.  

Expertrådet för läsning, instiftat av Lärarstiftelsen och Sveriges Lärare:

Jenny Edvardsson, doktorand, Högskolan i Kristianstad   

Björn Kohlström, gymnasielärare, Jönköping   

Anki Källman, lågstadielärare, Mullsjö   

Elisabeth Linnér Fogby, förskollärare, Kalmar   

Jessica Mellgren, lärare 1–6, Haninge   

Anna Månsson Nylund, lärare 1–7, Göteborg   

Anna Persson, högstadielärare, Stockholm   

Michael Tengberg, professor, Karlstads universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Grundskolläraren

LÄS ÄVEN

Storsatsning ger läsningen helt ny energi

Dystra siffror – nu får Lund hård lärarkritik

Här är fyrorna som läser mest i Sverige

Körling: Barn läser inte för att göra vuxna glada