Forskaren om när bedömningar blir meningslösa
Helena Sjunnesson är adjunkt i specialpedagogik vid högskolan i Kristianstad. Foto: Privat och Getty Images
Forskning Elever som har bedömts behöva stöd blir sällan bemötta på sin egen kunskapsnivå i klassrummet. Där får de klara sig själva. Men det här är inte lärarnas fel, enligt forskaren Helena Sjunnesson som har försökt ta reda på var i kedjan det brister.
Ett systemfel
Bedömningar av elever i behov av stöd leder sällan till förändringar i klassrummet, enligt forskaren Helena Sjunnesson.
– Man tar ofta inte hänsyn till den nivå som eleven befinner sig på. Men lärarna ska inte skuldbeläggas. De är inne i ett system med litet handlingsutrymme, säger hon.
Nu har hon identifierat olika typer av bedömningar, utifrån information från lärare och elever i årskurs två och fem.
Läraren känner sig bedömd
En typ av bedömning kallar hon för externa bedömningar – de som resulterar i skriftlig dokumentation. Exempelvis då rektor tar initiativet till en utredning och förväntar sig att läraren ska anpassa sin undervisning efter bedömningens utfall, helt på egen hand.
– Då tenderade lärarna själva att känna sig bedömda eftersom elevernas resultat ses som ett resultat av lärarnas undervisning. Här behövs en gemensam syn på vad externa bedömningar ska leda till.
Så kan eleverna stöttas
En delstudie visar att eleverna har en positiv inställning till bedömning i svenska men att elever i behov av stöd ändå känner sig utsatta i vissa situationer. Exempelvis högläsning av läxor eller vid tester. En ytterligare bedömningskategori är ”informell bedömning” – då läraren nickar och ger positiva blickar.
– Genom att granska elevens arbete och ge positiv respons indikerar läraren att eleven är på rätt väg, vilket stödjer fortsatt lärande.
Alla bedömningar är inte relevanta
Två av Helena Sjunnessons slutsatser är att lärare behöver stöd i det här arbetet och att dokumenterad bedömning är svår att omsätta i undervisning. En tredje att man kanske inte ska lägga alltför stor vikt vid externa bedömningar.
– Jag tror att vi behöver skapa en mer balanserad syn på de olika bedömningstyperna och tydliggöra syftet med dem. Kanske är inte alla bedömningar relevanta att använda för att utveckla undervisningen.
Här hittar du Helena Sjunnessons avhandling.
LÄS ÄVEN
Debatt: Skolverkets kartläggning stjälper mer än den hjälper
Tidiga stödinsatser viktiga för barns matteinlärning
Metoden som förenklar kartläggningen i förskoleklass
