Sätt ord på genetiken
Forskning Kromosomer, gener och DNA. Orden är bekanta för de flesta, men att förklara vad begreppen innebär är knepigt för många. Karin Thörne har forskat om varför det är svårt för elever att lära sig genetik.
Foto: Åsa Bongnell-Höjer
Genetik är ett område som utvecklas snabbt. Det händer mycket i gentekniken inom bland annat medicin, matproduktion och kriminalteknik. Att utbilda elever som har grundläggande kunskaper så att de kan läsa tidningsartiklar, förstå reklam om gentester, delta i debatter och fatta välgrundade beslut är en viktig uppgift.
Forskning har länge visat att elever har mycket svårt att förstå genetik. Det är ett erkänt komplicerat område i skolan, med en omfattande terminologi, konstaterar Karin Thörne.
I sin avhandling undersöker hon hur lärare använder genetikbegrepp och vilken möjlighet elever har att tillgodogöra sig undervisningen.
Ge eleverna flera tillfällen under lektionen att på olika sätt diskutera begrepp och prata sig in i ämnesspråket.
– Jag tycker personligen att genetik är väldigt roligt. Min erfarenhet är att många elever tycker att det är intressant, men som lärare är man inte alltid medveten om vilka svårigheter som finns – särskilt på det språkliga planet, säger Karin Thörne som arbetat tio år som NO-lärare på högstadiet.
Att genetik är svårt beror bland annat på att det innefattar många begrepp och komplexa fenomen som rör sig över olika organisatoriska nivåer.
– Till exempel så talar vi om osynliga fenomen som celler och molekyler i den ena stunden och om synliga fenomen som hår- och ögonfärg i den andra.
I sin forskning följde Karin Thörne fyra högstadielärare när de undervisade i genetik i årskurs 9 och allt som sades på lektionerna spelades in. Hon analyserade språkanvändningen med fokus på hur centrala begrepp som gen, DNA och kromosomer användes och förklarades.
– Jag utgår från att språk är grundläggande i undervisningen.
Hennes forskning visar att lärare använder genetikbegreppen med varierande betydelse. De kopplar också samman dem på olika sätt, vilket bidrar till att ämnesinnehållet kommuniceras på ett inkonsekvent sätt. Innehållet blev otydligt för eleverna. Samma inkonsekvens finns också i läromedel där olika modeller blandas ihop och begrepp används på olika sätt i olika sammanhang.
Att lärare använder begreppen på olika sätt är inte så konstigt, eftersom det finns olika historiska epoker inom genetiken, poängterar Karin Thörne. Ämnet har utvecklats under lång tid och innefattar allt från Mendels ärftlighetslära, från 1800-talet, till dagens genteknologi.
– Både genetiken och begreppen har utvecklats, men det blir förvirrande om lärare inte betonar att ”nu pratar jag om gener i Mendels betydelse och ”nu som en molekylärbiologisk enhet”.
Ett ord som ofta ställer till det för elever är ”anlag”, eftersom det kan betyda olika saker i olika sammanhang. Ibland används det som synonymt med gener, ibland som en egenskap. Ordet förekommer också i helt andra sammanhang utanför skolan som till exempel tandanlag eller att man kan ha anlag för något.
– Elever tror ofta att gener och egenskaper är samma sak. De kan tänka att en gen är blå. Det sätt som begreppet anlag används på bidrar till den sammanblandningen.
Karin Thörnes avhandling visar också att eleverna pratade mycket i klassrummet, men trots det använde de – jämfört med sina lärare – de genetiska begreppen i liten utsträckning. Och när de använde dem var det ganska enkla svar på lärarens frågor, ofta ett-ords-svar som ”Det är DNA”. Det lades för lite fokus på talade svar, anser hon.
– Eleverna hade inte gjort begreppen till sina egna. Det tyder på att de inte ges tillfällen att utveckla det specifika ämnesspråket som är så viktigt.
Att lära sig ett ämne innebär att kunna dess språk. Det handlar bland annat om att känna till abstrakta begrepp och att uttrycka sig med egna meningar, inte bara upprepa det som läraren sagt. I skolan har skriftliga uppgifter av tradition haft hög status, men för att verkligen utveckla förståelse för ett ämne är det viktigt att sätta ord på sina idéer och kunna beskriva ämnesfenomen med ett eget språk, betonar hon.
– Då måste eleverna få träna sig på det.
Hon tycker att det är viktigt att lärare blir medvetna om hur de använder olika begrepp – inte bara när de definierar dem i början av lektionen – utan även hur de används och relateras till varandra genom hela undervisningen.
– Ge eleverna flera tillfällen under lektionen att på olika satt diskutera begrepp och prata sig in i ämnesspråket.
