Lek & litteratur på en och samma gång

Text: Per Bengtsson

Idil, Liban, Raneem och Sema är på väg hem från skolan. Det är en fridfull efter­middag. En granne klipper gräset, ett pensionärspar promenerar med sina rollatorer och på gatan spelar barn landhockey.

Skolan ska ta vara på den muntliga berättartraditionen och det är inget man övar så mycket på, enligt min erfarenhet.

– Vrooom!

Plötsligt hörs ett motorvrål. En röd bil sladdar ut på vägen. Folk kastar sig i skydd. Ett bandymål krossas under däcken.

Bilen försvinner runt hörnet och då inser Idil vems den var. Hennes föräldrars!

– Men ni kände inte igen mannen som körde, säger Kim Schröder.

Gruppen diskuterar. Kan det vara en tjuv? Vart tog han vägen i så fall? De byter snabbt om till sina superhjältedräkter och återvänder till brotts­platsen för att leta ledtrådar och förhöra vittnen. Idil har förvandlats till Snällknäckaren som kan göra sig osynlig och Raneem till Maskina, som kan tala med elektriska apparater.

Spåren leder till hamnen, kvarteret där stadens skummisar håller till. På natten flyger de dit för att spana. I en lagerlokal med plåtväggar och beväpnade vakter tycks fler stulna bilar vara gömda. Men hur ska de ta sig in?

– Jag gör mig osynlig, säger Liban i rollen som Blå Masken.

– Slå en tärning och se om du lyckas, svarar musikläraren Kim Schröder.

Skolbiblioteket är pimpat för rollspel. På väggen hänger beskrivningar av fantasifulla superkrafter och en karta över den fiktiva staden Rosenhill, där äventyren utspelar sig. På bordet står pappfigurer och leksaksbilar som hjälper eleverna att orientera sig i spelvärlden. Vid varje plats ligger ett formulär med spelkaraktärernas egenskaper.

– Alla vill kunna flyga, konstaterar skolbiliotekarien Tuva Jidne.

Tillsammans har hon och Kim Schröder, musiklärare och lärare i fritidshem, startat rollspelsprojektet på Centrumskolan i Växjö inom ramen för svenskundervisningen i årskurs 2. De utgår ifrån den populära bokserien ”Handbok för superhjältar”.

Första delen av projektet handlade om att högläsa böckerna för klasserna med stöd av den lärarhandledning som finns utgiven av förlaget, med diskussionsfrågor kring texten och möjlighet att projicera illustrationerna i klassrummet. Det tog 8 till 10 veckor att komma igenom alla fyra delarna. Efter det skapade eleverna egna superhjältar tillsammans med klasslärarna, inspirerade av huvudpersonen Lisa, alias Röda Masken. I böckerna bekämpar hon skurkar parallellt med sitt vanliga liv som mobbad lågstadieelev.

– Berättelsen är väldigt avskalad. En vuxen som är bekant med alla klichéer räknar lätt ut vad som ska hända. Men för barnen är det jättespännande och engagerande, konstaterar Tuva Jidne.

Nu är de inne i andra fasen. Då får eleverna gestalta sina superhjältar i äventyr som Kim Schröder och Tuva Jidne förbereder. Det är korta mysterier med mycket action.

– Under min utbildning var det många som pratade om rollspel, men jag tyckte att det lät komplicerat och lite konstigt. Nu kan jag verkligen se hur många mål vi checkar av i läro­planen, säger Tuva Jidne.

Hon lyfter särskilt fram språk och kommunikation, problemlösning och samarbete.

– Skolan ska ta vara på den muntliga berättartraditionen och det är inget man övar så mycket på, enligt min erfarenhet. I mitt jobb ingår även att tillgängliggöra olika typer av litteratur. Då tänker jag oftast på poesi eller ”comics”, men det här är ju också litteratur!

Supehjältegruppen lyckas – osynliga – ta sig in i plåtbyggnaden, som visar sig vara en bilverkstad där mekaniker monterar ner fordon åt någon de kallar ”Skrotarn”. En av hans medarbetare stämmer in på signalementet av bil­tjuven. I taket hänger också Idils mammas röda bil.

– Kan vi få adressen till den här ”Skrotarn”, frågar Snällknäckaren.

En av mekanikerna uppger genast namnet på ett värdshus. Idil hittar snabbt stället på kartan och gruppen gör sig redo att åka dit …

– Men precis som när vi läser stoppar vi när det är som mest spännande, avslutar Kim Schröder dagens spelomgång.

Allra sist får eleverna återge vad som har hänt i deras gemensamma berättelse. Sedan får de gå tillbaka till sitt ordinarie klassrum.

– Hej då, Maskina. Vi ses snart, viskar Raneem till sitt karaktärsblad.