Debatt: Låt oss lärare i fritidshem göra det vi är bra på

Bara för att fritidshemmet har en nära samverkan med skolan och ett eget kapitel i Lgr22 får vi inte gå vilse – varken i vårt uppdrag, vår yrkesroll eller vad som gör fritidshemmet unikt. 

Fritids ska inte vara en verksamhet som kopierar den pedagogik och didaktik, och det utbildningsvetenskapliga ideal, som skolan arbetar utifrån. Det är fel väg att gå för att vinna erkännande för det vi gör, ett erkännande som vi enligt mig inte heller behöver sträva efter.

Vana att bli klappade på huvudet

Men det är kanske lätt att som yrkesgrupp ge vika när ens arena fungerat nära en härskarkultur som förminskat både fritidshemmet och dess lärare i decennier. Ständigt klappade på huvudet i kommentarer från både grundlärarkollegor, rektorer och vårdnadshavare, som inte är insatta i vårt uppdrag. Det är inte konstigt att man tappar självförtroendet då. Samtidigt är det ju helt naturligt att ovan nämnda grupper inte är insatta i fritidshemspedagogik och fritidshemsverksamhet då de inte är utbildade lärare på fritidshem! Problemet är att deras attityd tillåtits svämma över i form av ett evigt tyckande kring en pedagogisk verklighet de har svårt att greppa. 

Därför vill jag klargöra vad detta uppdrag innebär. Inte för er som redan vet och har kunskap om det, utan för er andra som tyckt i så många år. Samtidigt vill jag med detta manifest framkalla mod hos er lärare på fritidshem och personal på fältet. Modet att skapa världens bästa fritids!

En annan pedagogik än i skolan

För bortom utmaningen att samverka med en institution som skolan finns det en annan pedagogisk verklighet. Ett annat didaktiskt landskap. En annan lärarroll och yrkesroll som ska blicka mot andra horisonter än de i skolan. Där vårt uppdrag inte handlar om uppnåendemål utan strävandemål. Inte om en resultatmedveten pedagogik utan en relationsmedveten pragmatik. Där ledarskap handlar om mer tid med barnen än framför dem. Där lärandet sker genom praktik i det konkreta och subjektiva snarare än i teorier om det allmänna och objektiva. Fritidshemmet är en lärandearena där fokus är på relationer och fostran snarare än lektioner och fakta. Där undervisningen i högre grad sker genom intersubjektiva erfarenheter som skapar subjektiva minnen och förståelse, än individuella uppgifter och objektiva sanningar. 

För mig som lärare på fritidshem är mycket av John Deweys tankar om lärande och utveckling det tankegods min gärning vilar på. Det är bland annat utifrån det här pragmatiska utbildningsidealet som jag ser en plausibel väg till kunskapsutveckling. Enligt Dewey är ett gram erfarenhet bättre än ett ton teori. På mitt fritids vill jag förvandla den här vackra metaforen så att barnen fått med sig ett ton av erfarenhet innan jag tar farväl. Och jag gör det genom att möta barnen med en nyfiken ögonblickets pedagogik.

Ger eleverna tilltro till sin egen förmåga

I kapitel 4 i Lgr22, under fritidshemmets syfte och centrala innehåll, står det att ”…undervisningen tar sin utgångspunkt i elevernas behov, intressen och erfarenheter, men också att eleverna kontinuerligt utmanas…genom att de inspireras till nya upptäckter. I undervisningen ska eleverna erbjudas en variation av arbetssätt, uttrycksformer och lärmiljöer som integrerar omsorg och lärande.” Där står också att ”Undervisningen i fritidshemmet kompletterar förskoleklassen och skolan genom att lärandet i högre grad ska vara situationsstyrt, upplevelsebaserat…” och att ”…eleverna ges möjlighet att utveckla tilltro till sin egen förmåga.”

Låt mig vara tydlig. Undervisningen i fritidshemmet ska ta sin utgångspunkt i barnens behov, intressen och erfarenheter och är i sin grund en elevcentrerad verksamhet. Undervisningen ska erbjuda en variation av arbetssätt och lärmiljöer som integrerar omsorg och lärande. Omsorgen är inte underkastad lärandet utan en lika viktig del i vårt uppdrag! Den pedagogiska vardagen ska komplettera förskoleklassen och skolan genom att lärandet i högre grad ska vara situationsstyrt och upplevelsebaserat. Vilket innebär att den utbildade fritidsläraren är mästare på att i varje situation med barnet fånga möjligheten till lärande. Genom att som Søren
Kierkegaard så vackert beskrev det i sin text ”Till eftertanke”: Först finna eleven där hon är och börja just där. Där i ”ögonblickets pedagogik” definieras kanske fritidshemspedagogiken? 

Undervisningen på fritids ska också ge barnen chans att utveckla en tilltro till sin egen förmåga. Och just tilltro till sin egen förmåga är något av det viktigaste vi kan lära barnen idag. På fritidshemmet gör vi det genom att lyssna in deras intresse och behov, genom att de får testa sina idéer, genom vår omsorg, genom att vi låter dem få spegla sig i oss lärare; genom frihet, fostran, färdighetsträning och förståelse. Över tid bygger barnet en identitet utifrån att man räcker till som man är, i en pedagogisk atmosfär där man kan få växa sig starkare som människa.

Vi borde i stället ”fritidsfieras”

Lärare i fritidshem är en helt annan yrkesroll och annan form av lärare än den ”vanliga” klassläraren. Vi har en för fritids specifik spetskompetens för att verka i den här situationsstyrda, elevcentrerade, intersubjektiva och informella lärandemiljön. Och genom att vi har ett mycket stort fokus på omsorg och anknytningsteori kan vi sedan börja vår andra del av den kompletterande och kompensatoriska resan – den mot lärande och utveckling. 

Alla lärare i den svenska skolan och kring den är i mina ögon lika viktiga. Alla har vi, var och en, vår pedagogiska superkraft för att leda, motivera, stötta och hjälpa barnen så att de ska få chans att bli sitt bästa. I fritidshemmet gör vi det på vårt sätt. I en verksamhet som ska ”fritidsfieras” och inget annat. Låt aldrig någon annan inom institutionen skolan säga till er att detta utbildningsvetenskapliga ideal – fritidshemspedagogiken – inte skulle vara rätt väg att gå. Om någon gör det beror det nog snarare på okunskap om vårt uppdrag och kompetens än på den pedagogiska väg ni som lärare på fritidshem valt på just ert fritids. 

Så gå stolt mot morgondagen i er yrkesroll som lärare på fritidshem. Så länge vi är ödmjuka inför uppgiften, har barnens bästa i åtanke, strävar efter att göra vårt bästa, arbetar utifrån våra styrdokument, aldrig tror vi är fullärda, aldrig slutar att reflektera över vad vi kan och vad vi behöver utveckla eller förändra i vår yrkespraktik, följer med i modern forskning och adekvat litteratur – och har våra pedagogiska ögon riktade mot vårt uppdrag – gör vi vad vi kan för morgondagens medborgare. Mer kan du inte kräva av dig själv! Och det är i just detta och inget annat som du ska finna erkännande, inför dig själv i din yrkesroll, och för det fritidshem du just nu förverkligar. Lycka till på er väg för att göra våra fritids till det de är menade att vara. En plats fylld av möten, möjligheter och medmänsklighet.

Tony Jönsson är lärare i fritidshem i Hässleholm och sitter i programrådet för lärarutbildningen med inriktning fritidshem vid Högskolan Kristianstad.

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Fritidspedagogik.

LÄS OCKSÅ:

Nya fritidslärarna: Vår kompetens tas inte tillvara

Spretigt uppdrag får fritidslärarna att välja skolan

Eriksson: Det är dags att sätta ord på vad fritidspedagogik är

Sundh: Viktigt att sätta ord på det vi gör