Så planerar du raster där alla kan vara med

Gustav Sundhs nuvarande inriktning började med ett utvecklingsarbete kring strukturerad rastverksamhet på dåvarande arbetsplatsen Sjöstadsskolan i Stockholm, som i slutändan inrättade två 25-procentiga rastlärartjänster. Gustav och kollegorna såg att vissa barn varken kände sig behövda eller delaktiga på rasten medan de vuxna ofta såg den som ett ”onödigt ont”, när de turades om att vara rastvärdar enligt ett rullande schema.

Alla ska kunna komma in i leken som pågår, oavsett om man går i särskolan eller är nyanländ flykting.

– Som jämförelse kan man ju undra hur det skulle fungera för barnen på lektionerna om väldigt många lärare kom och gick som i en stafett och helst inte ville vara där?

Tydlighet och struktur blev nyckelbegrepp. Pedagogledda aktiviteter på skolgården ska handla om samarbete och tilltala även barn med funktionsnedsättningar som adhd och autism. Inkludering är viktigt, alla ska känna sig välkomna att vara med.

– Det ska vara enkla, korta lekar som du kan förstå på fem sekunder. Alla ska kunna komma in i det som pågår, oavsett om man går i särskolan eller är nyanländ flykting. Man ska fatta och känna att här finns en plats för mig. Men det är också okej att titta på. Att vara åskådare är faktiskt också en sorts deltagande.

Lekarna inleds med en tydlig signal, och här har Gustav haft en megafon med ett larm till sin hjälp. Den fungerar som en signal om att något startar och gör att han hörs och blir tydlig. Megafonen väcker också barnens nyfikenhet. Hur gör man larmet, hur fungerar den?

På skolgården finns en bod med material som eleverna kan låna. Gustav och hans kollega arbetade fram ett utlåningssystem där eleverna också var med och tog ansvar. Materialet i boden ska skapa förutsättningar för lek, både pedagogledd lek och fri lek.

– Rastlärarens jobb kan också vara att ”sälja in” det som finns i boden. Om jag som vuxen själv står och lattjar med något, då kommer barnen och blir intresserade.

Vissa elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan ha många misslyckanden i bagaget, både från skolarbete och från rast- och fritidstid. Gustav menar att man med strukturerad rastverksamhet kan skapa förutsättningar för att de ska lyckas på rasten. Det kan betyda mycket för självförtroendet.

– En del av de eleverna kommer inte av sig själva, jag måste ropa in dem, men de säger inte nej. Jag får in dem med ett slags milt tvång och de blir sedda. Det blir som att ”här kan kompisar se att jag lyckas, de kan se mig som någon som kan lekkoder fast jag kanske gråter när jag inte får rätt stol i klassrummet”, även om de inte kan sätta ord på det.

Andra elever tycker att det är svårt att vara exponerade i en lek där man syns av alla. Det kan man planera för genom att med material inspirera till lekar vid sidan om.

– Jag kan lyfta ut lekredskapen och utforma det som något man kan ”prova på”, jag avdramatiserar det och säger ”kom och testa det här”.

För vissa elever kan just att välja vara en svårighet, men om man förstår vad svårigheten är kan man hitta vägar runt den. Gustav berättar om ett barn med autism som hade svårt med lek. Om eleven ändå försökte ta sig in i en lek ledde det ofta till misslyckande. Gustav bad barnet säga fem saker som det kunde tänka sig att göra på rasten och listade dem från ett till fem. Han erbjöd sedan eleven en tärning inför rasten och sa att sexan betydde ”slå om”. Eleven uttryckte själv att det var så skönt att slippa välja.

Den strukturerade rastverksamheten förebygger kränkningar och mobbning och ur ett jämställdhetsperspektiv får alla barn tillgång till den arena som skolgården är, menar Gustav. En annan fördel är att lektioner lättare kan starta på utsatt tid när rasterna är pedagogledda. Lärare märker också att elever med svårigheter inte längre kommer in och har en konflikt med sig från rasten.