Kämpa – i stället för att gnälla
Krönika Vi måste säga ifrån, inte bara bita ihop. Det är så vi får politikerna att inse att vår verksamhet är ett billigt sätt att motarbeta psykisk ohälsa och utanförskap, skriver Åsa Anevik.
Åsa Anevik är lärare i fritidshem, bildlärare och utbildare i Sjölunda skola, Lidköping
Det var på vippen att det här blev en gnällig krönika. Man ser sin yrkeskår: Den fjärde mest sjukskrivningsdrabbade. Stress på grund av stora barngrupper, små resurser, utmattande arbetsförhållanden och liten tid till planering. Det är nedslående. Många som läser det här är på väg in i den berömda väggen. Eller har varit där. Kanske på väg tillbaka därifrån. Många har bytt bransch, de har tröttnat.
Och ändå … Trots att vi sliter finns det många (väldigt många) som verkligen älskar arbetet som lärare i fritidshem! Vi älskar kontakten och utbytet med eleverna. Vår arbetsinsats är otroligt viktig. Ena dagen njuter vi av solljuset tillsammans med eleverna, eller vinden i ansiktet när vi åker pulka eller doppar fötterna i en sjö.
Den andra dagen känner vi oss spyfärdiga av stress. Kisstorkning, minimalt med återhämtning mellan uppdragen, utskällningar, spottloskor och känslan av att tema Språk, som vi valt för terminen, aldrig kommer att kunna genomföras eller ens vidröras.
Nästa dag är en mäktig flod som avslutas med tacksam feedback från en förälder. Eller kanske en rektor. Vi ser tillbaka på alla samtal och diskussioner, uppskattad högläsning och estetiska aktiviteter som verkligen kommer att bidra till måluppfyllelsen.
Det skulle slita mindre på personalen om elevgrupperna var mindre och om det fanns tillräckligt med planeringstid och personal. Men det är för dyrt enligt våra huvudmän och politikerna! Dock är det en samhällsbesparing som begränsar unga människors hälsa och trygghet. Att utrusta skolor med tillräckliga resurser är ett billigt sätt att motarbeta psykisk ohälsa, kriminalitet och utanförskap.
Kan vi samla våra krafter och kräva förändring i stället för att bara jämra oss? Bör vi tänka på elevers och lärares arbetssituation när vi lägger vår röst på ett parti? I stället för att skriva en gnällig krönika sänder jag därför en vädjan till dig som läser det här: Säg ifrån och markera när du ser missförhållanden i stället för att bara bita ihop och kämpa på. Jag vill inte att vi ska tycka synd om oss själva – jag vill att vi ska kämpa!
