Så får Anne barnen att läsa på fritidshemmet – ”Sagorna har något universellt”

– Om vi inte fortsätter med läsningen på fritids efter skoldagen, så tappar ju barnen kontinuiteten och då kanske den inte följer med hem heller, säger Anne Fridjonsson.

Talldungeskolan i Kortedala, Göteborg, är en skola där uppskattningsvis 90 procent av barnen är flerspråkiga – ofta med ett annat modersmål än svenska.

Sedan några år tillbaka har hela skolan jobbat strukturerat med språkutvecklande arbete, något som lett till bättre resultat i både svenska och totalt. I höstas medverkade Anne Fridjonsson och hennes kollegor på bokmässan i Göteborg där de berättade om sitt arbete med att sätta läsning och språk i centrum.

– Då höll vi som bäst på att planera för läslovet så jag berättade hur vi på fritids skulle bygga kojor där barnen kunde ligga och läsa med sina gosedjur och att biblioteket skulle bjuda på spökhistorier. Men också om vårt arbete i vardagen med läslådor, folksagor och muntligt berättande.

Och det är just vardagen i fritidshemmet vi möter den här dagen när vi besöker Talldungeskolan. Vi får se hur det går till när Anne Fridjonsson, nästan utan att det märks, aldrig missar en chans att låta språket vara i centrum. 

De första eleverna som dyker upp på avdelningen Vildrosen är lite uppspelta eftersom någon av dem trillat på skolgården. 

– Det var så ”slippery” ute, säger eleven.

– Aha, det var HALT ute, säger Anne Fridjonsson med eftertryck.

Hon vet att språkkunskaperna varierar och trycker lite extra på ord som skulle kunna vara svåra för någon. Hon talar hela tiden väldigt tydligt. Minsta instruktion blir samtidigt en språklektion, inte för alla, men för att inkludera alla

Dramatiserar med rösten

Barnen lugnar sig snart för nu ska de få lyssna på sin favoritsaga – bockarna Bruse.

– Jag tror jag kan läsa den varje dag i en månad och de tröttnar inte. Det är något i berättandet, i språket och att de gör egna bilder. Sagorna verkar också ha något universellt i sig eftersom de funkar så bra även med nyanlända, säger Anne Fridjonsson.

Hon börjar läsa, eller snarare berätta, för hon kan förstås sagan utantill vid det här laget. Hon dramatiserar med rösten och väntar in barnen när hon vet att de kan replikerna. 

– Klamp, klamp, klamp! ropar barnen i kör och när hon kommer till slutet:

– Snipp, snapp, snut, nu var sagan slut.

Folksagornas uppbyggnad med en inledning barnen känner igen, ”Det var en gång”, med upprepningar (ofta tre gånger, som i bockarna Bruse) och ett lyckligt slut, tilltalar barnen och skapar igenkänning, tror Anne Fridjonsson.

Eleverna återberättar sagan för varandra

Att börja eftermiddagen med högläsning lugnar gruppen och gör den redo för samlingen. När vi besöker fritidshemmet är det nästan jul och dagens lucka i ”snällkalendern” öppnas. En elev läser:

– Gör någon glad som behöver det!

Anne Fridjonsson tar tillfället i akt.

– Glad är motsatsen till ledsen, så om jag är ledsen vad kan du göra då?

– Trösta, säger någon.

– Ja precis, så om någon varit ledsen då kan ni göra den personen glad igen! 

Efter samlingen får vi vara med när en grupp elever visar hur de använder läslådorna. I en låda ligger laminerade bilder från en saga. Utifrån bilderna får barnen berätta sagan för varandra. Även om det är bilder från Bockarna Bruse som de just hört, går barnen i gång direkt. De leker med bilderna av trollet och bockarna och lever sig in i sagan en gång till.

– Åh nej, ta inte mig som är så liten … piper en av eleverna. En annan börjar sjunga: ”Lilla bocken Bruse …” 

Läslådorna är en viktig ingrediens för att få i gång barnens eget berättande. 

Går till skolbiblioteket varje torsdag

En annan rutin på fritidshemmet är att en grupp elever varje torsdag går till biblioteket och får hjälp att välja ut böcker för veckans högläsning. Biblioteket är navet i skolans lässatsning, klasserna får ofta besök från biblioteket med så kallade ”bok-attacker”, vilket betyder att de får en kort presentation av en ny bok. I bibliotekets fönster lockar nya böcker till läsning och i korridorsbiblioteken som finns utspridda i hela skolan ligger utvalda böcker som föräldrarna kan låna hem för att läsa högt för sina barn.

– Det är inte alltid föräldrarna som hämtar barnen på fritids, men barnen får gärna låna hem böckerna själva också. Jag hoppas att om våra elever möter böcker och läsning under hela sin skoldag, att de då också kan sätta sig med en bok hemma i stället för datorn, säger Anne Fridjonsson.

Jag brinner verkligen för berättelsens kraft och har en stark drivkraft att förmedla läslust till våra elever.

Hon vet ju själv hur mycket det kan betyda för ett barn i den här åldern att få tillgång till berättelser och läsning. Nu är det länge sedan hon själv kom till Sverige som sexåring från Finland, men hon minns hur det var att inte kunna språket och hur hon erövrade det bit för bit genom berättelserna och böckerna. När hon gick ut tvåan hade hon läst alla böckerna i skolbiblioteket och sedan dess har böcker varit hennes livsluft. 

– Jag brinner verkligen för berättelsens kraft och har en stark drivkraft att förmedla läslust till våra elever. Får de läsa tillräckligt mycket i tidig ålder kanske de blir så goda läsare att de klarar vidare studier. Det är ett hopp jag har!

Det är också därför som Anne Fridjonsson kom tillbaka till Talldungeskolan efter ett längre uppehåll då hon jobbade på en annan skola, där de flesta barnen kom från en mer gynnsam socioekonomisk miljö och klarade sig bra i skolan.

– Jag saknade utmaningen och kände att jag kunde göra mer nytta här, säger hon.

Jobbar med språket i alla ämnen

Anne Fridjonsson fyller 65 år senare i år, men har inga planer på att sluta jobba. Hon har funnit sitt sammanhang igen och känner att hon har mycket kvar att ge till sina elever. 

Förutom att vara lärare i fritidshemmet, undervisar Anne Fridjonsson också i bild, idrott och musik – även här kommer skolans läs- och språksatsning in. För när hon undervisar i till exempel musik är hon extra noggrann med uttal och förståelse, både i svenska och engelska texter, och hon uppmuntrar alltid diskussioner om vad ord betyder. Som häromdagen när de sjungit ”Julen är här”.

– Det var en somalisk flicka som frågade vad som menades med ”mörka länder”. Jag bad henne titta ut genom fönstret och vi kunde konstatera att det var alldeles mörkt ute trots att det var mitt på dagen. Det var så fint att hon kände att hon vågade fråga! säger Anne Fridjonsson.

Alla skolans lärare i fritidshem har gått en utbildning i transspråkande.

– Det handlar om att ta vara på de olika kulturerna och språken på skolan. Alla ska känna sig inkluderade genom att vi till exempel lyssnar på musik från olika länder eller att jag frågar hur man säger ”tack” på olika språk. Vi gör helt enkelt språk till något spännande!

Elever förknippar läsning med skolan

Marcus serverar läslust till mellis

”Vi är ett litteraturfritids”

Anna Ekström: ”Fritidshemmet ska stimulera elevers läsintresse”