Dagliga mätningar får barnen att röra sig mer i skolan
Frida Sjöberg är rektor på Järbo friskola i Dalsland där alla elever och lärare numera har en rörelsemätare runt halsen.
Rörelsesatsning
Hur får man barn att röra på sig mer? Sätt rörelsemätare runt halsen på dem, låt klasserna tävla mot varandra och inför rörelsepass mitt under långa lektioner.
– Vi har märkt en enorm skillnad efter bara två månader, säger rektor Frida Sjöberg på Järbo friskola (F–6).
Den ideellt drivna friskolan i Färgelanda, i Dalsland, hade precis som andra skolor grubblat över hur man ska få barnen att röra på sig mer.
– Det är i synnerhet barnen i årskurs fem och sex som gärna blir sittande på rasten, säger Frida Sjöberg. Vi behövde tänka ut nya metoder för att uppnå världshälsoorganisationens rekommendationer om pulshöjande aktiviteter.
Dessa rekommendationer har också Folkhälsomyndigheten anammat: ”Barn och unga bör i genomsnitt vara fysiskt aktiva 60 minuter per dag, på en måttlig till hög intensitet som ger ökad puls och andning.”
Klasserna tävlar mot varandra
Nu har Järbo friskola bidragit till att fler barn uppnår det målet, tack vare sina rörelsemätare.
– Vi köpte in dem inför skolstarten och delar nu ut dem varje morgon och samlar in dem efter skoldagens slut. Barnen gillar att klasserna får tävla mot varandra i hur många minuter pulshöjande aktiviteter som de kan samla ihop.
Rörelsedatan från mätarna överförs automatiskt till ett webbaserat statistikverktyg – som gör att man snabbt kan utse vinnarna. De får sedan lite pengar som de kan använda för att välja ny utrustning till skolgården.
– De peppar varandra att röra sig ännu mer för att kunna besegra barnen i de andra klasserna.
I samband med införandet av rörelsemätare har de också strukturerat om och schemalagt mer rörelse under skoldagen, genom att använda en del av timmarna från skolans val. Deras lektionspass om 80 minuter delas numera upp i två 40-minuterspass med 20 minuter rörelse där emellan. Och två dagar i veckan anordnar man rörelseaktiviteter på rasten.
– Visst har vi barn som redan tidigare spelade fotboll varenda rast och rörde på sig, men många satt rätt stilla.
”Måste det alltid vara tävling?”
De har också fått utveckla och variera de aktiviteter som man erbjuder barnen. För de små har elevassisten Filips ”lyckohjul” inne i klassrummet varit populärt. Det pilen pekar på ska barnen göra: hopp på stället, knäböj, kissande hunden, hälen i rumpan och mycket mer.
– De lite äldre barnen gör de mesta av övningarna utomhus, ofta olika typer av stafetter och kull, berättar Frida Sjöberg.
Är alla barn positiva till satsningen?
– De allra flesta, men någon elev frågade ”måste det alltid vara tävling?”.
Det finns inte en risk att eleverna kan känna ett obehag av att bli kartlagda? De som har svårt att röra sig kanske känner sig stigmatiserade?
– Vi har inte upplevt det, framför allt för att vi aldrig redovisar enskilda elevers resultat. Alla jämförelser är på gruppnivå.
Även skolpersonal tävlar mot varandra och mot eleverna:
– Vi vuxna förlorar alltid! Vi tar fler steg än barnen, men vi kommer sällan upp i pulshöjande aktiviteter.
Frida Sjöberg tror att modellen med rörelsemätare kan vara lättare att införa på små skolor, hennes egen skola har bara 60 elever. Mätarna kostade drygt 300 kronor per elev att köpa in.
LÄS ÄVEN
Därför tog de bort ”fri lek” från rasten
Paulas knep gör att ingen lämnas utanför på rasten
Körling: På rasten är han kung – i klassrummet ”dum i huvudet”
Så granskas varje steg läraren tar i klassrummet
