”Jag blev aldrig, aldrig klar”

Malin Landberg ville göra skillnad. Göra något på riktigt. Därför blev hon lärare.

– Att bygga relationer med barnen och få vara kreativ är jättehärligt, säger Malin Landberg, när Tidningen Grundskolan träffar henne på ett fik i södra Stockholm.

Men allting har ett pris och en gräns. För Malin Landberg blev det uppenbart sommaren 2013.

– Jag började känna mig extremt trött, lättirriterad och hade samtidigt svårt att sova. När terminen började kände jag att jag inte återhämtat mig över sommarlovet som jag brukade.

Som ”duktig flicka” bet hon ihop och kämpade på under de första veckorna. Sen kom smällen.

Malin hade en lektion när det hände. Hon stod vid tavlan. Plötsligt insåg hon att hon inte visst vad hon hade skrivit på tavlan. Hon hade ingen aning om vilka instruktioner hon gett eleverna. Malin lyckas hålla masken under lektionen och säger till eleverna att sätta i gång. När det ringer pustar hon ut.

– Det var som en blackout. Jag kände bara att så här kan det inte hålla på. Jag gick till biträdande rektorn och sade: Jag mår inte bra och kommer inte nästa vecka.

Första sjukskrivningsveckorna kände hon sig som hon fuskade.

– Jag är ju inte så sjuk. Varför är jag hemma? tänkte jag.

Som lärare måste man känna sig trygg när föräldrar kommer med krav.

Efter första besöket på företagshälsovården brast det.

– När de bestämde att jag skulle vara sjukskriven resten av terminen rasade jag. Jag tappade all energi. Det var som att jag tillät mig att känna efter, säger Malin.

Våren 2014 trappade hon upp successivt för att börja på heltid igen hösten 2014.

– Men då bestämde jag mig för att jag aldrig mer vill må så dåligt som jag gjorde. Jag började en utbildning på halvtid under ett år till avspännings- och stresspedagog.

När utbildningen var klar kom tankarna som fyra av tio grundskollärare har, enligt Lärarförbundets färska rapport Dokumentationsbördan – ett arbetsmiljöproblem för lärare.

Att sluta som lärare.

Enligt undersökningen är dokumentationen det största arbetsmiljöproblemet. 61 procent av dem som svarade tycker att det viktigaste för att minska arbetsbelastningen är mindre administration. Det är viktigare än både mindre klasser och fler stödfunktioner som lärarassistenter.

Många av de lärare som svarat ja på om de funderar på att lämna yrket för de hårda dokumentationskraven kommer inte att göra som Malin. De kommer att bita ihop på samma sätt som Malin gjorde ett tag. Och de kommer att fortsätta dokumentera. Ofta mer än de behöver, både enligt skollagen och Skolverkets allmänna råd.

Undersökningen visar att 36 procent av lärarna måste upprätta individuella handlingsplaner för elever som ska få betyg. Trots att det kravet togs bort 2013.

Sex av tio lärare överdokumenterar, ofta genom att samma uppgifter fylls i på flera ställen. Trots att det strider mot Skolverkets allmänna råd som säger att ”Formerna för dokumentationen ska underlätta för läraren att stödja elevernas kunskapsutveckling och sätta betyg. Det är till exempel inte ändamålsenligt att dokumentera samma uppgifter flera gånger i olika dokumentationssystem, till exempel i både en fysisk portfolio och en digital plattform.”

En viktig orsak till lärarnas överdokumentation är rädsla. Rädsla för föräldrar och Skolinspektionen.

Som lärare hade Malin Landberg ibland rektorer som inte vågade säga ifrån till föräldrar av rädsla för förlorad skolpeng. ”Rektorn stod mer på föräldrarnas sida än lärarnas.”
Foto: Oskar Omne

Nästan sex av tio lärare säger att de överdokumenterar av rädsla för att bli ifrågasatta av vårdnadshavare och fyra av tio av rädsla för att bli anmälda till skolinspektionen.  Störst är rädslan bland lärare under 45 år och i årskurs F-6.

Malin Landberg känner igen sig.

– Ja, vissa föräldrar kunde vara mycket krävande. Ibland tyckte jag att det var bättre att ha mejlkontakt med dem för att ha allt dokumenterat så att det inte kunde misstolkas som det kan när man pratar. Men samtidigt är det ju svårt att få fram nyanser i mejl. Så det kunde ändå bli fel. Vissa gånger kände jag att jag inte ville träffa föräldrarna själv för att det inte bara skulle bli ”ord mot ord”. Då tog jag med mig en kollega, säger Malin Landberg, som varit med om att rektorn stått mer på föräldrarnas sida än lärarnas.

Också det något som ökar stressen, tycker hon:

– Som lärare måste man känna sig trygg när föräldrar kommer med krav. Men jag har ibland haft rektorer som inte vågar säga ifrån till föräldrar av rädsla för förlorad skolpeng och för att göra föräldrarna nöjda.

Även om många lärare har drivor av dokumentation hinner de inte få nytta av den.

Enligt Lärarförbundets undersökning är det bara elva procent av lärarna som ofta hinner följa upp och analysera dokumentationen av elevernas kunskapsutveckling. 42 procent gör det sällan eller aldrig. Inget som överraskar Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand.

– Nej, resultatet av undersökningen förvånar inte. Frågan om den ökade dokumentationen har varit på högkant länge. Det som är förvånande är att politikerna inte agerat mer kraftfullt, trots den insikten.

Malin Landberg saknar skolan ibland och relationen med barnen, men tycker jobbet som hälsocoach passar henne bättre.

– Det känns fint att hjälpa människor att leva sundare, minska stressen och få dem att må bättre. Jag känner att jag hamnat rätt.

Bland hennes klienter på hälsoföretaget Itrim finns alla typer av människor. Lärare också. Och hon känner igen sig i deras problem.

– Att vara lärare är att aldrig bli färdig, aldrig klar. Det finns alltid mer att göra, nya roliga uppgifter, ambitiösare teman. Utmaningen för lärare är att sätta gränser, hitta ramar för arbetet. Det behöver många lärare hjälp med. Nu vill jag hjälpa dem.

Så du kommer aldrig bli lärare igen?

– Nej, svarar Malin snabbt.

Sen ler hon:

– Men jag har lärt mig att aldrig säga aldrig.