Matten i ettan tufft steg för många barn
Forskning Glappet mellan matematikundervisningen i förskoleklass och årskurs ett är för stort. Matematiken i ettan blir mer formell och utgår sällan från elevernas egna intressen, konstaterar forskaren och matteläraren Sofie Arnell.
Barn har svårt att koppla sina tidigare erfarenheter till skolmatematiken när de går från förskoleklass till ettan, visar Sofie Arnell i sin avhandling vid Linköpings universitet.
– Om steget blir för stort finns en risk att eleverna utvecklar oro för ämnet och känner att de inte klarar av matten. Där vill vi inte hamna, säger hon.
Sofie Arnell är utbildad 4–9-lärare i matematik och NO, och även förskollärare. I sitt avhandlingsarbete vid Linköpings universitet följde hon en klass under drygt ett år, från höstterminen i förskoleklass till höstterminen i årskurs ett.
– Matematiken i förskoleklassen utgår från barnens egna intressen och ger stort utrymme för deras eget utforskande. I årskurs ett blir undervisningen mer formell och utgår mer från ämnet.
Viktigt att följa upp hur de arbetat
I förskoleklassen har läraren en viktig uppgift i att synliggöra matten i barnens eget utforskande, men samtidigt försiktigt börja introducera den formella matematiken, menar Sofie Arnell.
– Ställ lite kluriga och fördjupande frågor så bidrar det till att barnen utvecklar sitt matematiska utforskande. För att få syn på matematiken i förskoleklassen krävs en lärar- eller förskollärarutbildning där matematikdidaktik ingår som en del i utbildningen, säger hon.
För läraren i årskurs ett är det viktigt att utgå från den kunskap eleverna har med sig, istället för att bara börja i kapitel ett i matematikboken.
– Prata med dem om hur de arbetade med matte i förskoleklassen. Det kan vara att barnen sorterade olika föremål eller pratade höjd och längd när de lekte bygglekar, säger Sofie Arnell.
Kan påverkas av tioårig grundskola
Matte handlar inte bara om att räkna, konstaterar hon. Det gäller också att kunna se mönster, lösa problem och att kommunicera matematik. I sin avhandling utgår hon från tre övergripande matematikverksamheter, som för eleverna innebär olika möjligheter att lära sig matte.
Den första handlar om att eleverna får öva på matematik genom att besvara olika rutinuppgifter. En mer lösningsorienterad variant innebär att eleverna, ofta i grupp, arbetar med ett konkret material för att lösa vissa uppgifter, exempelvis att ta reda på hur många föremål som finns i en burk. Den tredje typen går ut på eget utforskande. Det kan innebära att eleven på egen hand och utifrån ett eget intresse utforskar olika frågor med hjälp av matematik, till exempel vem av kompisarna som är längst.
– Alla de tre varianterna går att koppla till olika matematiska förmågor, säger Sofie Arnell.
I dag arbetar hon nästan uteslutande med undervisning i matematikdidaktik för blivande förskollärare och grundlärare i årskurs F–3 i Linköping och Norrköping, men har just fått en lektorstjänst och hoppas att nästa år kunna få utrymme för en del forskning.
– Jag funderar mycket på vad som händer nu när man har planer på en tioårig grundskola. När glappet är så stort från förskoleklass till årskurs ett är det jätteviktigt att se till att skapa en god kontinuitet för barnen, säger Sofie Arnell.
Här hittar du avhandlingen: Elevers möten med matematik: En studie om elevers möten med matematik i förskoleklass och årskurs 1.
LÄS ÄVEN
Forskare: Matte kan väcka förtvivlan hos vissa elever
Algebra på lågstadiet öppnar nya dörrar
