Åsas synskada får eleverna att växa

Förskoleklassläraren Åsa Citrohn har varit synskadad under hela sitt liv, men problemen har ökat med åren. Foto: Lina Alriksson
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Grundskolläraren

Prylar, prylar, prylar. Det är grunden i förskoleklassläraren Åsa Citrohns undervisning. Hon har en kraftig synskada och har hittat strategier för att vända det till sin fördel. Kontroll, struktur och skatter som överraskar är hennes recept.

Förskoleklassläraren Åsa Citrohns dröm var att bli utrikeskorrespondent. Men det gick inte, hon hade blivit bombad direkt, konstaterar hon och skrattar. Hon har varit synskadad under hela sitt liv, men problemen har ökat med åren.

– När eleverna träffar mig för första gången brukar de fråga mig om jag kan läsa. Jo, svarar jag, men jag ser inte att läsa. Och då börjar de gnugga sina geniknölar, säger Åsa Citrohn som är lärare på Alstermoskolan i Uppvidinge kommun.

Hon beskriver sig själv som en coachande lärare som låter barnen vara delaktiga, eller som i alla fall får barnen att tro att de är med och styr undervisningen.

Har känt sig exkluderad

Åsa Citrohn hör allt, känner av allt och har bättre minne än de flesta, berättar hon. Dessutom har hon stor erfarenhet av att känna sig exkluderad, men offerkoftan åkte av för länge, länge sedan.

– Det heter att alla ska vara med, att alla har lika värde, men det är långt ifrån sant. Jag tänder alltid till när en elev ligger i riskzonen, är stökig, ensam eller arg. För mig är det en positiv utmaning att få barn att växa.

Åsa Citrohn

Ålder: 51 år.
Bor: I Alstermo i Upp­vidinge kommun i Småland, med en befolkning på 900 invånare.
Yrkesbakgrund: Utbildad barnskötare, fritidsledare och förskollärare.
På fritiden: Spinning­instruktör, läser ljudböcker och älskar heminredning.
Förebild: ”Pappa. Han var min lärare och hade en otrolig förmåga att inkludera alla människor.”
Därför blev jag lärare: ”Jag älskar att se barn lyckas. Det fyller mig med energi.”

Utgångspunkten i hennes läsundervisning är Bornholmsmodellen – en fonologisk och strukturerad språkinlärning med hjälp av exempelvis bildkort, ramsor och språklekar – i kombination med egna strategier.

– Jag använder mig mycket av fysiska föremål. Exempelvis har jag en stor låda full med prylar i mini­format som vi använder till en mängd olika saker: analysera ord, ljuda och jobba med fonem. Barnen kallar den Åsas skattkista.

"Sitter han till höger eller vänster?"

En annan metod är att utgå från bilder med mycket innehåll, bland annat Sven Nordqvists teckningar med Pettson och Findus.

– Jag ser ju inte så bra, säger jag, så nu måste ni förklara: Vad är det för en liten gubbe som sitter i trädet? Sitter han till höger eller vänster? Och jaha, du säger att Pettson har hängslen på sig ... Hängslen, vad är det för något? 

Åsa Citrohn får hjälp av en lärarassistent när eleverna arbetar med eget skrivande eller självständiga uppgifter. Det händer att hon själv skriver på tavlan, fast det blir inte alltid särskilt snyggt, vilket uppskattas av barnen: Åsa är inte heller helt felfri. 

Åsas 3 tips

  1. Var lösningsinriktad. Ta reda på vad det enskilda barnet går igång på vid inlärningssvårigheter. En gång fick Åsa Citrohn en elev att lära sig hela alfabetet med hjälp av en ramsa bestående av olika sorters jordbruksmaskiner. En maskin per bokstav.
  2. Acceptera dina begränsningar. Ingen klarar av allt och det är viktigt att allt är på plats när eleverna börjar årskurs ett, i den mån det går. Ta hjälp av föräldrar, elevhälsan och kollegor när du inte kan ge ett barn det stöd det behöver.
  3. Skapa din egen uppfattning. Försök samtidigt att inte lyssna alltför mycket på andra lärares inställning och åsikter om ett barn. Lita på dig själv. Då ökar chansen att hitta personanpassade metoder för att kunna hjälpa barnet.

LÄS ÄVEN

Lärarförbundets ilska efter nya beskedet om f-klass

Ekström (S) om att förskollärare förlorar sin behörighet när F blir 1

Beskedet: Grundskolan blir tioårig

Allt fler sjukskrivs för psykisk ohälsa