Forskaren om grafiska modeller i tidiga berättelseundervisningen
Kim Ridell, forskare vid Malmö universitet, har skrivit en avhandling om att använda grafiska modeller i berättelseundervisning i lågstadiet.
Forskning Grafiska modeller i undervisningen gör det lättare för eleverna att förstå hur en berättelse är uppbyggd. Men de kan samtidigt hämma kreativiteten och leda eleverna på sidospår, visar en ny avhandling.
Kim Ridell, forskare vid Malmö universitet, har skrivit en avhandling om att använda grafiska modeller i berättelseundervisning i lågstadiet.
– Grafiska modeller synliggör olika moment i berättelsen men metaforer som används kan även distrahera från de berättelseelement som läraren vill synliggöra i undervisningen, säger Kim Ridell.
Den grafiska modell som lärarna har använt i studien är berättelseansiktet. Den innebär att ansiktets delar representerar olika aspekter av berättelsen (ögon = början, näsa = händelser, mun = slut). Modellen har även presenterats av Skolverket i samband med läslyftet.
”Spänningsbygget försvann till viss del”
I fallstudien ingår två lärare i årskurs 1 som har undervisat kring sagan om Rödluvan.
En av lärarna visade utöver berättelseansiktet många bilder som hon satte upp i kronologisk ordning på en whiteboard. Den andra läraren använde berättelseansiktet men skrev även mycket text på whiteboard utifrån sagan.
– Även om man använder samma grafiska modell och samma berättelse så medför iscensättningen och vad läraren gör av modellen stor skillnad. Att använda fler bilder kan vara mer styrande. Många eleverna tyckte att dialogen i Rödluvan var viktig som varför mormor har så stor mun. Men spänningsbygget med dialog försvann till viss del när lärarna ledde diskussionen utifrån berättelseansiktet.
Klasserna har först läst Rödluvan tillsammans. Någon dag senare följde läraren upp berättelsen med stöd av berättelseansiktet. Därefter skulle eleverna skriva om Rödluvan i par.
– Det var ingen signifikant skillnad mellan texterna i de två klasserna. Båda skrev fullvärdiga berättelser.
”Mer använt storyboards”
Kim Ridell har en bakgrund som lågstadielärare men han har inte använt berättelseansiktet i sin undervisning.
– Jag har mer använt storyboards. Men jag är intresserad av grafiska modeller och upptäckte att det finns lite forskning kring dem. Men jag har inte gjort någon effektstudie om grafiska modeller är bra eller dåligt för elevernas lärande.
Vilket är det viktigaste resultatet i din avhandling?
– Det är att lärare i förväg behöver ha tänkt igenom vad de vill göra synligt i undervisningsmoment av berättelsen. De modeller som finns kan vara väldigt plottriga. Man kan erbjuda modellen men vad läraren säger, betonar och vilka ord man använder är viktigare. Den sociala interaktionen väger tyngre än modellen.
När det gäller kursplanerna så är de lite vaga om berättelseundervisning, menar Kim Ridell.
– Det står inte att det ska skrivas fram ett problem och lösning men det är det som är utmärkande för berättande med fullständigt narrativ. Elever har ofta svårt att skriva in ett problem när de skriver berättelser.
Här hittar du avhandlingen ”Design för berättelseundervisning i tidiga skolår: Grafiska modeller och ämnesspecifikt metaspråk.”
LÄS ÄVEN
Storsatsning ger läsningen helt ny energi
Estetiska lärprocesser lyfter tidiga SO- och NO-undervisningen
Faktorerna som triggar elever att vilja skriva i skolan
