Så blir ert fritids bättre på hbtq
Så gör vi Sedan Jeanette Stenberg och hennes kollegor utbildats i hbtq upplever hon att acceptansen inför olikheter har blivit större på fritids. Oavsett om det handlar om könsidentitet eller att en elev behöver vara i limpistolverkstan varje dag.
När Tullgårdsskolan i Stockholm blev hbtq-certifierad fick personalen lära sig om normer, diskrimineringsgrunder och, framför allt, reflektera över sitt bemötande.
– Oavsett om du jobbar här, är förälder eller elev så ska du få vara vem du vill och bli bemött på ett schysst sätt, säger läraren i fritidshem Jeanette Stenberg.
Jeanette Stenberg
Yrke: Lärare i fritidshem.
Jobbar: På Tullgårdsskolan på Södermalm i Stockholm sedan 1998. Skolan blev hbtq-certifierad av RFSL 2016.
Bästa med yrket: Att få arbeta med elevers sociala utveckling. När man hittar nycklarna och hjälper någon. Jag brinner också för lekkompetensen, som jag upplever är en bristvara.
Hon och hennes kollegor undviker numera att nämna kön när de pratar med och om elever.
– Vi säger kompisar, barn eller elever: ”Kom igen gänget!” i stället för ”kom igen tjejer och grabbar”.
Eleverna fyller i en enkät varje månad om hur de har det på skolan, där diskrimineringsgrunderna ingår. Frågorna är åldersanpassade och handlar på lågstadiet även om arbetsro och vilka utrymmen eleverna är rädda för. Fritidshemmet försöker också erbjuda aktiviteter som passar alla, exempelvis brukar spa vara uppskattat.
– Då får man fotbad, massage och måla nagellack. När man går in förutsättningslöst så hänger alla som är sugna på. Vi har till exempel aldrig tjej- eller killbandy.
Eftersom fritidshemmet jobbar åldersintegrerat i årskurs 1-3 så finns det många platser på aktiviteterna och en stor valfrihet.
– Jag upplever att vi har fått ett schysstare klimat. Det är tydligt på alla sätt att man får vara den man vill vara. En elev kanske behöver en dator när den jobbar, en annan sitta för sig själv i lugn och ro, en tredje måste alltid få komma till limpistolverkstan för då blir det bra. Ingen ifrågasätter det, säger Jeanette Stenberg.
Vad gör ni om ett hbtq-barn blir ifrågasatt av andra barn?
– För flera år sedan upplevdes det att en elev gick in i fel omklädningsrum fast den gick in i rätt. Det där är jättesvårt. Vår uppgift är att läsa av hur elev och vårdnadshavare vill ha det och stötta dem så mycket som möjligt. Om barnen frågar om det är en tjej eller en kille kan man ställa motfrågor: Är det viktigt för dig? Eller får den vara som den vill?
Jeanettes 4 tips
- Säg barn, elev, kompisar, vänner i stället för killar och tjejer. Det ger utrymme för barn att vara den de vill och motverkar könsnormer.
- Använd ord som föräldrar, vuxna eller vårdnadshavare i stället för ”mamma och pappa” för att inte förstärka kärnfamiljsnormen.
- Gör en månadsbarometer med frågor om trygghet och kränkningar utifrån diskrimineringsgrunderna. Det ger koll på vilka områden ni behöver jobba med.
- Använd UR:s kortfilmer om kompisskap för att prata om normer och hur killar och tjejer förväntas vara.
