”Slöjd är kunskap om livet”

Utställningsrummet Vita havet sjuder av kreativitet. Här, på Konstfack i Stockholm, bubblar, spritter och pulserar det av skaparglädje.

Vid en vägg målas spontankroki och en kille i dreads och trasiga jeans står modell. Han står blickstilla, med armarna som en bodybuilder, tills han plötsligt bryter ihop i ett skrattanfall.

Vid en annan station broderar Isabell Lundgren skandalkonst. På väggen hänger ett tyg där svordomar samsas med traditionella korsstygn och brodyr. Ordet ”Fuck” står broderat i rosa och en synål dinglar från sista bokstaven.

Provocerande? Javisst. Viktigt? Absolut.

– När jag var på praktik insåg jag hur det låter i ett klassrum och jag tror vi måste prata om det, säger Isabell Lundgren, nyutexaminerad slöjdlärare i textil. Hennes examensarbete är en klotterstafett där åttondeklassare fått ge exempel på hur språket kan låta i ett klassrum.

Slöjd är inte bara slöjd, utan även en sorts livskunskap. Det ger själv­förtroende att kunna sätta upp en hylla själv eller att laga något som gått sönder.

Hon broderar samtidigt som hon förklarar och ord som ”nacas” och ”wallah” tar form på tyget.

– Flera av orden hade jag aldrig hört tidigare. ”Nacas” betyder till exempel idiot på somaliska.

Hon poängterar att skandalkonst­en inte syftar till att normalisera uttrycken, snarare tror hon att den kan väcka diskussion och debatt.

– Slöjd kan bidra till värdegrundsarbetet i skolan, säger hon. Vi måste prata med eleverna om språket vi använder mot varandra, säger hon.

På bordet bredvid skapas en konstform som väcker minnen. Bland färgfläckar och linoleumknivar ligger en hög potatis.

Skandalkonst. Fula ord på fint sätt? Isabell Lundgren tror att slöjdämnet kan vara en viktig del av skolans värdegrundsarbete.
Foto: Oskar Omne

– Potatistryck är en klassiker, det är ett billigt och hållbart material. Tillsammans skapar vi en slöjdform som är tillgänglig och tillåtande, säger Moa Ytter, nybliven slöjdlärare i trä och metall.

Ett tygstycke hänger uppspänt och här har besökarna stämplat och lämnat sitt avtryck. Svarta kängor samsas med pentagram och eklöv. Symbolerna vävs samman på ett ostrukturerat vis och mönstret är upp till betraktaren att tolka.

– Jag älskar att både en treåring och en 70-åring kan stämpla och känna glädje. Det är inkluderande, helt enkelt, säger Moa Ytter.

Hur hänger potatis och träslöjd ihop?

– Man kan ju göra stämplarna i trä, eller trycka på trä.

Moa Ytter ser fram emot arbetslivet.

– Jag minns slöjdlektionerna som ett eget rum, en egen värld. Jag kommer ihåg stoltheten över att ha skapat något och känslan av att kunna hantera verktyg. Slöjd är inte bara slöjd, utan även en sorts livskunskap. Det ger självförtroende att kunna sätta upp en hylla själv eller laga något som gått sönder, säger Moa Ytter.

Vid ett bord sitter besökaren Lilo, 7. Hon jobbar koncentrerat med starka nypor och fingerfärdighet. Framför henne ligger järntråd och tång. Tråden tar sakta form i hennes händer.

Mikaela Ahlin, nybliven slöjdlärare i trä och metall, hjälper till.

– Runt förra sekelskiftet var luffar­slöjd vanligt i Sverige. Lagen föreskrev att alla skulle ha ett arbete och det var förbjudet att vara arbetslös. Därför började vissa tillverka och sälja prylar av järntråd. Och man kan faktiskt göra allt möjligt, från äggkoppar till krokar, av järntråd, berättar hon.

Lilo kämpar på och snart håller hon en krok i sina händer.

– I trean får jag ha slöjd i skolan och jag längtar redan, säger hon.

Från en gren i taket dinglar ett gäng färgglada mjuka figurer.

Märtha, 9 månader, kryper runt på golvet. De färgglada figurerna fångar hennes intresse och hon kikar då och då upp mot taket.

Foto: Oskar Omne

Och faktum är att mamma Julia Meijer Vendelin skapat mobilen hemma.

– Den brukar hänga över hennes skötbord, så hon är säkert lite förvirrad, säger Julia Meijer Vendelin, som också är nybliven textillärare.

Hon har skapat mobilen främst genom att sy för hand.

– Mitt examensarbete tar utgångspunkt i kreativitet och undersöker om smärta är en viktig del av skapandeprocessen. Det är spännande eftersom många samtidigt upplever skapande som en meditativ process, säger hon och tar upp Märtha i famnen.

Själv minns Julia skolans slöjdlektionerna med värme.

– De gav mig alltid ett lugn. Det hoppas jag att mina blivande elever också får uppleva, säger hon.