Per Måhl: Lärare ska inte prata kunskapskrav med elever

Ursprungligen publicerad i tidningen Mivida

Det råder ett utbrett missförstånd kring hur kunskaps­kraven ska användas. Det menar betygsexperten Per Måhl.

Bild: Saga Bergebo

Per Måhl, betygsexpert

Lgr 11 började gälla höstterminen 2011. Inför införandet var förhoppningarna höga att den nya läroplanen, tillsammans med det tillhörande nya betygssystemet, skulle lösa alla problem vid betygsättning. Men när Per Måhl, som skrivit flera böcker om betygsättning och jobbat på Skolinspektionen med kvalitetsgranskning av betygsättning, så här tretton terminer senare får frågan om förhoppningarna har infriats blir svaret nej. Det finns fortfarande problem. Problemen varierar över landet och ser olika ut från skola till skola och från ämne till ämne. Vissa svårigheter är mer gemensamma. Som till exempel de vaga och svårtolkade kunskapskraven.

– Det står i skollagen att kunskapskraven ska vara utgångspunkten vid bedömning och betygsättning. Men kraven är svåra att tolka och många lärare har inte fått tillräckligt goda möjligheter att fundera över hur de ska omsättas i praktiken, säger Per Måhl.

Han instämmer i påståendet att lärare överlag har fått betydligt mer tid och resurser till implementeringen av Lgr 11 än vad de fick till den föregående läroplanen Lpo 94.

– Men fokus i implementeringsarbetet har legat på förmågorna i syftet och det centrala innehållet. Inte på kunskapskraven, anser han.

Kanske är det orsaken till det stora missförstånd som, enligt Per Måhl, råder kring kunskapskraven.

– Lärare kommunicerar i dag kunskaps­kraven direkt till sina elever. De skickar hem papper med kunskapskraven till föräldrarna. Det är inte så kunskaps­kraven är tänkta att användas. Det får inga positiva effekter, säger han.

Men är det inte det som många lärare har fått höra att man ska göra?

– Jo, men kunskapskraven är skrivna för lärare och det är lärare som ska läsa dem och tolka dem. De är inte skrivna för eleverna. Att skriva om dem och förenkla texten är meningslöst.

Kunskapskraven är skrivna för lärare

Men har inte eleverna rätt att få veta vad de bedöms efter?

– Jo, lärare ska berätta för eleverna att nu ska vi hålla på med till exempel privatekonomi. Då kommer ni att få uppgifter som ser ut så här och de uppgifterna kommer jag att rätta och bedöma så här. I stället för att skicka hem kunskapskraven ska lärare göra uppgifter som speglar kunskapskraven och tala om för eleverna hur de ska lösa de uppgifterna för att visa att de kan det som står i kunskapskraven.

Ett annat problem som Lgr 11 inte lyckats lösa är bristande likvärdighet i bedömningen och betygsättningen. Här tycker Per Måhl att svårigheterna är mindre i idrott och hälsa än i hem- och konsumentkunskap.

– I idrott och hälsa finns det ofta flera undervisande lärare på samma skola. De kan föra samtal sinsemellan och prata ihop sig kring bedömning och betygsättning, säger han och fortsätter:

– Men i hem- och konsumentkunskap finns det ofta bara en lärare på skolan. Då blir likvärdigheten svår. Här måste huvudmannen se till att lärare får chans att regelbundet träffa kollegor på andra skolor och diskutera bedömning.

En sak som många elever – och lärare – upplever som orättvis med det nuvarande betygssystemet är att en elev som har fått ett E i en del av kunskapskraven inte kan få mer än D i betyg även om hen uppnår A på alla andra delar. Här finns det dock ett utrymme för sunt förnuft – ett frirum – som Per Måhl menar att lärare kan använda sig av i svåra fall.

– Skillnaden mellan att till exempel kunna ”föra enkla resonemang med viss koppling” och att kunna ”föra utvecklade resonemang med relativt god koppling” är en tolkningsfråga. Om man som lärare upplever att ett betyg skulle bli mer rättvisande om eleven fick C i stället för E på ett visst kunskapskrav kan man be eleven komplettera och utnyttja det frirum som finns i kunskapskrav med vagt beskrivna och svårtolkade skillnader mellan E- och C-nivåer, påpekar han.

Han betonar samtidigt att detta inte betyder att lärare får bryta mot reglerna. Att till exempel sätta betyget F på en elev som kan simma 200 meter på rygg och motivera det med att eleven ska kunna simma bröstsim för att bli godkänd i simning är svårt att förena med anvisningarna.

– Den tolkningen av kunskapskravet för simning faller utanför frirummet, konstaterar Per Måhl.