”Ärligt – de vill inte ha invandrarbarn i sina skolor”

Inga mobiler, välkomsthandslag inför varje lektion och betalningskrav till föräldrar vars barn förstört något eller tappat bort låneböcker.

Det införde Hamid Zafar när han var rektor för Sjumilaskolan i Biskopsgården i Göteborg. Och det gav resultat. Tryggheten ökade och resultaten förbättrades. Och Hamid valdes till Årets svensk av tidningen Fokus.

– Men det viktigaste var intensivundervisning till alla elever som inte klarade de grundläggande kraven. Den skedde efter skoltid och var obligatorisk, säger Hamid Zafar.

Det är upp till varje kommun att göra något. Jag är väldigt bekymrad över skolsegregationen.

Den svenska skolans största problem är inte Pisaresultaten. Utan skolsegregationen, menar Hamid Zafar.

– Resultaten i utanförskapsområdena och den bristande likvärdigheten är skolministerns största huvudvärk, säger han och poängterar vikten av mer kompensatorisk undervisning.

– Den svenska skolans akilleshäl är att den inte tar hänsyn till elever som inte klarar målen. Det saknas ett grindvaktssystem. Och det drabbar eleverna i utanförskapsområdena ännu mer, anser Hamid Zafar, själv invandrad från Afghanistan i unga år.

Helena Holmlund.

Förutom resultaten är Hamid Zafar bekymrad över att elever i utsatta områden knappt har någon kontakt med ”etniska” svenskar.

– Här har Nederländerna och Danmark gått i bräschen för mer radikala åtgärder som att begränsa andelen elever till 20 procent eller lotta in elever i attraktiva skolor för att bryta segregationen. Det fanns sådana förslag i Skolkommissionens utredning. Men det slutade med debatten om lottning. Det saknas helt enkelt politiskt mod, säger Hamad Zafar som menar att många är positiva till det mångkulturella

samhället.

Men bara på avstånd.

– De vill inte ha det på sina barns skolor. Helt ärligt vill de inte ha invandrarbarn i sina skolor.

Skolsegregationen har ökat de senaste decennierna. Hamid säger att det beror på flera faktorer. Dels några stora reformer som han menar varit förödande, kommunaliseringen, fria skolvalet och etableringen av friskolor, dels en ökad invandring.

Han menar att olikvärdigheten går att lösa på sikt, men ser inga tecken på att något kommer att förändras.

– Det är upp till varje kommun att göra något. Jag är väldigt bekymrad över skolsegregationen. Det finns ingen politisk vilja att verkligen förändra.

Helena Holmlund, docent, vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, menar att boendesegregationen och det fria skolvalet är huvudorsakerna till skolsegregationen som i sin tur leder till svaga resultat i utsatta områden.

Polly Björk-Willén.

– Av ökningen i skolsegregation mellan 1988 och 2017 förklaras cirka 73 procent av ökad boendesegregation, resterande del av skolvalet. Den del som förklaras av skolvalet har dock vuxit i absoluta tal.

Vilka åtgärder behövs för minska skolsegregationen?

– Då måste urvalsgrunderna till både kommunala och fristående skolor ses över. Både närhetsprincipen och kötid bidrar till att skolan blir segregerad.

En viktig del för att lyfta eleverna i utsatta områden är att de blir lika bra på svenska som på andra håll. För att det ska bli verklighet måste grunden läggas redan i förskolan, för de elever som inte kommer till Sverige senare. Det säger Polly Björk-Willén, forskare i språkliga och sociala samspel i förskolemiljö.

– Vad som är viktigt att påpeka är, att när jag pläderar för att barn ska ges tillgång till det svenska språket handlar det främst om en rättighet, för att jag menar att förskolans uppdrag är att alla barn ska ges möjlighet till att klara skolan. Detta står inte på något sätt i motsats till att uppmuntra och stödja barns flerspråkiga utveckling. Ett barn som inte har en utvecklad svenska när hen börjar skolan släpar efter redan från start.