Här går matten som en dans

Michael Jackson-fanet Katerina Kazelis tycker att dans bör integreras även i övrig undervisning.
Foto: Erika Weiland

Mil! Kilometer! Meter! Decimeter! Centimeter och millimeter!

Katerina Kazelis ropar med hejarklacksröst och eleverna upprepar det hon säger med stort engagemang. Alla räcker upp ena handen i luften och sänker den steg för steg i takt med att enheterna minskar.

Hon fortsätter: ”När vi omvandlar en större enhet till en mindre enhet så multiplicerar vi!” Eleverna fyller i och gör en gungande dansrörelse med armarna, som är den inlärda rörelsen för multiplikation. Sedan följer frasen om division och det hela avslutas med att eleverna hoppar upp i luften och skriker wohoo!

Det här var dansen om enhetsomvandlingar, en av Katerina Kazelis många rörelseövningar och ramsor om matematik. Hon har arbetat som lärare i matematik och naturvetenskap i tjugo år och dansar ofta med sina elever ett par minuter varje lektion, oavsett ämne och ålder. Tidigare jobbade hon på mellanstadiet. I dag undervisar hon på högstadiet på Rönnenskolan i Malmö.

Ramsor har fått en negativ stämpel i skolan, tycker Katerina Kazelis. En del betraktar dem till och med som lite larviga.

– Ramsor är inte töntiga, ramsor är skitcoola och gynnar inlärningen. Med hjälp av de här danserna uppstår en rytm bestående av begrepp som sätter sig i både minnet och i kroppen. På så vis kommer eleverna ihåg faktatermer och det blir mycket enklare att lösa ett problem, säger hon och drar en parallell till historieämnet.

– Man kan inte lära sig historia om man inte har koll på vissa grundläggande fakta.

Idén bakom dansen uppstod när hon reflekterade över elevernas intresse för musik - och sin egen också för den delen. Katerina Kazelis är ett stort Michael Jackson-fan och har en särskild fäbless för hans moonwalk-rörelser.

– När barn och ungdomar lyssnar på den musik de gillar så lär de sig ofta texterna utantill, vare sig de förstår språket eller inte. De inspireras av musik, så varför inte göra samma sak i matematik och naturvetenskap, tänkte jag.

Men det är inte ”bara” att dansa och hoppa. Det måste finnas en tydlig struktur och tanke bakom danserna, som handlar om alltifrån ekvationer och kemiska föreningar till molekyler och vinklar.

– Jag brukar börja med att förklara syftet för eleverna. Lika viktigt är det att återkoppla dansen till lektionens delmål och vad eleverna förväntas lära sig under dagen.

För hennes egen del är dansen även ett sätt att skapa variation i undervisningen.

– Jag blandar alltid olika moment: enskilt arbete, samarbete och dans eftersom eleverna har svårt att bara sitta i sextio minuter. Dessutom är det vetenskapligt bevisat att rörelse stärker koncentrationsförmågan.

Katerina Kazelis tror att det vore bra om lärare började tänka lite mer ”utanför boxen”. Just i det här fallet handlar det mycket om att våga bjuda på sig själv.

– Mitt mål är att mina elever ska kunna ta till sig lektionsinnehållet samtidigt som de tycker att det är kul. Och då får det väl se lite löjligt ut, så länge de lär sig.

De äldre eleverna tycker ofta att det här är töntigt när de ska göra hennes danser för första gången. Men efter ett tag ser man hur deras engagemang växer, berättar hon.

– Vid ett tillfälle, efter ett prov, kom en högstadieelev fram till mig och sa ”Jag gjorde provet och jag kände mig väldigt osäker, men sedan kom jag på dansen och du räddade mig”. Och det kändes ju helt fantastiskt, säger Katerina Kazelis.