Dans får elever att må bättre
Forskning Dans i skolan är så mycket mer än motion till musik. Enligt professor Eva Bojner Horwitz är dansens och musikens ordlösa kommunikation viktig inte bara för den enskilda eleven och skolan utan för samhället i stort.
Illustration: Istockphoto
De positiva effekterna av dans- och musikaktiviteter i skolan är många, enligt Eva Bojner Horwitz.
– Aktiviteterna stimulerar bland annat inlärning, buffrar mot utmattning, ökar sammanhållning i grupper, stärker känsla av meningsfullhet och utjämnar hierarkier, säger hon och tillägger att dans i skolan även utvecklar elevernas förmåga att läsa av andras och egna känslor.
Eva Bojner Horwitz är professor i musik och hälsa vid Kungliga Musikhögskolan, KMH. Hon är kulturhälsoforskare samt medgrundare av Centrum för social hållbarhet, CSS, vid Karolinska institutet i Stockholm. Sedan i somras är hon även ordförande för Dans i skolans vetenskapliga råd.
Institutet Dans i skolan, som finansieras av utbildningsdepartementet och Kulturrådet, verkar bland annat för att alla barn och ungdomar ska få möjlighet att dansa i skolan. Uppgiften att stärka dansens och musikens roll i skolan genom forskning och utbildning ser Eva Bojner Horwitz som både viktig och nödvändig.
– Vi bygger ett farligt samhälle om vi tror att vi kan dra ner på de estetiska ämnena till förmån för andra ämnen. Grunden för långsiktig förståelse bygger på att känslohjärnan är påkopplad. Känslor väcks genom våra sinnen, våra rytmer och rörelser och är avgörande för att vi ska begripa vår omvärld. I ett samhälle utan känslor börjar människor agera utifrån strategier och då kan det bli riktigt farligt, säger hon och påpekar att hot och aggressivitet blir mer synligt i skolsystem där de estetiska ämnena inte får en naturlig plats.
Genom bland annat blodprov, salivprov och undersökningar av hjärnan och hjärtat utvecklas forskningen inom dans och musik. Det har bland annat visat sig att när personer får dansa till musik och uttrycka sig med kroppen ökar inte bara nyansering av rörelsemönstren utan även nyanseringen av känslor.
– Vi utökar vår emotionella repertoar med hjälp av rytm och rörelseuttryck. Det har även visat sig att skolresultaten kan förbättras och inlärning öka när känslohjärnan aktiveras, säger Eva Bojner Horwitz.
Hon hänvisar till en stor studie i Schweiz där slumpmässigt utvalda klasser fick mer musik på schemat och något färre timmar matematik och språk. Studien visade att sammanhållningen och klimatet i de klasser som fick mer musik på schemat blev bättre än i jämförelseklasserna. Att de fick färre timmar språk och matematik verkade dock inte påverka resultatet i de ämnena negativt.
I Sverige genomfördes ett projekt där elever och lärare, under ett års tid, fick slå på trummor under skoltid. Projektet Vi slår på trummor, inte på varann är intressant på flera plan, enligt Eva Bojner Horwitz.
– Resultaten visar bland annat på mindre förstörelse och en ökad behörighet till gymnasiet, säger hon.
För att stärka dansen och musikens ställning i skolan är det viktigt att lärarna förstår värdet av det icke- verbala språket. Enligt Eva Bojner Horwitz är det positivt om dans- och musiklärare, som sitter inne med yrkeskunnande, startar samarbeten över ämnesgränserna.
– Det handlar inte enbart om att rikta insatser mot enskilda individer utan snarare att hitta tillbaka till den kollektiva gemenskapen i skolan. Vi måste även slå bort schablonbilden av dans som kravfylld prestation där fokus ligger på tävlingsmoment. Det är inte det som är dansens och musikens ursprungliga natur, säger Eva Bojner Horwitz.
