Så granskas varje steg läraren tar i klassrummet

Robert Ramberg och Patrik Hernwall. Foto: Åsa Karlén. Illustration: Gustaf Öhrnell Hjalmars.

Forskning Hur stor del av lektionen används egentligen till den inledande genomgången? Och hur mycket tid får varje elev som behöver extra stöd? Genom att placera sensorer på lärarna har forskare för första gången kunnat kartlägga deras rörelsemönster i klassrummet.

Påhl Ruin

26 maj 2023

Robert Ramberg och Patrik Hernwall på Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet är världsledande på området: att använda tekniken för att utveckla pedagogiken.

– Det är lärarna själva som varit drivande, de ville själva se hur de rör sig, säger Robert Ramberg.

I projektet ”Lärares rörelsemönster” deltog arton lärare från nio olika grund- och gymnasieskolor utspridda i landet. Lärarna försågs med varsin ”tagg”, en liten uppkopplad dosa att hänga runt halsen, som registrerar hur de rör sig i klassrummet.

Förvånande resultat

Datamaterialet åskådliggjordes sedan i så kallade ”heatmaps” eller ”heatvideos” – ju starkare röd färg i ett område, desto längre hade läraren varit just där. När lärarna sedan satte sig ner med forskarna i ”coachande samtal” var det många som blev förvånade, berättar Patrik Hernwall:

– Minnet är bedrägligt, flera av lärarna konstaterade att de tillbringat mindre tid med vissa elever än de hade trott.

Efter att ha sett sina rörelsemönster var en återkommande slutsats bland lärarna att de inledande genomgångarna inför hela klassen tog för stor del av lektionstiden. Diskussionerna efteråt blev både intressanta och givande:

– Våra tekniska data hjälpte dem att få svar på fundamentala frågor, säger Patrik Hernwall. Hur använder jag min tid? Var i klassrummet har jag varit? Och var har jag inte varit?

En av lärarna valde att komplettera tidsangivelserna med att analogt anteckna exakt vad hen hade gjort efter varje förflyttning. En annan konstaterade hur lite hen hade rört sig: ”Där kan jag ju inte bara stå och hänga!”

– De nya kunskaperna om rörelsemönstren gjorde att flera lärare började experimentera med sina lektionsupplägg.

En skola fortsätter

Projektet är avslutat, men flera av skolorna tänker fortsätta att använda sig av tekniken. Den gymnasieskola som kommit allra längst är Stockholm Science & Innovation School (SSIS) i Kista.

– Deras arbete har vi kunnat följa särskilt noga, de har det mest ambitiösa upplägget.

Där har tekniken inte bara installerats i flera klassrum, utan också i korridorer och andra lokaler för att ge en vidare bild av lärarnas rörelsemönster.

– Skolan har sagt att den gärna bidrar med tips till andra skolor.

Genom att låta eleverna själva utveckla tekniken har SSIS fått ner kostnaden väsentligt. Ska man köpa färdig utrustning på marknaden så kan programvaran, mottagaren i taket och några dosor gå på 40 000 kronor, enligt forskarna.

Vill studera elever

Nu söker de egna forskningspengar för att ta arbetet vidare. En tanke är att fokusera på eleverna, trots att det skulle innebära en utmaning med GDPR och integriteten.

– Skolorna skulle skaffa sig viktiga kunskaper om hur eleverna rör sig över hela skolområdet. Därmed skulle lokalerna kunna användas på ett smartare sätt och man skulle märka om elever är ensamma eller befinner sig på olämpliga platser.

Forskarnas 5 tips

Samtalen är viktigast
Börja inte med att kartlägga en enstaka lärares rörelsemönster, börja med två eller fler lärare direkt. Det är samtalen efteråt mellan undersökta lärare som ger allra mest, det är då man får syn på förändringar som skulle kunna göras. Dessa reflektioner lärare emellan – under flera upprepade tillfällen – är det som verkligen leder till pedagogisk utveckling.
Tekniken är ganska enkel
Skolan kan själv utveckla tekniken, det är inte svårt – delarna kan köpas i en vanlig butik för elektronik. En idé kan vara att låta elever löda ihop apparaturen på tekniklektioner. Oavsett om man gör en egen lösning eller använder sig av beprövad teknik är det viktigt att utse ansvariga på skolan som löpande sköter den. Och tänk på att den måste vara synkad med övrig teknik på skolan.
Ny syn på möbleringen
Hur kan man möblera klassrummet för att maximera den pedagogiska effekten? Genom att granska rörelsemönster kan man få upp ögonen för en ny och bättre möblering, kanske skapa visuella grupprum inuti klassrummet. Om lärare nästan aldrig vistas i vissa delar av rummet kan det bero på att möbleringen är otymplig, att det är knöligt att ta sig dit.
Kan stärka säkerheten
Tekniken kan inte bara användas för att utveckla pedagogiken, den kan också bidra till ökad säkerhet. I slöjdsalen till exempel finns sågar, borrmaskiner och andra verktyg som eleverna bara får använda i lärares närvaro. Men hur mycket rör sig läraren i just dessa delar av klassrummet? Den frågan kan sensorerna svara på. Samma tänk kan exempelvis också gälla för kemi- eller hemkunskapssalen.
Utnyttjas ytorna smart?
Tekniken kan också bidra till bättre ekonomi och nya arkitektoniska lösningar. Hur använder vi egentligen våra kvadratmetrar? Har vi utrymmen för undervisning där lärarna nästan aldrig är? I så fall är det läge att börja tänka över sina lokaler för att de ska kunna användas optimalt. Utrymmen där vuxna aldrig är kan också bli ovälkomna fristäder för elever.