Därför upplever elever att livskunskap är ”obehagligt”
Forskning
Hur kan man träna elever att bättre förstå sina känslor, att kommunicera kring konflikter eller att helt enkelt bete sig hyggligt mot varandra?
– Risken är att effekten blir precis den motsatta om man inte tänker till, säger Göran Jutengren, docent i psykologi.
Göran Jutengrens slutsats är inte ny. Det har länge funnits en kritik mot socioemotionellt lärande (SEL, ibland tillämpat som livskunskap) i skolan, det vill säga träning i att förstå sina känslor och på så vis få en bättre förmåga att ta hänsyn till varandra. Förhoppningen är att det ska leda till en bättre skolmiljö och minskad mobbning.
Även om syftet är gott, har både Skolverket och Skolinspektionen varit kritiska eftersom livskunskapslektionerna kan upplevas som både stigmatiserande och kränkande. Men hittills har ingen frågat barnen själva hur de upplever det.
Det var precis vad Göran Jutengren och hans forskarkollega Eva Medin, master i pedagogik, vid Högskolan i Borås gjorde. Nu har deras slutsatser publicerats i den internationella tidskriften Children & Schools.
Kan känna sig utpekad
Alla elever i årskurs 2 och 3 på en skola i Borås fick undervisning i livskunskap i halvklass varje vecka under en termin. Fyra fokusgrupper med sammanlagt 23 elever plockades ut för intervjuer med forskarna några dagar efter avslutat program.
För forskarna var det slående hur väl barnens berättelser stämde med den kritik som tidigare kommit från myndigheterna. Eleverna fick tidigt en uppfattning att programmet var till för att ändra deras beteende till det bättre, för att deras klasser var stökiga. När vissa elever med problematiskt beteende dessutom plockades ut individuellt eller i mindre grupper, blev det ännu tydligare för dem att de sågs som problem.
– Förhoppningen var ju att klimatet i klasserna skulle bli bättre. Men om eleverna upplever det negativt, kan det bli tvärtom. Att känna sig utpekad kan få konsekvenser för barnens självkänsla och bara göra saker värre, säger Göran Jutengren.
Förstod inte upplägget
Ett av inslagen på lektionerna var att barnen fick lyssna på fiktiva berättelser om en situation de sedan skulle diskutera. En sådan situation handlade om en skilsmässa och gruppen fick diskutera om någon hade föräldrar som skilt sig och hur det kändes. Barnen berättade sedan för forskarna att de ibland tyckte att den typen av diskussioner var ”obehagliga”.
– De förstod inte varför de skulle prata om privata saker. Eftersom upplägget var som en vanlig lektion, trodde barnen att de behövde svara på alla frågor, ungefär som de svarar på ett mattetal. Det såldes in som en lektion, men fungerade i själva verket mer som en gruppterapi kan man säga, och det var inte barnen beredda på, säger Eva Medin.
Tipsen som gör att barn slappnar av
Kasta inte ut barnet med badvattnet. Det finns forskning som visar positiva effekter när man jobbar förebyggande med beteenden. Men det gäller att känna till fallgroparna. Här är några tips från Göran och Eva:
- Ha inte för bråttom under förberedelserna utan planera noga. Se till att personalen får kompetensutveckling.
- Våga lyssna på barnen. Deras fokus är viktigt. De kan sätta ord på hur de upplever situationen och kan se saker som vuxna inte ser. Var öppen för att göra ändringar utifrån barnens synpunkter.
- Värna barnens integritet. Låt det finnas en tydlig utväg, så att man inte behöver svara på alla frågor. Var försiktig med privata diskussionsämnen!
- Om undervisningen ska ha en positiv effekt, får den inte upplevas som negativ av barnen.
- Utgå från det positiva och rikta uppmärksamheten på andras behov – till exempel på socialt ansvar, empati, att du som individ kan göra skillnad för andra. Låt inte uppmärksamheten gå inåt på negativa saker, som till exempel en elevs ilska.
- Stäm av med elevhälsoteamet om eventuella starka känslor ändå uppstår bland eleverna.
