Vi har svårt att följa regler
Krönika Var försiktig med att diktera regler! Det tycker Åsa Anevik som arbetar som lärare i fritidshem. ”Oskrivna” regler kan skapa diskussion och hjälpa eleverna att ta kloka beslut.
Åsa Anevik är bildlärare och lärare i fritidshem, samt utbildare i ”digitalitet på fritidshem”.
Det är så svårt att inte bryta någon av de skrivna och oskrivna regler vi har. Få regler är bra! Ibland frågar barnen om det verkligen inte finns en regel mot att exempelvis gå omkring och äta i matsalen. Och, nja … Det finns ju ingen sådan regel nedskriven. Samtalen som kan följa är mycket bättre än att skriva regler. Barnen kommer till insikt om att vi inte kan ha regler om allt: Att det ändå kan rekommenderas att man inte går omkring och äter.
Genom förståelsen att man kan hålla sig inom vissa ramar – även utan regler – och att det faktiskt gagnar en, kan man utveckla en medvetenhet och få barnen att själva ta kloka beslut. Utan att man måste. Det är väl dit vi vill komma? Barn som gör egna, positiva val.
När jag hjälper till att hantera situationen i matkön flyger det hela tiden ut små kommentarer ur min mun. Något uppmuntrande, något skämtsamt, en hint till någon som är på väg att göra något mindre bra. Uppmaningar eller frågor till kollegor. Plötsligt minns jag den nya matsalsregeln. Det är okej att sitta och småprata, men inte när man står i kön eller går omkring. Jag misslyckas med denna regel varje dag. Och jag ska ju vara en förebild!
Jag slår igen den glappande käften med en smäll. ”Var det något av barnen som tänkte på det?” Jag fyller femtio om mindre än ett år, jag har ingen diagnos när det gäller min uthållighet. Jag kan bara inte knäppa igen. Regler är svåra att följa, helt enkelt. Fem tysta minuter i matsalen är ytterligare ett exempel på något som jag har svårt att hålla mig till. Det förefaller onaturligt i ett socialt sammanhang där det dessutom finns ett uppdrag att träna socialt samspel.
När vi är tillbaka på avdelningen tränar jag på att inte diktera regler:
”Varför kan det vara bra att inte kasta klossarna?” i stället för ”Man får inte kasta klossar!” Det resulterar direkt i ett samtal om att kasta kubb och hur ont det gör att få en träbit i huvudet, att man faktiskt får kasta träbitar, det är ju det man gör när man spelar kubb, men att det inte är att rekommendera i bygghörnan.
