Fritids i utsatta områden hårt drabbade

Skuggorna från åttavåningshusen ligger över delar av Brandbergens centrum. Mer miljonprogram kan det knappast bli.

Ett stenkast bredvid finns Brandbergsskolan, F-9.

För fem år sedan var den nedläggningshotad efter skarp kritik från Skolinspektionen. Men Haninge kommun, söder om Stockholm, bestämde sig för att rädda skolan. De prioriterade att satsa på Brandbergen, ett av de 32 områden i Sverige som polisen räknar som särskilt utsatta med ”låg socioekonomisk status där de kriminella har en inverkan på lokalsamhället”.

Och det har lyckats.

I dag har skolan bättre rykte än för några år sedan. Tillräckligt med elever söker till skolan.

– När jag började här 2015 gick brandlarmet var och varannan dag för att elever hade använt tändare för att få i gång dem. Det var stor omsättning på lärare och rektorer kom och gick. I den här typen av områden är det extra viktigt med kontinuitet bland ledning och personal, säger Anna Sandborg, biträdande rektor med ansvar för F-3 på skolan.

Anna Sandborg, biträdande rektor på Brandbergsskolan.
Foto: Emil Nordin

Men precis som många skolor i utsatta områden har Brandbergens skola svårare att locka till sig behörig personal än i välbärgade förortskommuner norr om Stockholm som Täby och Danderyd.

Bland lärarna på Brandbergsskolan har mindre än varannan lärarlegitimation, 45 procent. Det är lägre än genomsnittet i Haninge kommun, 59 procent, och mycket lägre än riksgenomsnittet på drygt 70 procent.

Ännu sämre ser det ut på fritidshemmen i Haninge. Bara 8,5 procent av personalen på fritidshemmen kvalar in för att få legitimationen som infördes i somras. Näst sämst i hela Stockholms län.

Men här ligger Brandbergsskolan lite bättre till.

– Jag har skickat in ansökan om legitimation. Det lär ta tre till fyra månader innan jag får den, säger Sofia Springare medan kollegan Sandra Hanell Hagman nickar.

Duon är de enda av åtta till tio på fritidshemmet som kommer att få legitimation.

Även om Sofia Springare och Sandra Hanell Hagman snart har sina lärarlegitimationer gör de inte vågen över reformen.

– Jag förstår tanken. Den är bra. Men finns det tillräckligt med utbildad personal att anställa? Och om man verkligen ska höja kvaliteten på fritidshemmen vet jag inte vad ett legitimationspapper gör för skillnad, säger Sandra Hanell Hagman.

Vad tycker ni att man i stället ska göra för att höja kvaliteten?

–Vi skulle behöva se över elevgrupper, lokaler och fokusera mer på det vi är utbildade för, fortsätter hon.

Hon är precis som Sofia Springare kritisk till dagens lösning med att de jobbar som en form av resurs i en klass på förmiddagen och på fritids på eftermiddagen.

– Jag förstår att det är skönt med extra vuxna i klassrummet. Men jag känner att det inte är vi som ska ta den rollen. Jag känner att jag är på fel plats när jag är där.

Källa: Skolverket, grundskolan

Sofia Springare fortsätter:

– Vi jobbar med de mjuka värdena på fritids. Och eftersom de inte går att mäta glömmer man bort dem.

Kollegorna Annika Sundberg och Gamze Yücel håller med. De saknar behörighet, men kommer inte att plugga för att få legitimation.

–Jag är barnskötare och har jobbat så länge och tycker att lämpligheten är det viktigaste för det här jobbet, inte utbildningen, säger Annika Sundberg.

Gamze Yûcel som har jobbat nio år på Brandbergsskolan ska utbilda sig. Men till barnskötare. Det ingår i en satsning som Haninge kommun gör för att höja kompetensen.

Anna Sandborg är övertygad om att det måste göras liknande satsningar för att få fler legitimerade lärare på fritids.

– Ja, hur ska det annars lyckas? säger Anna Sandborg som tycker att legitimationskravet på fritids är ett bra sätt att höja statusen.

– Men jag tycker man skulle satsat på fritids fullt ut. När du utbildar dig till lärare på fritids blir du också behörig i ett ämne. Då är risken stor att när det fattas en bildlärare så blir fritidsläraren bildlärare.