Musiklärare, improvisera mera!

Forskaren Christina Larsson har undersökt improvisationens villkor, roll och möjligheter i grundskolans musikundervisning. Hon har gått igenom tidigare forskning, gjort klassrumsobservationer och intervjuat lärare.

Genom sin forskning vill hon inte bara ge lärarna incitament och verktyg till att arbeta med musikimprovisation i skolan utan även bidra till att improvisationen får en tydligare roll i lärarutbildningarna. För enligt Christina Larsson finns det mycket att vinna på att i högre grad införa improvisation i musikundervisningen.

När en elev deltar i en improvisationsövning med intresse, uppmärksamhet och känslomässigt engagemang kan eleven få något som Christina Larsson i sin avhandling benämner som en estetisk erfarenhet.

– Dessa erfarenheter innebär ett meningsskapande, ett lärande, som har både kroppsliga och kognitiva aspekter, men även etiska. De lär sig något om sig själva och andra, säger Christina Larsson.

Vad är det de lär sig?

– De utvecklar förmågan att uttrycka musik med kroppen, på instrument och genom fantasi och emotionellt engagemang. De lär sig att självständigt fatta musikaliska beslut. De utvecklar även sin förmåga att lyssna till andras musicerande och svara musikaliskt, säger Christina Larsson.

Improvisationen ger också eleverna ett musikaliskt självförtroende.

– I tidig ålder fostras vi in i ett tankesätt att antingen är du musikalisk eller inte musikalisk. Men genom estetiska erfarenheter av improvisation kan eleverna i stället se sig själva som musikaliskt kompetenta, de kan tänka i musik och de kan göra musik och inte endast reproducera.

För att improvisationen ska bli lustfylld och prestationsfri är det enligt Christina Larsson viktigt att läraren ger sina elever rätt förutsättningar. Att säga till eleverna att de får hitta på vad som helst kan bli handlingsförlamande.

– Fri gruppimprovisation är genrefri men inte strukturlös. Det är viktigt att lärarna ger eleverna möjliggörande ramar, säger hon.

Ytterligare en viktig aspekt är lärarens roll i improvisationen. Genom att vara en samspelare och själv våga improvisera bidrar läraren till att skapa ett tryggt klimat där det inte finns några rätt eller fel.

Trots fördelarna med improvisation i grundskolan visar Christina Larssons forskning att få lärare använder sig av det i sin musikundervisning.

– En av anledningarna är att musikämnet har så få timmar samtidigt som det finns stora krav på dokumentation och mätbarhet. Kreativitet betonas som en nyckelkompetens i utbildningspolitiska dokument men sedan har vi i inte tid med det i skolan, menar hon.

De intervjuade lärarna i studien uppger även att de inte har rätt kompetens för att kunna ägna sig åt improvisation. I intervjuerna talar lärarna om begreppet improvisation som något kopplat till, i första hand, jazz och blues. De har föreställningen att de måste kunna vissa skalor för att kunna improvisera. Detta trots att de i viss utsträckning inkluderar improvisation i sin undervisning, men de talar om detta som uppvärmning, gestaltning och rytmik.

Enligt Christina Larsson visar det här att lärare inte bara behöver mer tid och sänkta krav på dokumentation utan även mer kunskap om improvisation. För att öka kunskapen behöver improvisationen få en mer framträdande roll i lärarutbildningarna, anser hon. Men även workshops, där lärare får göra egna erfarenheter av att improvisera på olika sätt, tillsammans med gemensamma reflektioner mellan lärare skulle bidra till att kunskapen om musikimprovisation ökar.

– Ett viktigt didaktiskt bidrag är de begrepp som jag skapar i avhandlingen, dessa begrepp innebär att lärare kan utveckla ett professionellt didaktiskt språk som blir ett viktigt redskap för reflektion och samtal om improvisation, säger Christina Larsson.