Elever som är ett med naturen
Reportage Med pH-papper, provrör och mobilkameror undersöker eleverna på Kunskapsskolan i Enköping naturen med vetenskapliga metoder. Ny forskning visar tydliga fördelar med biologiundervisning i fält.
Inför fältstudien har eleverna fått fundera ut hypoteser som de ska söka svar på genom naturvetenskapliga metoder. Bibbi Hedström instruerar hur vattenparken är uppbyggd.
Foto: Emil Nordon
Det är onsdag och första lektionspasset efter lunch för niorna på Kunskapsskolan. I Enköpings vattenpark slingrar sig den grunda dammen fram i det frodiga landskapet. Här renas stadens dagvatten på naturlig väg innan det rinner ut i Mälaren. Området är rikt på fåglar med över 116 olika arter. I dag är bordet vid rastplatsen uppdukat för fältstudier.
NO-lärarna Bibbi Hedström och Emma Rova ska precis köra i gång dubbellektionen, när en plötslig hagelstorm bryter ut. Inplastade nyckelmattor får snabbt tjäna som regnskydd till lådor med förstoringsglas, provrör, burkar för vattenprover, termometrar, färgglada pH-papper, kikare och uppslagsböcker. Eleverna drar upp luvorna tätt över huvudet. Efter några minuter är ovädret förbi.
– Okej, plocka det ni behöver! Ni som ska göra pH-tester i vattnet, ta gärna ett helt paket pH-papper. Här finns nyckelmattor som ni kan använda för att artbestämma olika djurarter. Ni borde åtminstone hitta några olika fåglar, säger Emma Rova.
– Glöm inte att ta bilder på de växter och djur som ni upptäcker, säger Bibbi Hedström.
Eleverna försvinner sedan gruppvis åt olika håll. Själva reningsprocessen i parken sker genom att vattnet passerar genom flera bassänger med olika djup. Under färden minskar andelen kväve, fosfor och tungmetaller.
Wilma-Louise Strömberg, Emma Ölmeborg och Frida Öhrn har gått ned till strandkanten för att undersöka vattnets pH-värde.
– Vi ska undersöka om det skiljer sig åt här i början och i slutet av vattenparken, säger Wilma-Louise. – Vår hypotes är att det kommer att förändras. Vi tänker att pH-värdet blir mer neutralt i slutet eftersom vattnet renas av växtligheten, säger Emma.
Frida gör testet och konstaterar att resultatet ligger under sju, det är alltså lite surare än normalt. Eleverna antecknar.
Inför dagens fältstudie har eleverna själva fått fundera ut hypoteser som de ska söka svar på genom naturvetenskapliga metoder. Frågeställningarna ska gälla både biotiska faktorer (levande, som djur och växtlighet) och abiotiska faktorer (icke-levande) som påverkar naturen. Niorna ska sen göra en undersökning som kan analyseras.
På en bro omgärdad av vass, i mitten av vattenparken, står en grupp och tittar ned på algerna. Eleven Nikolas Eilikrinis tar bilder med mobiltelefonen. Hans grupp ska undersöka om det finns något samband mellan växtlighet och surheten i vattnet.
– Jag tänker att algerna renar vattnet. Det ska vi analysera, säger han.
Enligt läraren Emma Rova har undervisning i fält många fördelar.
Foto: Emil Nordon
Plötsligt hörs ett rop från Emma Rova, som gjort ett fynd i buskaget. Det är ett litet djurskelett. Eleverna ställer sig i ring runt läraren.
– Vad kan detta vara? Kan någon googla på bäverskalle? Eller kan det vara en ekorre? säger hon entusiastiskt. Några elever börjar göra bildsökningar i mobilerna.
Läraren Emma Rova flyttar inte bara ut sina egna biologilektioner i naturen. Hon driver även ett forskningsprojekt, där hon tillsammans med två kollegor, undersökt hur fältbaserad undervisningspraktik främjar elevernas kunnande i vetenskapliga metoder i biologi.
– Biologi tenderar till att bli ett läsämne, trots att undervisning i fält har så många fördelar. Här kan de göra systematiska undersökningar, jämförelser och lära sig naturvetenskapliga arbetssätt. Dessutom bidrar upplevelsen till lusten att lära, säger hon.
I projektet har lärarna filmat elevgrupper, i Ystad, Katrineholm och Enköping, under deras fältstudier. Samtalen som uppstod under lektionerna har sedan analyserats för att hitta vilka faktorer som är av betydelse för att eleverna ska lära sig. Tanken är att forskningen ska resultera i en lärarhandledning, som kan underlätta fältstudier för andra lärare.
– Vi upptäckte exempelvis att grupper där eleverna har olika kunskapsmål, fungerar bättre än jämnstarka grupper. Eleverna som siktar högre kan dra i gång de andra, det blir en bättre dynamik, säger Emma.
En annan viktig faktor för lyckade fältstudier är att eleverna är väl förberedda, och äger processen. Som lärare bör man inte bryta in och styra under fältstudien – utan hellre ge ett öppet och inkännande stöd.
– Jag har själv varit i situationer då jag gått in och kommenterat i all välmening, men sedan förstått att jag stört eleverna mitt i deras undersökning, säger Emma.
Både hon och Bibbi Hedström menar att det blir en annan glädje i arbetet när eleverna får utgå ifrån sina egna frågor, och söka svaret själva. Bibbi poängterar ytterligare en positiv aspekt: man ser andra kunskaper hos eleverna ute i fält.
– I dag värderas det teoretiska högst. Jag har haft elever som blommat upp när vi jobbat praktiskt. De tog plats och visade kunskaper på helt andra sätt, så pass att jag fick gå in och revidera deras betyg, säger hon.
Lektionspasset i vattenparken går mot sitt slut. Men hur blev det då med niornas undersökningar av vattnet? Testerna visade ungefär samma pH-värde i början och i slutet av vattenparken.
– Nu får de gå tillbaka till klassrummet och fundera på varför det ser ut så. Vad är egentligen sambandet mellan reningsprocessen och pH-värdet? säger Emma Rova.
