Åsa Wikforss attack mot svensk skola

Snart blir Åsa Wikforss ledamot i Svenska Akademien. Hon uppfattas som en person med integritet, berättar hon, och tror att det var orsaken till Akademiens val.
Foto: Maria Östlin

”Hon förklarar lögn och sanning med träffsäkra och faktabaserade argument.” Så stod det i motiveringen när filosofen och professorn Åsa Wikforss tilldelades Natur & Kulturs populärvetenskapliga pris för sin bok Alternativa fakta under våren.

Därefter valdes hon in i Svenska Akademien och tar över den tidigare akademiledamoten Sara Danius stol den 20 december.

De senaste åren har varit intensiva, men trots ett fullspäckat schema sitter hon tillbakalutad med benen uppdragna i en orange soffa i sin sekelskifteslägenhet i närheten av Odenplan i Stockholm.

Att lära sig att tänka självständigt kräver ämneskunskaper.

Hon hade fest för sin dotter dagen innan och ursäktar stöket. Öppnade presentpaket ligger kvar på soffbordet och ballongerna börjar se lite trötta ut.

Vi börjar med den oundvikliga frågan: Vad gör egentligen en forskare inom teoretisk filosofi?

– Teoretisk filosofi handlar om att undersöka människans natur, språket och kunskapen, medan praktisk filosofi handlar om frågor som har med moral och politik att göra.

I början av 1980-talet började hon fördjupa sig i filosofi och litteraturvetenskap men kände att hon ville knyta ihop säcken med en yrkesutbildning. Det hela resulterade i en ettårig utbildning på lärarhögskolan, där hon kände sig ytterst ovälkommen.

– Det rådde en stor skepticism inför ämnesexpertis. Man sa att den som hade läst mycket inom ett ämne hade svårare att bli en bra lärare och det är en så fullkomligt uppochnedvänd tanke.

Sedan tar hon en tankepaus, suckar och säger med ett uppgivet kroppsspråk att hon tror att lärarutbildningen skrämmer bort dem som brinner för att förmedla sitt ämnesområde till barn och ungdomar.

Men det är ju decennier sedan du utbildade dig till lärare?

– Ja, men jag vet att man under lång tid har använt sig av texter som ger uttryck för samma negativa hållning vad gäller ämnesexpertis och kunskapsförmedling.

Därefter ville Åsa Wikforss inte bli lärare. I stället kom hon in på en forskarutbildning som ledde vidare till en doktorandtjänst på Colombia University.

Åsa Wikforss har precis startat ett forskningsprojekt om kunskapsresistens, med en budget på 50 miljoner kronor, från Riksbankens jubileumsfond.
Foto: Maria Östlin

I dag har hon 30 års erfarenhet som universitetslärare och full koll på vad hon ska fokusera beroende på kunskapsnivå, konstaterar hon. Och det kräver stora ämneskunskaper från lärarens håll, oavsett vilken ålder man undervisar. För inlärning handlar mycket om att kunna strukturera information.

– Om en elev vet väldigt lite om något så måste den få hjälp av en lärare som aktivt bidrar med att lära ut de strukturer som krävs. Det är väldigt svårt att förstå historiska händelser om man inte kan förhålla sig till andra avgörande händelser.

Åsa Wikforss tror att nedvärderingen av fördjupade ämneskunskaper beror på en skiftning i den pedagogiska teorin som inleddes på 1970-talet och slog igenom i stor skala med 1994 års läroplan. Eleverna skulle söka kunskap på egen hand och lärarna skulle fokusera på att lära ut generella förmågor.

– Det var ett fundamentalt misstag. Självklart ska elever lära sig att reflektera och att tänka kritiskt. Men återigen, att lära sig att tänka självständigt kräver ämneskunskaper.

I dag har hon gjort sig känd hos allmänheten tack vare sin populärvetenskapliga bok Alternativa fakta – om kunskapen och dess fiender. Titeln är ett citat lånat från Donald Trumps tidigare politiska rådgivare Kellyanne Conway som har försvarat Trump genom att konstatera att Trump presenterar ”alternativa fakta” när han har kastat ur sig påhittade ”sanningar”, som inte alls stämmer.

– Då har det verkligen gått för långt! Det finns inga alternativa fakta. Det är ren manipulation.

Riktigt så ser det inte ut i Sverige, enligt Åsa Wikforss, men hon är ändå oroad.

– Visst tycker man att man ska försvara sanningen, men samtidigt ligger det en slags rökridå över alltihop när man säger ”Amen vaddå sanning? Det finns ingen sanning, bara olika perspektiv”. Och det förhållningssättet har ju läckt ut till allmänheten, bland annat via skolan.

Oj, hur menar du då?

– En gång deltog jag i en paneldebatt där man diskuterade hur lärare ska hantera evolutionsundervisningen när elever kommer från andra kulturer. Flera av lärarna såg inte det som ett problem: ”Då kan man ju bara säga att det finns olika sätt att se på världens tillblivelse, sprungna ur olika berättelser.”

– Whaaat, tänkte jag, vad sjutton pågår? Nej, nej, nej! Här finns inte flera likvärdiga berättelser. Det finns en vetenskaplig teori som är belagd och myter som inte är det.

Men Åsa Wikforss förstår hur svårt det här kan vara. Möjligen kan man följa Svenska kyrkans linje, föreslår hon. Att vi ska tro på allt som vetenskapen säger, men att det inte är oförenligt med att det också finns en gud.

Hon ser ingen motsättning i att uttala sig kritiskt om skolan trots att hon inte har praktiserat som lärare. Och nu stiger engagemanget i hennes röst. Om lärarutbildningen använder sig av inlärningsteorier som saknar vetenskaplig grund är det legitimt att kritisera det, poängterar hon.

Disciplinerad och entusiastisk. Det har Åsa Wikforss varit ända sedan tvåårsåldern. Och tävlingsmänniska. Leka har aldrig varit hennes grej.
Foto: Maria Östlin

– Men egentligen är det ingen som vet i vilken utsträckning det som lärs ut på lärarhögskolan omsätts i praktiken. Lärarna kanske ser igenom skräpet.

Men vad gör skolan som är bra?

– Man ser eleven som en människa och vill att alla ska må bra. Det är väldigt fint att man har vågat göra det. Men det kan bli tungt för lärarna att både undervisa och tänka på elevernas mående.

Ett annat centralt begrepp i hennes bok om alternativa fakta ”är politiskt motiverat tänkande”, som är en form av kunskapsmotstånd. Det handlar om att man håller fast vid vissa faktaövertygelser som hör till den egna gruppens politiska ideologi, trots att det finns evidens som visar att övertygelserna inte stämmer. Då blir fakta­övertygelser en form av identitetsmarkör och när någon påstår något annat känner man sig hotad och slår ifrån sig den kunskapen.

–  Numera är det lätt att hitta många likasinnade på nätet som tycks bekräfta den egna övertygelsen, vilket ställer till det för demokratin. Om fejkade nyheter gör att man blir övertygad om att Sverige kommer gå under på grund av invandringen så kommer det att styra hur du röstar.

Varför vill vi ofta få bekräftelse på våra egna åsikter?

– Enligt en teori har det att göra med att det får oss att må bra, att hålla ihop vår världsbild ger harmoni. Enligt en annan finns det evolutionära fördelar eftersom vi samlar på oss argument för våra åsikter som vi sedan kan förbättra i dialog med andra.

Men går det att träna bort?

– Inte helt. Det här är omedvetna psykologiska mekanismer som vi inte kan styra. Men man kan anstränga sig att leta upp de bästa invändningarna mot den egna övertygelsen och inte enbart förhålla sig till källor som bekräftar den egna världsbilden.

Åsa Wikforss ser fram emot sitt inträde i Svenska Akademien. Om det är ett strategiskt val att ta in en person som har gjort sig känd som en sanningens och kunskapens företrädare har hon svårt att svara på.

– Jag tror att man uppfattar mig som en person med integritet som har reflekterat mycket om kunskapens roll i samhället och är bra på att kommunicera det. Akademiens uppdrag är ju trots allt att samla och bevara kunskap.

Men exakt vad hon ska bidra med är inte riktigt klart än.

– Först måste jag lära mig hur allting fungerar.

För Åsa Wikforss del handlar livet om två saker. Jobb och familj.

– Jag vet inte vad man skulle göra i stället. Spela brädspel, titta på tv? Nej tack. Men jag är förstås lyckligt lottad som har ett jobb som jag älskar och som handlar om att tänka och läsa.

Samtidigt gillar hon middagar och cocktailpartyn.

– På det sättet är jag som ämnad för Svenska Akademien!