Gustav Sundh är ny krönikör i Fritidspedagogik

LÄS GUSTAV SUNDHS KRÖNIKA: "Jag älskar barn som gör tvärtom"

Vad kommer du att skriva om?

– Saker som berör mig i min yrkesvardag, stort som smått. Just nu tänker jag mycket på alla anpassningar vi måste göra för att minska smittläget, exempelvis att ha fritids årskursvis. Det är en utmaning i sig när vårt jobb är att fördjupa sociala kontakter. Men vi har satsat på skolgårdsverksamhet i tre år, så vi är väl förberedda för att skapa lustfyllda saker att göra ute där alla barn kan mötas, säger Gustav Sundh och berättar att just nu, utanför fönstret, leker hundra barn i gnistrande snö.

– Vi är lite som pistvakter. Vi bygger snöhopp och hjälper dem att bygga bästa möjliga backar att åka i.

Du kallar dig ”Skolgårdsläraren” och har valt att arbeta utomhus, både på fritids och på raster. Hur blev det så?

– Som lärare i fritidshem blir man lätt överkörd om man inte snabbt kan formulera vad man kan tillföra. Jag tröttnade på att alltid få börja om och därför annekterade jag rasten. Här är jag autonom, ingen ifrågasätter vad jag gör och det är glasklart att jag tillför något. Jag ser enorma positiva bieffekter av vår skolgårdsverksamhet, som att barn från årskurs 4 till 9 ofta väljer att stanna kvar och hänga med oss på fredag eftermiddag.

Du har många följare och har blivit något av en förebild. Är det pressande?

– Det är snarare hedrande. Jag får ofta feedbacken att många känner sig stärkta i sin yrkesroll. Vi har en unik position i skolan och rör oss i ett mellanrum där vi ofta når fram där andra yrkesgrupper inte gör det. Vi jobbar med barn under lång tid och inte med den didaktiska undervisningen. Vi har garden nere och ställer mer mellanmänskliga krav på eleverna, vilket gör att de klarar sig i sociala sammanhang i resten av sina liv.

LÄS ÄVEN

Rasten ingen lek för Gustav Sundh

Så planerar du raster där alla kan vara med

Skolgårdsläraren får Barnidrottspriset