Lättläst om Astrid Lindgren

Hur kom det sig att ni gjorde boken?

– Jag har länge saknat en bok som den här. I skolan arbetar vi nämligen varje år med Almapriset – Astrid Lindgren memorial award – som tema, med pristagaren och med Astrid själv och hennes verk. Ofta blir det ett noggrant arbete om Astrid Lindgren eftersom många av våra elever inte har med sig den här svenska barnkulturen hemifrån. Nästan alla föräldrar, och ofta även barnen själva, kommer från andra länder.

För några år sedan på jullovet började jag därför gnöla på Twitter att jag ville ha en lättläst biografi om Astrid Lindgren som eleverna kunde läsa. Annelie Drewsen, skribent, författare och kompis, såg mitt inlägg och svarade ”Då skriver vi en”. Och så blev det.

Vad är det med Astrid Lindgren som är så bra?

– Hon är bäst helt enkelt. Böckerna har en sådan bredd. Man kan verkligen hitta allt i Astrids verk och välja efter tycke och smak. Vi har Pippi Långstrumpböckerna, lustfyllda och knasiga, något att skratta åt. Lärarna i skolan uppskattar även Emil som ger eleverna en inblick i hur det såg ut i Sverige förr. Sedan finns Bröderna Lejonhjärta som högstadielärare har använt för att diskutera existentiella frågor. Och vi har även Sunnanäng, fyra sagor som är väldigt mörka och sorgliga.

Hur har ni byggt upp boken?

– Vi har bemödat oss om att ha ett hyfsat enkelt språk och vi förutsätter inte att läsaren har några förkunskaper. Målgruppen är nyanlända ungdomar, men jag tycker att boken passar lika bra för vuxna som för eleverna i lågstadiet. Vi har med många bilder och berättar om Astrids liv och verk i kronologisk ordning. Det finns även en lista med årtal i hennes liv och årtal då böckerna kom ut.

Och när en bibliotekarie varit med och gjort boken finns självklart en ordentlig källförteckning och ett ordentligt sakregister. Vi har inte jobbat med boken i skolan ännu, men det finns rara små treor som läst den och säger att den är jättebra. Jag hoppas att de inte säger det bara för att vara snälla. De små har även frågat om jag kan få Almapriset nu. Det är deras referenspunkt för författare, att det är sådana som får Almapriset.

Har du själv någon speciell läsupplevelse när det gäller Astrid Lindgrens verk?

– Jag läste Mio min Mio tillsammans med en grupp nyanlända högstadieelever för ett antal år sedan. De hade varit i Sverige 1–1,5 år. Vi satt i grupp, hade högläsning och pratade om läsningen under tiden. Då såg jag plötsligt Astrids språk på ett helt annat sätt än jag hade gjort tidigare då jag mest forsat fram och bara njutit av själva handlingen. Men när jag läste högt med de här eleverna uppmärksammade jag språket otroligt mycket mer. Det är så fint med alla upprepningar och ett slags ramsande som finns i boken. Det var faktiskt en väldigt stor läsupplevelse för mig.

Har du någon favorit bland Astrids karaktärer?

– Nej, jag tycker faktiskt lika mycket om dem allihop.